Programberedningens
verksamhetsrapport 2011
Innehåll
Programberedningen 1
Disposition 1
Metod 2
Patientgrupper 2
Landstingets hörselvård 3
Samverkan med verksamhetsansvariga 5
Beredningens analys och slutsatser 5
Tillgänglighet 5
Samverkan 6
Tekniska hjälpmedel 7
Tolk 9
Hörselmiljön 10
Övrigt 10
Programberedningens förslag 11
Uvärdering av årets arbete 12
Programberedningens tidigare uppdrag 14
Programberedningens verksamhetsrapport 2011
Programberedningen
Generellt uppdrag
Programberedningens uppdrag, som omfattar hela länet, är att öka kunska- pen om patienters och närståendes behov. Beredningen ska även verka för bättre förståelse och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och för- troendevalda.
Uppdrag 2011
Beredningen har under verksamhetsåret 2011 haft uppdraget Hörselvården.
Disposition
På följande sätt är innehållet i rapporten disponerat:
• Metod.
• Patientgrupper.
• Landstingets hörselvård.
• Vårdgarantin.
• Samverkan med verksamhetsansvariga.
• Beredningens analys och slutsatser.
• Ledamöter, utvärdering och ekonomisk redovisning.
Metod
Programberedningen har arbetat med en blandning av olika metoder och verkat i olika sammanhang för att få en bred ökad kunskap och skaffa sig en välgrundad uppfattning om hur patienter och anhöriga uppfattar hörselvår- den. Detta har sedan använts tillsammans med kända fakta då beredningen gjort sin analys. Följande metoder har använts:
• Programberedningens ledamöter har tagit del av informationsmaterial och deltagit på informationsträffar för att bygga upp en kunskapsbas.
• Programberedningen har ordnat egna möten med patienter och anhöriga samt deltagit på möten som ordnats runt om i länet för att samtala om årets uppdrag.
• Programberedningen har samarbetat med föreningar och organisationer.
• Programberedningen har arrangerat hörselcaféer för allmänheten i Luleå, Arvidsjaur, Arjeplog, Pajala, Harads och Haparanda.
• Ledamöterna har under arbetsåret haft kontakt med olika representanter från verksamheten (se sidan 5) och dessutom gjort besök i verksamheten.
• Programberedningen har hållit sex sammanträden under arbetsåret.
Patientgrupper
Cirka 15 procent av befolkningen∗ i Norrbotten antas ha hörselproblem.
Det är många olika patientgrupper som kommer i kontakt med landstingets hörselvård. Här följer en kort beskrivning av grupperna.
Hörselnedsättning eller hörselskada
Problem med hörseln kan uppstå på grund av många olika orsaker: Det kan vara medfött, åldersrelaterat eller bero på sjukdom eller skada.
Personer som har nedsatt hörsel på ena eller båda öronen, vare sig de behö- ver hörapparat eller inte, kallas hörselskadade. Den övervägande andelen hörselskadade har fått sin skada i vuxen ålder.
Det finns ungefär 1,3 miljoner hörselskadade personer i Sverige. Uppskatt- ningsvis har 30 procent av alla hörselskadade hörapparat*.
En expertgrupp inom SKL (Sveriges kommuner och landsting) har på natio- nell nivå kartlagt rehabiliteringen av vuxna personer med diagnosen hörsel- nedsättning, där till exempel hörapparatanpassning är en av flera åtgärder som kan sättas in. Expertgruppen konstaterar att på grund av den åldrande befolkningen kan man vänta sig en ökning av denna patientgrupp med 29 procent från 2009 fram till 2020.
Döva
Dövhet innebär att en person inte kan uppfatta några ljud, inte ens med hjälp av en traditionell hörapparat. Den vanligaste orsaken till dövhet är att perso- nen inte har några flimmerhår i hörselsnäckan. De flesta döva har fötts döva eller blivit döva som barn. 95 procent av de döva har hörande föräldrar. I Sverige finns det cirka 10.000 döva i Sverige*.
Dövblinda
Dövblindhet är när en person har en allvarlig grad av både syn- och hörsel- nedsättning. Man behöver alltså inte vara vare sig helt blind eller helt döv för att räknas som dövblind. Dövblindhet ses inte som dövhet eller blindhet utan som en egen funktionsnedsättning.
I Norrbotten har landstingets dövblindteam hittills kartlagt 60 dövblinda per- soner.
