Tandvårdenlyssnar på sin unga personal

KRÖNIKÖREN ANNA LINDBERG TEMA — SIDORNA 6–9

”Vi har pratat om allt från

trygghet, passion och prestige till ondska och förnöjsamhet.”

Kampen mot trycksår fortsätter

Vila och värme vid ätstörningar

Utvecklingskraft med goda exempel

Tandvården

lyssnar på sin unga personal

Nummer 3 • 2017

PERSONALTIDNINGEN FÖR REGION NORRBOTTEN

Folktandvård i förändring — med fokus på patientflödet

2

VÄLKOMMEN ^{INNEHÅLL NUMMER 3}

²⁰¹⁷

INSIKT är en personaltidning produ- cerad vid kommunikationsavdel- ningen, Region Norrbotten. Den ut- kommer med fem nummer per år och har en upplaga på 11 600 exemplar.

Insikt på webben:

norrbotten.se/insikt

POSTADRESS: Insikt Norrbotten Kommunikationsavdelningen Region Norrbotten, 971 89 Luleå BESÖKSADRESS: Regionhuset, Robertsviksgatan 7, Luleå ANSVARIG UTGIVARE: Staffan Lundberg, kommunikationsdirektör REDAKTÖR: Ulrika Englund 0920–28 43 64, 070–325 57 50 ulrika.englund@norrbotten.se GRAFISK FORM: Tor-Arne Moe OMSLAGSFOTO: Simon Eliasson

PRESSLÄGGNING: 13 juni 2017 NÄSTA NUMMER: 6 oktober 2017 TRYCK: Värmlands folkblad Innehållet i Insikt får gärna citeras om källan anges.

ADRESSÄNDRING:

Region Norrbottens anställda ändrar adress- och personuppgifter via HR-portalen på Insidan, vår interna webbplats. Övriga mejlar nya adres- ser, uppsägning av tidningen och an- dra prenumerationsärenden till in- sikt@norrbotten.se.

REGION NORRBOTTEN erbjuder länets cirka 250 000 invånare hälso- och sjukvård samt tandvård. Region Norrbotten arbetar även med regio- nal utveckling inom kultur, utbild- ning, näringspolitik och kommunika- tioner. Den bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 30 hälsocentraler, 26 tandvårdskliniker och fyra tandvårds- annex.

Region Norrbotten är en av länets största arbetsgivare med cirka 7 000 anställda. Bland dessa finns drygt

700 läkare och 2 100 sjuksköterskor.

Cirka 500 personer arbetar med tandvård, 430 med teknik, 100 med socialt och kurativt arbete, 70 med kultur/turism och 1 050 med adminis- tration.

INSIKT SKA SPEGLA Region Norrbottens breda verk- samhet. Det gör vi med hjälp av anställda ur olika yrkesgrupper, människor som var och en är engage- rad i sin del av det stora pussel som organisationen utgör.

I förra numret berättade till exempel arkeologen Carina Bennerhag om upptäckter inom järnfram- ställning, fynd som adderat ny kunskap till bilden av hur människor i Norrbotten levde för en sådär 2 200 år sedan.

Tidigare var det en vedertagen uppfatt- ning att järn började framställas i norra Sverige först på 1600-talet. Men det stämmer inte. Långt tidigare, ett par århundraden f. Kr., tillverkades yxor och knivar av god kvalitet i närheten av Sangis.

MED SITT ARBETE har arkeolo- gerna vid Norrbottens museum förändrat historieskrivningen.

Men det märkliga i samman- hanget är att det här egentli- gen borde ha varit känt långt tidigare. Vid vattenkrafts- regleringar under 1940- och 1950-talet gjordes forn- minnesinventeringar på flera håll, bland annat vid Skellefteälvens flöden i Norr- bottens inland. Flera järnföremål och lämningar hittades, men de

undersöktes aldrig utan bortförklarades eller beskrevs som undantag.

Visst förstod man att människor hanterat järn på dessa platser för mer än 2 000 år sedan, däremot ansågs det otänkbart att det skulle ha förekommit järnframställning i norr vid den tiden. Allt järn antogs i stället ha importerats söderifrån.

DET CARINA BENNERHAG beskriver kan för- stås överföras till vår egen tid. Vad är det vi ser i

dag, som vi bortförklarar eller inte ger någon betydelse? Vad väljer vi att bortse från för att det inte passar in i vår världsbild?

Ja, vilka av våra sanningar och tvärsäkra påståenden kommer kommande generationer

att förundras över?

Och – för att anknyta till detta nummers tema om folktandvårdens förändrings-

arbete – vad är det vi borde kunna se och ändra på i vårt arbetssätt för att göra mer

av de resurser vi har på vår arbetsplats?

TILL SIST: Sommar, äntligen! Själv kommer jag att tillbringa alldeles för många timmar med att måla med Falu rödfärg. Jobbigt, men avkopplande.

Njut så gott det går, under de stunder ni kan.

ULRIKA ENGLUND Redaktör för Insikt

Vad är det vi borde kunna se?

Kontroll av trycksår 4–5

En viss dag varje år görs en kontroll av förekomsten av trycksår inom slutenvården. Insikt är med när persona- len på ortopedavdelning 31 i Sunderbyn undersöker sina patienter.

Tema: Tandvård i förändring 6–9

Folktandvården har slagit in på en ny väg. I stället för att mäta personalens effektivitet är det patienternas upplevelse av tandvården som är det viktiga.

Vård vid ätstörning 10–11

Länsenheten för ätstörningar, LänsÄt, tar emot personer från hela Norrbotten. ”De här patienterna ska man inte försöka hjälpa i öppenvården”, säger enhetschefen Ingela Hellström.

Utveckling i fokus 12–13

Under Utvecklingskraft 2017 avlöste föreläsningarna varandra. Den röda tråden under arrangemanget på Sunderby sjukhus var flöden och processer.

Konst på dagordningen 14

Syftet med Konstföreningen Fenix är att öka intresset för konst. Det sker bland annat genom utställningar, föreläsningar och utlottning av konstverk.

Nu vet hon mer om sitt liv 16–17

Barbro Backgård, barnmorska på ungdomsmottagningen i Luleå, har lagt bit till bit i pusslet om sitt liv. Nu vet hon mer om sin bakgrund och varför hon lämnades till späd- barnshemmet som liten.

Sen sist ...3

Krönikören ...13

På gång ...14

Dagens ros ...17

Krysset ...18

Doktor Warg kåserar ...19

Ur museets samlingar ...19

LANDSTINGET FÖR 25 ÅR SEDAN ... ... OCH FÖR 10 ÅR SEDAN

I och med Ädel-reformen arbetar numera kommun- och landstingsanställda sida vid sida på Övertorneå vårdcentral. Detta i väntan på att en ny flygel för akut- platser och ambulans ska byggas. Akutavdelningens biträdande enhetschef Elisabeth Eero och Maj Töyrä, anställd vid sjukhemmet, jobbar nära varandra men har olika arbetsgivare.

Ur Landstingstidningen nr 1, 1992

Allmänheten ger hälso- och sjuk- vården gott be- tyg. Detta enligt den rikstäckande enkätundersök- ningen Vårdbaro- metern. På vissa områden ligger Norrbotten högst i landet, däribland

vad gäller tillgänglighet per telefon. Av 1 000 till- frågade norrbottningar uppger 76 procent att det är mycket lätt eller ganska lätt att komma fram till vård- centralen genom att ringa. Motsvarande siffra för hela landet är 63 procent.

Ur Landstingstidningen nr 4, 2007

20

Länsteknik har landat

Foto: ERIK HOLMSTEDT

Dessutom:

Patientkontrakt ska ge trygghet

Vården behöver bli mer patientcentrerad — inte minst för patienter med flera olika och lång- variga kontakter med hälso- och sjukvården.

Regeringen har därför beslutat att ge 15 milj- oner kronor till tre regioner och landsting för att dessa ska prova hur det fungerar med patientkontrakt. Pilotverksamhet ska bedrivas i Norrbotten, Halland och Kalmar.

Patientkontraktet ska vara en sammanhållen plan över vårdinsatser. Tanken är att det ska bidra till trygghet för patienten genom att han eller hon får veta vilka vårdinsatser som är pla- nerade och att de kommer att genomföras inom rimlig tid. Det handlar också om att öka samordningen av vård, omsorg, behandling och förebyggande insatser för patienter med flera vårdkontakter.

Säkrare utskrifter

Region Norrbotten inför successivt en ny plattform för säkra utskrifter, pullprint. Syftet är bland annat att undvika att utskrifter ligger i skri- varen till allmän beskådan och att personer av misstag tar med sig andras papper från skrivaren. An- vändaren skriver ut sitt dokument, varpå utskriften krypteras till en central ser- ver. Utskriften kan sedan hämtas vid en valfri pull-printskrivare med hjälp av passerkort, siths-kort, tagg eller inloggning. Den som har frågor hör av sig till Länsteknik.

Nya näringar i norr

2017 års nationella konferens Digitaliseringens möjligheter handlade om hur de kulturella och kreativa näringarna utvecklas och driver på di- gitaliseringen. Den anordades av Region Norr- botten och Tillväxtverket i Piteå vid månads- skiftet maj-juni. Region Norrbotten vill genom arrangemanget bidra till en förnyelse av Norr- bottens näringsliv.

— Det är viktigt att främja ett breddat nä- ringsliv och synliggöra de nya näringarna, sade regionrådet Maria Stenberg.

Försöket med gemensam transportorganisation ska utvärderas efter sommaren.

Försök med transporter i Sunderbyn i sommar

Under sommaren kommer en central trans- portorganisation att testas vid Sunderby sjuk- hus. Försöket berör interna patienttransporter samt labb-, prov- och blodtransporter.

— Vi vill se om vi kan effektivisera och åstad- komma verksamhetsnytta för vården och dess personal, bland annat genom att reducera anta- let transporter med vårdpersonal. Efter piloten kommer en utvärdering och analys att ske. Den ska sedan redovisas för regionledningen, säger Ulrika Backeström, projektledare.