Tinnitus
Personer med tinnitus hör ett ljud som kan upplevas som pipande toner eller brus. Det kan variera i styrka och intensitet. Besvären av tinnitus kan upple- vas som allt ifrån marginella till outhärdliga. Vanliga följder är sömnpro- blem, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet.
Orsaker till tinnitus kan vara många, till exempel skador av höga ljud och buller men även ett resultat av högt blodtryck, depression samt spända nack- och käkmuskler. Stress, sömnbrist och feber kan också påverka besvären.
Cirka 15 procent av befolkningen har tinnitus*.
∗ Statistik från HRF (Hörselskadades riksförbund)
Menières sjukdom
Menières sjukdom är en kronisk sjukdom i innerörat. Typiska symptom är plötsliga attacker av karusellyrsel, tilltagande hörselnedsättning, tinnitus och lock för örat. Besvären varierar från person.
Oftast drabbar sjukdomen personer i 40- till 60-årsåldern. Den sätter sig van- ligtvis endast på ena örat, där hörseln gradvis försämras. Många som drabbas av Menières sjukdom behöver så småningom hörapparat.
Sjukdomen kan lindras genom behandling. Attackerna brukar avta med åren, medan hörselnedsättningen och tinnitus ofta blir kvar. Ungefär 50.000 per- soner i Sverige har Meniere´s sjukdom∗.
Ljudöverkänslighet
Överkänslighet för ljud är en hörselskada som innebär att de flesta ljud, även svaga, upplevs som starka och plågsamma. Det är en bred diagnosgrupp med olika mindre grupper i. Även personer med tinnitus och hörselnedsättning kan vara ljudöverkänsliga.
I Norrbotten har 32 patienter under perioden 2009-2010 fått diagnosen ljud- överkänslig.
Plötslig hörselnedsättning.
Plötslig hörselnedsättning kallas även plötslig dövhet eller sudden deafness.
Det är en mycket ovanlig hörselskada som kan drabba personer i alla olika åldrar.
Vid plötslig hörselnedsättning är det vanligt att man till exempel vaknar en morgon och märker att det ena örat inte fungerar. I vissa fall medföljer även svår yrsel och det är även vanligt att man får tinnitus på det skadade örat.
Cirka 50-60 procent av alla som drabbas av plötslig hörselnedsättning återfår delar av hörseln. Hos vissa blir hörselnedsättningen permanent. Yrseln för- svinner dock oftast efter några dagar.
I Norrbotten har 118 patienter under 2009-2010 fått diagnosen plötslig hör- selnedsättning.
Landstingets hörselvård
Öron-näsa-hals
Öron-näsa-hals (ÖNH) är en länsklinik med verksamheter vid sjukhusen i Gällivare, Piteå och Sunderbyn. I verksamhetsområdet ingår förutom öron- näsa-hals även käk- och munsjukdomar samt syn- och hörselenheten för lä- net.
Vårdavdelning 51
Vårdavdelning 51 i Sunderbyn har 22 vårdplatser. Vid avdelningen vårdas patienter med öron-näsa-hals-sjukdomar, käk- och munsjukdomar, ögon- sjukdomar samt urologiska sjukdomar.
∗ Statistik från HRF (Hörselskadades riksförbund)
Syn och hörselenheten
Syn och hörselenheten är ett länsövergripande kompetenscentrum där hör- central, pedagogisk hörselvård, teknisk hörselvård, syncentral och tolkcen- tral ingår. Personalen består av cirka 60 personer fördelat på 15 yrkesgrup- per. Patienterna finns i alla åldersgrupper (0-100 år).
Hörcentraler
Hörcentralerna i Norrbotten finns på sjukhusen i Kalix, Piteå, Sunderbyn och Gällivare (med mottagning även i Kiruna). Hörcentralernas audionomer och ototekniker1 har som huvudsakliga arbetsuppgifter att göra diagnostiska ut- redningar samt anpassa och förskriva hörhjälpmedel. För att komma till hör- centralen krävs remiss från läkare. Under 2010 hade hörcentralerna i Norr- botten tillsammans 14.140 besök.
Tekniska hörselvården
Tekniska hörselvården finns i Sunderbyn. Där arbetar hörselingenjörer och hörseltekniker. Tekniska hörselvården har ett länsövergripande ansvar för hörseltekniska hjälpmedel samt teknisk support, såsom:
• Reparationer av hörapparater och andra hörseltekniska hjälpmedel.
• Klinisk service av audiologisk utrustning.
• Buller och akustikmätningar.
• Individuella arbetsplatsanpassningar för yrkesverksamma hörselskadade.
• Hjälpmedelsverksamhet för länets alla hörselskadade elever.
• Utföra upprättande serviceavtal på hörhjälpmedel i offentliga lokaler.
Under 2010 gjordes cirka 5.000 tekniska insatser.
Pedagogiska hörselvården
Pedagogiska hörselvården är en samlad länsresurs för döva, dövblinda, hör- selskadade samt personer med tinnitus. Remiss från läkare eller hörcentral krävs för hörselskadade och för personer med tinnitus. Pedagogiska hörsel- vården, syncentralen och tolkcentralen har sina lokaler i samma byggnad som Stadsvikens vårdcentral i Luleå.
På pedagogiska hörselvården arbetar hörselpedagoger, teckenspråkslärare, kuratorer och psykologer. De bistår med information, kurser samt samtal individuellt eller i grupp. Ofta handlar det om att hantera den nya situationen i familj, på skola och förskola, på arbetet eller under fritiden.
Den habiliterande och rehabiliterande verksamheten innebär bland annat att pedagogiska hörselvården erbjuder:
• Kunskap om funktionshindret och dess konsekvenser.
• Information om samhällets resurser.
• Introduktion i teckenspråk och i "Tecken som stöd".
• Besöksverksamhet för barn och föräldrar.
1 En ototekniker tillverkar öroninsatser till hörapparater
Syncentralen
Syncentralen har ett länsövergripande habiliterings- och rehabiliteringsan- svar för synskadade i alla åldrar. Där arbetar optiker, synpedagoger, datape- dagoger, kuratorer och hjälpmedelsassistenter. För att få komma till syncen- tralen krävs en medicinsk bedömning av ögonläkare eller barnneurolog.
Tolkcentralen
Den som är döv, dövblind, vuxendöv, hörselskadad eller hörande och behö- ver tolk kan beställa denna tjänst kostnadsfritt från tolkcentralen. Där arbetar teckenspråkstolkar, vuxendövtolkar och administrativ personal. Förutom tolkning i länet utför teckenspråkstolkarna även tolkning via bildskärm, så kallad bildtelefoni.
Vårdgarantin
Lagen om vårdgaranti ska garantera att patienten får tid för nybesök inom 90 dagar. På hörcentralerna i Norrbotten är tillgängligheten ännu högre och pa- tienterna får tid för nybesök inom 60 dagar. Det innebär också att landstinget får ta del av den statliga ”kömiljarden”.
Samverkan med verksamhetsansvariga
I programberedningens uppdrag ingår att verka för bättre förståelse och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda.
Beredningen har under detta arbetsår använt sig av olika referenspersoner inom landstingets verksamheter. Deras erfarenheter, kunskaper och kontakt- nät i ämnet har varit till stor hjälp för beredningen.
Programberedningen har även arbetat tillsammans med landstingets verk- samhet genom bland annat pedagogiska hörselvården. Landstingets tolkar och hörseltekniker har också medverkat vid programberedningens hörselca- féer för att informera om sin verksamhet och svara på frågor.
Beredningens analys och slutsatser
Programberedningen har uppfattat att väldigt många av de norrbottningar man träffat under dialogen varit nöjda med hörselvården i länet. Samtidigt konstaterar beredningen att det finns flera förbättringsområden för landsting- et att arbeta vidare med.
Tillgänglighet
Kontakt med vården
Allmänhetens kunskap om landstingets hörselvård är låg. Många norrbott- ningar vet inte vart de ska vända sig med sina hörselproblem.
En stor del av kontakten med vården, speciellt för nya patienter, sker via te- lefon. För personer med hörselproblem är detta ett stort bekymmer. Det är framför allt förinspelade röster, dataröster och system med röststyrning som ställer till problem. I värsta fall kan det upplevas som omöjligt att få vård om man inte har någon som kan hjälpa till att ringa och det dessutom behövs en telefonbokning för att få tid hos till exempel primärvården.
Beredningen har dessutom noterat att många väntar väldigt länge från att hörselproblemen debuterar till att man tar kontakt med vården. Givetvis gör det situationen ännu svårare.
Långa avstånd i kombination med att många personer med hörselproblem är äldre är andra orsaker som kan leda till att norrbottningarna inte söker den vård de behöver.