Piloten pågår mellan 19 juni och 18 augusti under vardagar mellan klockan 07.00 och 16.00. Alla vård- och öppenvårdsavdelningar, mottagningar samt hotell Vistet omfattas, för- utom akutmottagningen som har egna trans- portörer samt Vårdnära service-avdelningarna.

SEN SIST…

Lär dig VAS via webben

nalsystemet VAS. Nu har webb- utbildningar tagits fram som svarar mot olika behov.

— Fördelen är att de finns där när man själv har tid och möjlig- het. Det går även att utbilda sig i systemet innan man börjar jobba hos oss, säger Kristina Eriksson, förvaltningsledare.

PROJEKTET VAS grund- och använ- darstödsutbildning startade i septem- ber 2015. Syftet var att förbättra kun- skapen om hur man använder jour- nalsystemet. I projektet ingick också att stärka VAS-administratörernas roll och status. I dag, snart två år senare, kan projektets initiativtagare Kristina Eriksson summera arbetet tillsammans med Maria Lindström, projektledare, och Siv Stenström, projektdeltagare. Bakom resultatet står även Agneta Gustafsson, tidigare projektdeltagare.

De beskriver de nya webbutbild- ningarna, som nås via Region Norr- bottens e-lärandeplattform (se fakta- ruta):

O Grundutbildning del 1 och 2 vän- der sig både till nyanställda och till dem som behöver friska upp sina kunskaper. I del 1 ges en oriente- ring om hur journalsystemet är uppbyggt, vad det innehåller och hur man navigerar sig fram. I del 2 får man lära sig mer om de olika delarna i VAS genom att följa en patient genom vården. Tidsåtgång- en är ungefär 30 minuter för del 1 och 60 minuter för del 2.

O Administratörsutbildningen vänder sig främst till nya VAS-administra- törer. Den är indelad i tre kapitel, där behörigheter, kodregister och bevakning tas upp.

ATT UTBILDNINGARNA ÄVEN är till- gängliga för externa användare gör det möjligt för nya medarbetare, till exempel sommarvikarier, stafettper- sonal och studenter, att förbereda sig innan de kommer till kliniken.

– Det är klart att de måste ha någon form av introduktion på enhe- ten också. Men en genomgång går mycket snabbare om den nyanställda redan gått den webbaserade grund- utbildningen, säger Kristina Eriksson.

En annan vinst är flexibiliteten – utbildningen kan göras på valfri plats och vid vilken tid som helst på dyg- net. Det är möjligt att pausa, för att senare börja om där man slutade.

Ytterligare fördelar är att kursen finns kvar och att den kan upprepas.

– Dessutom behöver man inte göra hela, utan kan plocka ut de delar som det finns behov av, säger Maria Lind- ström.

Den som genomgått en e-läran- deutbildning kan göra ett test och även skriva ut ett diplom som bevis på sina kunskaper.

ADMINISTRATÖRSUTBILDNINGEN ska göra det enklare för nya VAS-ad- ministratörer att skaffa sig en bra grund att stå på. Under projekttiden har två fysiska träffar anordnats, under 2015 och 2016. En ny träff ska genomföras till hösten, men då som

en del av den löpande verksamheten.

Förhoppningen är att satsningen på webbutbildningar och på att stär- ka VAS-administratörerna ska leda till att journalsystemet används på ett mer effektivt sätt.

– Det här kommer att underlätta för medarbetarna, samtidigt som patientsäkerheten ökar. Nu är vår stora utmaning att sprida informa- tion om utbildningarna och hur man kommer åt dem, säger Kristina Eriks- son.Sedan tidigare har det funnits två webbaserade fördjupningsutbildning- ar, en om bokning och en om sche- ma/tidbok. Ytterligare två ska tas fram. Det är Siv Stenström som har fått den uppgiften på sitt bord.

– Den ena tar upp journaldelarna och den andra remissdelarna i VAS.

De är på gång, berättar hon.

U L R I K A E N G LU N D

FAKTA

Interaktiva VAS-utbildningar

O De interaktiva utbildningarna nås via utbilda.nll.se, Region Norrbot- tens e-lärandeplattform.

O Anställda börjar med att logga in och väljer därefter kurs.

O Det är obligatoriskt för nyanställda och nya VAS-administratörer att ut- bilda sig i VAS innan de börjar ar- beta i systemet.

O Mer information finns på Insidan:

A-Ö/V/VAS E-lärandeutbildningar.

Enligt Siv Stenström, Maria Lindström och Kristina Eriksson kan de nya VAS-utbildningarna förbättra för både personal och

patienter. FOTO: ERIK HOLMSTEDT

4

Maria Gavelin, sjuksköterska, visar en tryckavlastande madrass som används för att motverka trycksår.

Livsviktig kontroll av trycksår

Sjuksköterskan Ann-Christin Malm och undersköterskan Johanna Senften-Blanck kon- trollerar om Carin Nordmark, 83 år, har några trycksår. Hon ligger inne på ortopedavdelning 31 på Sunderby sjukhus efter att ha fallit från sängen hemma i Boden.

— Det är jättebra att de gör sådana här kontroller, säger hon.

VARJE ÅR GÖRS en punktpreva- lensmätning av trycksår i hela Sve- rige. Det innebär att alla patienter som ligger inne på slutenvårdsav- delningar och OBS-platser under- söks en viss dag under våren.