Bristen på audionomer och tekniker gör att tillgängligheten till vården mins- kar. De långa väntetiderna medför i sin tur att de som har behov av hjälp i vissa fall hellre avstår från att söka vård.
Landstingets väntrum
De allra flesta av landstingets väntrum är inte anpassade för patienter med nedsatt hörsel. Detta skapar onödiga kommunikationsproblem, till exempel när man ska anmäla sig vid ankomst eller när ens tur ropas upp.
Kiruna
Det finns ett visst missnöje med att tidsbokningen för hörselvård i Kiruna sköts i Gällivare sedan en omorganisation som ägde rum 2005. Samtidigt meddelar verksamheten att köer och väntetider minskat drastiskt sedan om- organisationen och att detta även ökat tillgängligheten för nya patienter.
Journalen
Eftersom det inte alltid finns noterat i journalen att en patient har hörselned- sättning är det mycket som kan gå fel i mötet med vården. Speciellt uppstår detta problem då patienten söker vård för någonting annat än hörselproblem.
Beredningen har dessutom noterat att många hellre döljer sina hörselproblem än är tydliga med detta. Det finns till exempel patienter som uttryckligen inte vill att deras hörselproblem, och ibland även behov av tolk, ska omnämnas i journalen. Alltså finns en stor risk att patienten inte kan tillgodogöra sig all information som ges under vårdbesöket och att personalen inte uppmärk- sammar och kan anpassa sig efter patientens behov.
Inom landstinget finns inga gemensamma rutiner för att fråga patienterna om de vill att deras hörselproblem ska noteras i journalen.
Programberedningens slutsats om tillgänglighet
• Det finns fortfarande mycket för landstinget att göra när det gäller att öka informationen om och tillgängligheten till hälso- och sjukvården för personer med nedsatt hörsel.
Samverkan
Programberedningen har under arbetsåret identifierat fyra huvudaktörer som har ett stort behov av att samarbeta för att hörselvården ska fungera bra.
1. Personer med hörselproblem kan både vara patienter eller någon som börjar få problem och ännu inte sökt hjälp eller vård. I många fall finns även anhöriga eller någon annan som kan hjälpa till med i bilden. Kunskapen om vart man ska vända sig vid hörselnedsättning varierar kraftigt.
2. Landstinget med sin verksamhet är givetvis en viktig aktör. Här handlar det om allt ifrån vårdinsatser till tolkning, utbildning och hjälp med tekniska hjälpmedel.
3. Kommunerna med sina verksamheter och sin personal kommer ofta i kontakt med personer som har hörselproblem. Kunskaperna om hörselfrågor inom den kommunala sektorn kan vara allt ifrån mycket god till obefintlig.
4. Intresseorganisationerna bedriver viktiga verksamheter och kan ge rele- vant information till sina medlemmar. Samtidigt agerar de som företrädare för medlemmarnas intressen och behov. Olika organisationer är olika starka och föreningsengagemanget bland norrbottningarna varierar också från ort till ort.
Det är viktigt att all kommunikation fungerar
Beredningen konstaterar att en ökad samverkan och kommunikation mellan de fyra huvudaktörerna skulle innebära en förbättrad situation för personer med hörselnedsättning.
Till exempel erbjuder landstinget information, utbildning och teknisk hjälp till kommunernas personal och intresseorganisationer. Men i många fall ef- terfrågas inte detta. Här kan det finnas en okunskap hos de som behöver hjälpen eller så har landstinget misslyckats med att marknadsföra sina tjäns- ter.
På samma sätt kan det finnas ett behov hos medborgarna i en stad att få sam- tala om hörselfrågor. I samma stad kan det finnas en hörselförening som har svårt att värva medlemmar. När personer med hörselproblem besöker vården får de inte samtidigt information om föreningsverksamheten.
Programberedningens slutsatser om samverkan
• Det finns ett behov av att landstinget ser över och förbättrar sin del av den totala samverkan då det gäller hörselvården.
• Det finns ett behov hos övriga aktörer att få tydlig information om vad landstinget kan stå till tjänst med.
Tekniska hjälpmedel
Det finns en rad tekniska hjälpmedel för personer med hörselproblem.
Landstinget tillhandahåller, provar ut, installerar och servar många av dessa.
Inom den privata handeln säljs också hörseltekniska hjälpmedel och bered- ningen noterar att utbudet verkar öka med tiden. De vanligaste hjälpmedlen som ständigt kommit på tal under dialogen är hörapparater och hörselslingor.
Hörapparat
Hörapparater ingår inte i högkostnadsskyddet. I Norrbotten betalar lands- tinget hörapparaten och patienten betalar en utprovningsavgift på 500 kro- nor. Om hörseln försämras så att hörapparaten inte längre täcker patientens behov, eller om den inte går att reparera, är man berättigad till en ny apparat.
Kötiden för utprovning av hörapparater upplevs av patienterna ofta som onö- digt lång. Detta trots att landstinget efterstävar att ge patienten tid för nybe- sök inom 60 dagar.
Om hörapparaten behöver service eller går sönder på grund av slitage repare- ras den kostnadsfritt. Patienten måste då lämna eller skicka sin hörapparat till tekniska hörselvården. Detta upplevs av vissa som besvärligt och att det tar lång tid. Service av hörapparater sker normalt inom tre vardagar. Det finns möjlighet att få låna en hörapparat under servicetiden. Långt ifrån alla som programberedningen varit i kontakt med känner till detta.
En del, men långt ifrån alla, tycker att batterier till hörapparaterna är dyra. I vissa kommuner har till exempel den lokala HRF-föreningen (Hörselskada- des riksförbund) samordnat stora inköp av batterier för att kunna sälja till förmånligt pris åt sina medlemmar. Detta sker inte överallt vilket leder till stora skillnader i kostnader för brukare i olika delar av länet.
Hörselslinga
Hörselslinga är ett sätt överföra ljud från olika ljudkällor till olika lyssnings- hjälpmedel, till exempel hörapparater, med hjälp av ett magnetfält. Hörsel- slinga kallas ibland hörslinga eller teleslinga. Det finns både bärbara hörsel- slingor och de som är fast installerade. Det finns även kuddar med inbyggd hörselslinga, dessa kallas hörselkudde. En fast installerad hörselslinga inne- bär att en tunn kabel placeras runt väggarna eller i golvet i rummet. Ljudet från till exempel en mikrofon eller TV:n överförs trådlöst från hörselslingan till hörapparaten. De allra flesta hörapparater kan idag ställas om för att kun- na ta emot signaler från en hörselslinga eller hörselkudde.
I lokaler med hörselslinga ska denna skylt finnas
Beredningen har under arbetsåret fått erfara att en hörselslinga kan vara till stor hjälp för personer med hörselnedsättning. Detta gäller såväl i offentliga lokaler som i hemmiljö. Hörselslinga eller hörselkudde till TV nämns ofta som mycket positivt i både hemmiljö och på vårdavdelningar.
Patienter som behöver denna typ av hjälpmedel kan välja mellan en hörsel- slinga eller en hörselkudde. Landstinget står då för kostnaderna.
Beredningen har fått uppleva att hörselslingor inte alltid finns installerade i offentliga lokaler och att man aldrig kan vara säker på om de hörselslingor som finns är påslagna och fungerar. Vidare finns det sällan någon på plats som vet hur hörselslingan fungerar.
Programberedningens slutsatser om tekniska hjälpmedel
• Det är mycket viktigt med tydlig information och effektiv hantering av landstingets tekniska hjälpmedel.
• Landstingets kompetens bör tydligare framhållas i samarbete med andra aktörer.
Tolk
Landstingets gemensamma regler & riktlinjer för 2011 säger: ”Landstinget ska också tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. För att de ska kunna vara delaktiga, utöva inflytande samt ha tillgång till det hörande samhället ska vardagstolkningen utvidgas till att även omfatta vissa tolktjänster i arbetslivet samt i fritids-, rekreations- och föreningsverksamhet.”
Bland de medborgare som beredningen mött är uppfattningen att landstingets tolkverksamhet fungerar bra. Men under vissa omständigheter är tolksitua- tionen inte optimal, till exempel då dövblinda med särskilda behov läggs in för vård. Här agerar landstingets vårdavdelningar olika då det gäller patien- tens möjlighet att anlita personal från sitt eget boende för att tolka.
Bemanning
På tolkcentralen är bemanningen 5,5 teckenspråkstolkar fördelat på 6 perso- ner samt 3 vuxendövtolkar (september 2011). Vid särskilda tillfällen anlitas även frilansande tolkar. Enligt vad som framkommit under samtal med norr- bottningarna är tillgången till tolk i de flesta fallen god. Några brukare har dock uppgett att de upplever tolkbrist.