Redan 2008 började Norrbotten med trycksårsmätningarna och från 2011 görs de i hela landet.

På avdelning 31 finns allt från ungdomar i 25-årsåldern som har brutit benet till 100-åringar som lider av höft- och bäckenfrakturer.

En del ligger inne två dagar, andra patienter blir kvar i två månader.

När vi kommer till avdelningen har sjuksköterskorna Ann-Christin Malm och Maria Gavelin och undersköterskorna Johanna Senf- ten-Blanck och Lena Lindberg hun- nit undersöka tio av 29 inlagda patienter. Av dem hade en ett tryck- sår av kategori ett som är en rodnad som inte bleknar vid tryck.

Kategori två är en delhudsskada

som ett ytligt sår eller blåsa, katego- ri tre är en fullhudsskada där sub- kutant fett är synligt och kategori fyra är en djup fullhudsskada som involverar ben, sena, muskel/nek- ros. Det sista stadiet är fruktansvärt farligt med en dödlighet på 50 till 60 procent. Därför är det viktigt att sätta in åtgärder i tid så att tryck- såret inte förvärras.

– Vi ser sällan andra trycksår än kategori ett här på avdelningen. Vi jobbar hela tiden målmedvetet med tryckavlastande madrasser, luft- madrasser och vändschema. När det behövs smörjer vi med Inotyolkräm, säger Lena Lindberg.

PÅ AVDELNING 31 används speciel- la tryckavlastande madrasser i alla sängar. De som har höft- eller bäck- enfraktur eller har genomgått en amputation får dessutom en luft- växlande madrass som ställs in efter kroppsvikt. De används även för andra patienter vid behov.

Men det räcker inte med bra madrasser. Det gäller också att vända patienterna enligt särskilda vändscheman så att de får läges-

ändringar i säng eller stol och ordna hälavlastning för de känsliga hälarna. Det vanligaste stället att få trycksår på är just i hälar och i rygg- slut.

När patienterna är undernärda, uttorkade, har dålig blodcirkula- tion, inkontinensbesvär, dåligt all- mäntillstånd och är orörliga ökar risken för trycksår.

– Därför ser vi till att de äldre får energität kost och näringsdrycker.

Många av de äldre som vi får in på avdelningen är faktiskt undernär- da, säger Maria Gavelin.

TUREN HAR KOMMIT till Carin Nordmark, 83 år, att bli undersökt.

Hon föll mitt i natten i sitt hem i Boden och kunde inte nå telefonen.

Hon blev liggande med bruten svanskota ända till klockan två nästa dag när hennes dotter kom förbi och upptäckte henne. En infektion i tårna har spridit sig upp i benet som hon nu har tvingats att amputera. Så småningom ska hon få en protes men ligger sedan flera veckor på avdelning 31.

– Jag hoppas jag får vara kvar här länge, det känns tryggast så.

Bara tanken att jag ska förflytta mig i rullstol i lägenheten gör mig rädd att jag kommer att ramla igen. Men mitt trycksår på hälen har jag skött om ordentligt så det ser fint ut nu.

A N N-K AT R I N Ö H M A N

Vi jobbar hela tiden målmedvetet med tryckavlastande

madrasser, luftmadras- ser och vändschema.

Sjuksköterskan Ann-Christin Malm och undersköterskan Johanna Senften-Blanck, till höger, kontrollerar om Carin Nordmark har trycksår. Foto: ERIK HOLMSTEDT

De syr flera dagar i sträck – med några få timmars avbrott för mat och sömn.

— Vi behöver inte tänka på något annat. Det är lätt att glömma tid och rum, säger Inger Kalotini, till vardags sam- ordnare av verksamhetsförlagd utbildning, VFU, i Region Norr- botten.

SY-LANET ÄR I FULL GÅNG och det sjuder av aktivitet i Ytterbyns hem- bygdsgård utanför Kalix. Kvinnor i olika åldrar har packat upp sina symaskiner och börjat sy på olika plagg. Det är trångt, flera har med sig både en vanlig symaskin och en 3-4-trådig overlockmaskin. Vackra tyger ligger travade på borden. Två kvinnor resonerar om hur de ska göra med en fåll på en klänning. En annan klipper ut ett mönster.

Det som fört dem samman är deras intresse för sömnad.

– Sy-lan går ut på att sy så myck- et som möjligt. I anmälningsavgif- ten ingår alla måltider så vi reser oss från symaskinen och går till dukat bord, berättar Inger Kalotini och tillägger att det ger mycket att

umgås med andra med samma intresse, oavsett ålder, bakgrund och hur mycket man sytt tidigare.

Det är dessutom lärorikt.

– Är det något man undrar över så finns det alltid någon som kan visa eller komma med tips och råd.

Begreppet lan för tankarna till unga datoranvändare som träffas för att spela tillsammans. Uppläg- get för ett sy-lan är detsamma, för- utom att det handlar om symaski- ner i stället för datorer och kaffe och te i stället för cola och energi- dryck.

Sy-lanet pågår från fredag klock- an 10 till söndag klockan 16. Delta- garna sover på liggunderlag eller madrasser.

– Vi syr så länge vi orkar. Förra året var en del av oss uppe till halv två, för att sedan kliva upp igen tidigt på morgonen, säger Inger Kalotini och skrattar.

I SÖDRA SVERIGE HAR sy-lan fun- nits några år. I Norrbotten är det en ny företeelse.

– De 18 platserna tog slut på 20 minuter när vi annonserade på Facebook, så intresset är verkligen

stort, säger Lena Lundvall från Strängnäs, som för andra året i rad anordnar sy-lanet i Ytterbyn.

Flera av deltagarna är anställda i Region Norrbotten.

– Jag var med förra året också och tyckte att det var både roligt och lärorikt. Jag nappade direkt när jag såg att det skulle arrangeras igen, berättar Christina Sellin, fysioterapeut vid fysioterapienhe- ten, Sunderby sjukhus.

Nuria Melé Aldenbäck, forsk- ningssjuksköterska vid Forsknings- och Innovationsenheten, deltar för första gången. Hennes förväntning- ar på helgen är att hinna sy flera barnplagg.

– Med en tvååring är det svårt att kunna arbeta ostört hemma, men det kan jag göra här. Jag vill också lära mig mer, till exempel hur man syr i trikåtyg.

Lena Green är arbetsterapeut, anställd vid arbetsterapienheten i Sunderbyn. Hon är med på sy-lanet för andra gången.

– Man får ägna sig åt sitt intresse hela helgen och träffa likasinnade.

Det är perfekt, säger hon.

U L R I K A E N G LU N D

Regionanställda provar ett populärt koncept

Nytta & nöje på sy-lan

Flera av sy-lanets deltagare arbetar i Region Norrbotten, däribland Nuria Melé Aldenbäck, Christina Sellin, Lena Green

och Inger Kalotini. FOTO: ULRIKA ENGLUND

”När man syr egna kläder blir det som man själv vill ha det”, säger Inger Kalotini, VFU-samordnare. En grön lång- klänning är ett av hennes projekt under helgen.

Forskningssjuksköterskan Nuria Melé Aldenbäck syr barnplagg till sin tvååring. Hon uppskattar att kunna jobba ostört flera timmar i sträck.

Kampen mot

trycksår går vidare

Förra året observerades trycksår hos 15,3 pro- cent av patienterna i Norrbotten. Årets resul- tat ligger på samma nivå.

— Region Norrbotten behöver arbeta mer med att identifiera riskpatienter och tidigt sätta in förebyggande åtgärder, säger Birgitta Boqvist, verksamhetsstrateg inom patient- säkerhetsområdet.

FÖRRA ÅRET VAR 463 patienter med i punktpreva- lensmätningen i Norrbotten, de flesta var mellan 71 och 90 år. Av dem hade 71 patienter eller 15,3 pro- cent ett eller flera trycksår. I år undersöktes 490 patienter, varav 15,04 procent hade trycksår.

– Det är alldeles för mycket. Vår utvärdering visar att samtidigt som användandet av förebyggan- de och behandlande madrasser ökar så minskar hälavlastning och lägesändringar. Vi tolkar det som att det har blivit en övertro till madrasserna, men de måste kombineras med andra åtgärder, säger Birgitta Boqvist.

Det går inte heller att ”skylla på” andra vård- givare, alltså att patienten redan hade trycksår före sjukhusvistelsen. I årets mätning var 70 pro- cent av de upptäckta trycksåren sjukhusförvärvade.

Alla patienter över 70 år som kommer in till vår- den ska riskbedömas för trycksår och även yngre patienter om det finns skäl att tro att de kan drab- bas. Men av de 108 riskpatienter som hittades i förra årets mätning hade bara 39 procent risk- bedömts inom de föreskrivna 24 timmarna.

– Det krävs utbildning av personalen så att de förstår hur allvarligt det är med trycksår och hur snabbt de kan utvecklas om inget görs. Dessutom måste det vara lätt att dokumentera på ett standar- diserat sätt. Det viktigaste är att dokumentationen sker i journalen och att förebyggande åtgärder sätts in utifrån riskbedömningarna.

Eva Sjölund arbetar också med patientsäkerhets- frågor i Region Norrbotten. Hon menar att det fanns mer kontroll över trycksår på 1970- och 80-talet.

– Då var det en skam om vi hade ett trycksår på avdelningen. Den tidens avdelningsföreståndare höll stenkoll på det. Det var också lätt att se vätske- listor eftersom de hängde vid sängarna. Vi kunde direkt se om någon hade fått i sig för litet vätska eller inte kunde gå på toaletten. Jag tror att en del av de här gamla kontrollparametrarna måste till- baka till sängarna, säger hon.

A N N-K AT R I N Ö H M A N

Procentuell andel patienter med trycksår (kategori 1 till 4) inom slutenvården under åren 2011 till 2017.

Det blå strecket visar statistik från mätningar gjorda i Region Norrbotten, medan det röda strecket visar genomsnittet för landsting och regioner i Sverige.