Vid vissa tillfällen är dock efterfrågan på tolk större än tillgången. Då till- lämpar landstinget en prioriteringslista. De som behöver tolk vid till exempel bröllop, begravning eller sjukvårdsbesök får förtur. Beredningen har noterat att brukarna ibland felaktigt tror att landstinget bara tillhandahåller tolk vid tillfällen som finns upptagna på prioriteringslistan.
Bildtelefonin
En del av teckentolkningen sker via så kallad bildtelefoni. Tolken sitter då i en studio med kamera och bildskärm på tolkcentralen.
Post- och telestyrelsen har huvudansvaret för bildtelefonin i Sverige. Örebro läns landsting anlitas som huvudman för verksamheten i hela landet. De har i sin tur knutit till sig underleverantörer via upphandling och Norrbottens läns landsting är en av dessa. I dagsläget innefattar avtalet 30 timmars tolkning i veckan.
Avtalet mellan landstingen i Norrbotten och Örebro går ut den sista decem- ber 2011 och en ny upphandling kommer att göras. Eftersom det inte är sä- kert att Norrbottens läns landsting vinner upphandlingen är berörda tolkar uppsagda. Beredningen har noterat att varslet skapat oro hos brukarna. Det förekommer även rykten om att om att tolkningen via bildtelefoni ska upp- höra helt.
Ändrat huvudmannaskap
En pågående utredning arbetar bland annat med frågan om framtida huvud- mannaskap för tolkverksamheten i Sverige. I framtiden blir detta kanske inte längre landstingens uppgift. Bland vissa av brukarna skapar utredningen oro om försämrade villkor.
Skrivtolkning på distans
Under ett projekt som avslutades den 31 maj 2011 har tolkcentalen i Norr- botten arbetat med att utveckla skrivtolkning på distans. Vid skrivtolkning på distans behöver inte skrivtolken finnas på plats. Brukaren har istället en mo- biltelefon och ringer upp tolken som då kan höra det som sägs. Den text som tolken skriver visas direkt på mobiltelefonens skärm. Det finns fortfarande några tekniska förbättringar som måste ordnas för att tjänsten ska fungera.
Beredningen bedömer det som mycket troligt att efterfrågan av skrivtolkning på distans skulle öka kraftigt om detta införs och marknadsförs i Norrbotten.
Samtidigt är det självklart att tillgängligheten till skrivtolkning skulle öka. I dagsläget spenderar landstingets tolkar en stor del av sin arbetstid på resande fot.
Programberedningens slutsatser om tolkning
• Det finns ett behov av att nyttja ny teknik för att utveckla och förbättra tillgängligheten till landstingets tolktjänster.
• Det finns ett stort behov av tydlig information till brukarna om landsting- ets tolktjänster.
Hörselmiljön
Beredningen konstaterar att hörselmiljön och hörselfrågor hanteras väldigt olika på arbetsplatser och i offentliga lokaler. Samtidigt så ökar det så kalla- de fritidsbullret i samhället.
Inom vissa yrken (till exempel förskola, skola och restaurang) är problemen oftast välkända men hanteras ändå med olika prioritet. Ledamöterna har stött på många goda men också vissa mindre lyckade exempel på hur olika verk- samheter arbetar med hörselfrågor och ljudmiljöer.
Inom industrin jobbar man mycket förebyggande. I dagsläget är det därför mest äldre industriarbetare som har hörselproblem.
Programberedningens slutsats om hörselmiljön
• Det finns ett behov av att landstinget engagerar sig i att arbeta förebyg- gande och informera om hörselfrågor för att bidra till att skapa sunda hörselmiljöer och undvika framtida problem för befolkningen.
Övrigt
Kommunerna
Beredningen konstaterar att inrättande av hörselinstruktör (som även brukar kallas hörselkonsulent eller hörselassistent) inte är lagstiftat för kommuner- na. I denna fråga prioriterar kommunerna väldigt olika. Samtidigt är det van- ligt att personalen på till exempel äldreboenden och liknande inte har kun- skap om hörselfrågor och hjälpmedel. I de kommuner som inrättat hörselin- struktör har det betytt mycket för brukarnas livskvalitet och även som stöd
till personalen. Landstinget kan ställa upp och utbilda i hörselfrågor när be- hov finns.