Trycksår 2011–2017

18 17 16 15 14 13 12 11 10

N Region Norrbotten N Hela Sverige v11

2011 12,0 16,6

v10 2012

13,5 16,1

v10 2013

11,0 15,0

v10 2014

12,5 14,0

v10 2015

13,1 13,6

v10 2016

15,3 13,4

v11 2017 15,04 13,5

6

TEMA TANDVÅRD I FÖRÄNDRING

UNDER MÅNGA ÅR har Division Folktandvården varit ”bäst i klas- sen” i Region Norrbotten. Med nöjda medarbetare, låg sjukfrån- varo och god ekonomi har divisio- nen varit att betrakta som välmåen- de. Men de senaste åren har något hänt.

Samtidigt som patientköerna växer kommer signaler från flera håll att de anställda inte mår bra.

Inte minst visar den senaste med- arbetarundersökningen att något inte är som det ska.

– Många av tandvårdens drygt 500 medarbetare känner sig stres- sade, men framför allt tandläkarna och då i synnerhet de unga tand- läkarna, konstaterar Tomas Josefs- son.Själv började han som allmän- tandläkare i Folktandvården 1979.

Han vidareutbildade sig senare till specialist inom oral protetik och var under tio år verksamhetschef vid Tandvårdens Kompetenscentrum, som ansvarar för specialisttand- vården i Norrbotten. Som specialist hade han mycket kontakt med allmäntandvården.

– Jag märkte efterhand och med stigande förvåning att saker och ting förändrades. Stressen var högre och sjukskrivningarna fler.

Hösten 2015 fick han en förfrå- gan om att gå in som tillförordnad divisionschef under en period.

Mer luft i tidböckerna – för patienternas skull

Folktandvården har tagit ut en ny riktning.

Nu ligger fokus på patientflödet — inte på personalens effektivitet.

— Det spelar ingen roll om armar och ben går som lärkvingar på medarbetarna, om inte våra patienter är nöjda, säger Tomas Josefsson, divisionschef.

– Jag tänkte att okej, det kan jag göra medan de rekryterar en ny chef. När jag började på den tjäns- ten fick jag möjlighet att fördjupa mig i utvecklingen inom folktand- vården.

TOMAS JOSEFSSON LÄRDE sig mer om vårdutveckling, flöden och pro- cesser. Han funderade på vad som hänt under årens lopp, lade märke till olika samband – och bestämde sig för att försöka göra något åt den negativa spiralen.

– Det var det som fick mig att söka tjänsten som divisionschef.

Sedan jag började i april förra året har jag brunnit för att få rätsida på den situation som folktandvården befinner sig i.

Han relaterar till sin egen tid i allmäntandvården på slutet av 1970-talet.

– Stress var inget fenomen vi talade om och arbetsrelaterade sjukskrivningar var ett okänt begrepp. Det var förvisso mer per- sonal på klinikerna, men det var ingen enorm skillnad.

Arbetsbelastningen var däremot högre.

– Tandhälsan var tre till fyra gånger sämre än idag, säger han och berättar att en 19-åring som i dag lämnar den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården i genom- snitt har tre lagade tandytor, alltså

fyllningar. På 1980-talet var mot- svarande antal 19 lagade tandytor.

EN AV FÖRKLARINGARNA till stres- sen är övergången från ett analogt till ett digitalt system, anser Tomas Josefsson. Han pekar på en rull- hurts som står i hans arbetsrum.

– Mitt team hade alla journaler i en sådan hurts. Samtliga patienter som var under pågående behand- ling rymdes där. Vi hade en visuell överblick över vad vi jobbade med och kunde inte ta in fler patienter än rullhurtsen rymde; det rörde sig om ett 60-tal journaler. Trots att vi var resursorienterade så fanns det naturliga stopp, i det här fallet hur mycket en rullhurts rymmer. Ett annat exempel är hur många labo- ratoriejobb som rymdes på en hylla, säger han.

Avsaknaden av visuella och ana- loga stopp har fört med sig att tand- vårdens medarbetare idag aldrig får känna sig klara.

– På den tiden byggde allting på att vi gick och hämtade en ny jour- nal när vi kände att vi kunde ta in en ny patient. Numera är det någon i receptionen eller en chef som kommer och lägger arbetet på ens bänk. Det förväntas man sedan att ta sig an, oavsett om man hinner eller har tid just då.

Folktandvården har en stark tra- dition av effektivitet. Men detta har

Vi ska alltid fun- dera över vad som är värde- skapande tid för pa- tienten och vad som inte är det.

T E XT U L R I K A E N G LU N D FOTO S I M O N E L I A S S O N

Många av patienterna har lång resväg till Jokkmokk. Tandlä- karen Konstantina Goula och tandsköterskan Ann-Charlotte Kuhmunen tar emot Bernt Lindberg, bosatt i Vuollerim.

Om någon inte dyker upp ringer Carina Engfors, koordinator, och hör om patienten är försenad eller har fått förhinder. Vid datorn Diana Amortegui, tandsköterska.

Charitini Papadopoulou, tandläkare, med Karl-Erik Öhman, Jokkmokk. ”Det var ett tag sedan sist, så det kändes bra att bli kallad”, konstaterar han.

– paradoxalt nog – lett till in- effektivitet.

– Har det kommit en ny medarbe- tare så har den personens tidbok fyllts upp inom loppet av två röda sekunder. Har vi köpt en ny röntgen- maskin har vi sett till att den snurrar oavbrutet för att dra in pengar.

Fokus har legat på att fylla resur- serna.

– Det har vi gjort till den nivå att det tenderat att vara självgenere- rande. Ju mer man fyller de resur- ser man har, desto mer fylls de på.

Men det finns en gräns för när resursfällan slår igen. Det är då alla resurser är så till brädden fyllda att det inte finns utrymme att göra någonting. Kommer det in en patient som har behov av en ny tid, så finns det inga nya tider.

PATIENTERNA HÅLLER inte med om att folktandvården är effektiv.

– Om man frågar dem säger de nej, det är den inte. Tillgänglig- heten är dålig. Man blir inte kallad till undersökningar. Det tar lång tid att bli färdigbehandlad. Så medan vi har skrutit om att vara väldigt effektiva har patienterna haft en helt annan bild.

Tomas Josefsson konstaterar att det är hög tid för en genomgripan- de förändring. Han går så långt att han hävdar att folktandvården måste ställa om sitt arbetssätt full-

ständigt. Till exempel kan mer luft i tidboken resultera i ett bättre patientflöde.

– Vi har tvingats upptäcka att målet med vår verksamhet inte är att fylla alla resurser och låta med- arbetarna springa snabbare. Det är inte det som är idén, men det är det som vi har varit fokuserade på att uppfylla. Det är också det som vi har mätt.

TANDVÅRDEN SKA KUNNA hantera två spår. Det ena är att med hjälp av rationella modeller slussa igenom stora volymer av patienter, som är relativt friska. Det andra är att ta hand om de vårdkrävande patien- terna.

– Vi behöver jobba parallellt med dessa spår. Arbetet med flödespass i Jokkmokk är ett utmärkt exempel på hur man kan fånga upp olika gruppers behov, säger han (se ovan och nästa uppslag).

Ett antal punkter ska vara väg- ledande i förändringsarbetet. Det är patientens upplevelse av effektivitet som ska mätas, inte personalens.

Antalet pågående patienter ska vara färre. Patienten ska bli klar på så få besök som möjligt.

– Varje gång vi startar på nytt innebär ett slöseri. Att duka upp och förbereda ett behandlingsrum för tandvård tar tid. Dessutom är omstarten, att varje gång läsa in sig

på en ny journal, ett tidsslöseri i sig.

En patient som kommer in till klini- ken ska helst gå ut och vara färdig, förklarar han.

En annan punkt är att kliniken ska ”spela med hela laget”, som for- muleringen lyder.

– Teamet kommer aldrig att vara perfekt och det kommer aldrig inträffa att alla vill samma sak. Man får börja där man står och utgå från dem som jobbar på kliniken.

Dessutom ska ”självförbättrande team” uppmuntras.

– Ska man spela med det lag som finns måste de som är med i proces- sen kunna påverka vad som ska göras och hur det kan göras bättre.

På flera håll i Norrbotten är klini- ker i gång med olika satsningar, till exempel försök med mer luft i tid- böcker och utskick av ”ring-själv- brev” för att se hur många patienter i kön som verkligen är i behov av tandvård. Men att ändra ett veder- taget förhållningssätt är inte gjort i en handvändning.

– Folktandvården är ju hierar- kiskt uppbyggd, så vi har tagit det från ledningsnivå till nästa nivå.

När det kommer till medarbetarna på de enskilda klinikerna säger de:

”Va, får vi vara med och påverka?

Kan vi själva ha inflytande över vår arbetssituation?”. ”Ja, det är sant, det här är på riktigt”, svarar jag.

”Nu ligger bollen hos er”.

Tomas Josefsson menar att föränd- ringsarbete inte ska göras märk- värdigare än det är. ”Den bästa in- ställningen är att våga prova. Blir det inte bra så ändrar man och gör på ett nytt sätt”, säger han.

Tandläkaren Bengt Bergqvist med patien- ten Börje Sehlberg, som återvänt till klini- ken för en lagning.

… samtidigt som hon håller koll på helheten. Under flödespassen är det full fart som gäller.

Koordinatorn Carina Engfors rycker in där det behövs...

Så gjorde kliniken i Jokkmokk för att

minska köerna till tandvården – VÄND!

8

TEMA TANDVÅRD I FÖRÄNDRING

De anställda vid folktandvården i Jokkmokk har bestämt sig — köerna ska kortas.

Fem timmar var tredje vecka maximerar de antalet undersök- ningar.

— Det fungerar jättebra. Vi samarbetar, det går undan och vi ser att det ger resultat, säger tandläkaren Konstantina Goula.

DET ÄR ONSDAG FÖRMIDDAG och flödespasset är i full gång – tre tandläkare, fem tandsköterskor och två tandhygienister är upptagna med patienter. Tandsköterskan Carina Engfors går med snabba steg mellan undersökningsrummen.