Arbetsmarknaden
Personer med hörselproblem har svårt att komma in på arbetsmarknaden trots att det nu för tiden finns väldigt många fungerande hjälpmedel. Pro- gramberedningen anser att dessa personer är en stor tillgång på arbetsmark- naden och en outnyttjad resurs i länet.
Programberedningens förslag
Programberedningen föreslår att landstingsfullmäktige beslutar uppdra åt landstingsstyrelsen:
• Att föreslå åtgärder som tillgodoser de behov beredningen upp- märksammat.
Ledamöter i programberedningen
Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter:
Lars U Granberg, ordförande (S) Solweig Hedman (MP) Maria Burström (S) Sören Sidér (NS) Lennart Synnergren (S) Anna Scott (NS) Marianne Viita (S) Rolf Wessel (M) Bengt Ek (S) Kerstin Hübinette (FP) Bo Engström (V)
Målgrupp
Ledamöterna har strävat efter att få en jämn fördelning under dialogen och träffa såväl män som kvinnor, unga och gamla samt personer med olika bak- grund, erfarenheter och livssituation. Eftersom hörselproblemen tilltar med åldern blev resultatet en viss övervikt av dialoger med äldre människor i Norrbotten.
Utvärdering av årets arbete
Programberedningen har under arbetsåret försökt att sprida dialogtillfällena i länet. Då det varit möjligt har beredningen också kombinerat sammanträde och dialog på samma dag. Arbetssättet har fungerat bra.
Under nästa arbetsår kommer beredningen att justera upplägget för att försö- ka uppnå en ännu bättre länsspridning och lägga ännu mer av arbetstiden på dialog. Dessutom ska beredningen arbeta för att komma igång med såväl planering som dialog tidigare. Förutsättningarna för en snabb start var inte optimal detta år eftersom hela beredningsarbetet påverkades av landstingsva- let.
Beredningen har fått sin kunskapsuppbyggnad både vid starten och till viss del kontinuerligt under arbetsåret. Precis som med den övriga verksamheten är beredningen erfarenhet att det finns mycket att vinna på att komma igång snabbt.
Programberedningen har under uppdraget samverkat med många olika före- ningar. Till exempel kan nämnas det givande utbytet med HRF (Hörselska- dades riksförbund) men även andra hörselorganisationer såsom VIS (Vuxen- döva i Sverige) och Norrbottens dövas teckenspråksförening. Dessutom har beredningarna samverkat med föreningar av annan typ, tillexempel pen- sionärsföreningarna PRO (Pensionärernas riksorganisation) och SPF (Sveri- ges pensionärsförbund).
Hörselcaféerna har varit uppskattade av besökarna. Här har beredningen haft god hjälp av bland annat tolkar och tekniker från landstingets verksamheter.
I framtiden kommer beredningen att arbeta vidare med att skapa träffpunkter där norrbottningarna får tillfälle att träffas och diskutera vårdfrågor.
Återkoppling
Beredningen kommer att utgå ifrån det förteckning som finns över vilka man träffat under arbetsåret då man planerar nästa års verksamhet och därmed även återkopplingen.
Ekonomisk redovisning för programberedningen
Beredning Mitt Årsbudget Utfall Resultat Arvoden och övriga
personalomkostnader 929 200 254 400 674 800 Omkostnader för
möte, information,
återkoppling, mm 150 000 49 000 101 000
Summa 1 079200 303 400 775 800
Gäller perioden 101101-111013
Ledamöternas aktiviteter i programberedningen
Antal dagar som de 11 ledamöterna sam- manlagt ägnat åt beredningsarbete (med eller utan ersättning för förlorad arbetsför- tjänst)
Genomsnitt arbetade dagar/ledamot
103,18 dagar 9,38 dagar
Programberedningens tidigare uppdrag
2001 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården 2002 Psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar
(delprojekt ortopedi)
2003 Psykisk ohälsa och rörelseorganens sjukdomar (delprojekt reumatologi)
2004 Hjärt- och kärlsjukdomar; kärlkramp och hjärtinfarkt 2005 Stroke
2006 Återkoppling
2007 Bröst- och prostatacancer
2008 Barn- och ungdomars psykiska ohälsa;
depression, ångestsyndrom och ADHD 2009 Diabetes (typ 1 och 2)
2010 Etik – bemötande i vårde