Som koordinator är hennes uppgift att se till att allt flyter på så smidigt som möjligt. Hon framkallar rönt- genbilder, ringer efter försenade patienter, tar avtryck, kollar hälso- deklarationer, dukar om rum, ja hjälper till med en mängd sysslor.

– Som koordinator har jag över- blick, vilket gör att tandläkarna och tandhygienisterna kan koncentrera sig på patienten, förklarar hon.

Kort beskrivet innebär flödes- pass att all personal jobbar intensivt för att hinna extra många patienter, som alla har en bokad tid. Så många som möjligt ska bli färdigbe- handlade samma dag. De som efter undersökningen behöver behand- ling – till exempel en lagning eller en utdragning av en tand – får en ny tid. Ibland flyttas inbokade patienter till en annan tandläkare, så att den som gjort undersökning- en kan fortsätta med samma pa- tient. Andra gånger får patienten komma tillbaka efter någon timme.

LÄGET I JOKKMOKK vad gäller köer har aldrig varit katastrofalt, men de har varit tillräckligt långa för att klinikens anställda skulle uppleva stress. På en liten ort är det vanligt att träffa patienter i andra sammanhang och personalen fick emellanåt kommentarer av Jokk- mokksbor som tyckte att det gått länge sedan de fått en kallelse.

– För några år sedan var vi i gan- ska bra fas, men de senaste åren har köerna växt, berättar Ulf Ek, som arbetat som tandläkare i 35 år.

Det var tandsköterskan Christina Isaksson som kom med idén om flö- despass. De andra på kliniken haka- de på och tillsammans arbetade de fram ett upplägg. I september 2016 körde de igång och under hösten genomfördes fyra pass. Under våren har de hunnit med nio flödes- pass, utlagda ungefär var tredje vecka.

– Det är enkelt, inga krånglighe- ter. Jag tror det är förklaringen till att flödespassen fungerar så bra.

Som mest har vi hunnit med 36 patienter under en förmiddag, säger Mona Kvickström, tandskö- terska.

DEN HÄR ONSDAGEN gör två av de fyra tandläkarna i Jokkmokk undersökningar, medan den tredje börjar dagen med en tom tidbok.

Den fjärde är upptagen i ett video- möte, men skulle annars även han haft rollen som resurstandläkare.

– Genom att det finns lediga tandläkartider kan vi ofta erbjuda patienten att bli färdigbehandlad samma dag. Resurstandläkarna tar dessutom emot de akuta fallen, berättar Carina Engfors.

Tandläkaren Bengt Bergqvist ser positivt på flödespassen.

– Det räntar bra i köerna.

Men vi vill se till att patienten blir klar på ett besök eller i alla fall samma dag,

annars är vitsen inte så stor, säger han.I traditionell tandvård ansvarar varje vårdgivare för sin patient.

I Jokkmokk har de anställda alltid varit bra på att samarbeta, men när det är dags för flödespass finns ingenting av ”äganderätten” kvar.

Förhållningssättet är i stället att hela kliniken äger alla patienter och arbetar med dem som ett lag. Grän- serna mellan yrkesrollerna suddas ut.– Det spelar ingen roll vem som gör vad, vi hjälper varandra. Det finns ingen prestige – det är patien- ten som är det viktiga, säger Ulf Ek.

ARBETSSÄTTET HAR visat sig fung- era över förväntan. I september 2016 hade kliniken 290 frisktand- vårdspatienter som skulle ha varit kallade ett år tidigare. Ett halvår senare, mars 2017, var den kön helt borta så när som på en patient.

– Vi hade då betat av ett helt år på listan, berättar Carina Engfors.

Även kön med revisionspatien- ter, alltså ”vanliga” patienter som ska kallas regelbundet, har kortats rejält. Den första december 2016 hade 1 381 patienter fått vänta

Jokkmokkskliniken tänkte till

Flödespass sätter fart på kön

sedan i juni 2014 på en undersök- ning. Tack vare flödespassen hade antalet i mitten av maj i år minskat med 300 personer. I tid räknat har kön kortats med fem månader.

Dessutom har barn kallats under flödespassen.

Ulf Ek konstaterar att modellen varit ett effektivt sätt att minska på köerna, men att hastigheten nu mattats något.

– Arbetssättet fungerar bäst på frisktandvårdspatienter, som i regel inte har så mycket som behöver åtgärdas. Nu när vi börjat beta av den ordinarie kön går det inte lika snabbt. Den patientgruppen har inte varit inne på undersökningar lika ofta och har generellt sett ett större behandlingsbehov, säger han.

JOKKMOKK ÄR TILL YTAN den andra största kommunen i Sverige och många av patienterna kommer långväga ifrån – de kan ha åkt från Porjus, Kåbdalis eller Kvikkjokk. En del har tolv mil enkel väg till folk- tandvården i Jokkmokk.

– De uppskattar att de slipper komma tillbaka en annan dag, EN VÄLBEHÖVLIG KAFFEPAUS under det intensiva flödespasset. Från vänster Charitini Papado-

poulou, tandläkare, Carina Engfors, tandsköterska, Gunilla Isaksson, tandhygienist, Madeleine Karlsson, tandsköterska, Mattias Bautembach, tandhygienist, Konstantina Goula, tandläkare, Mona Kvickström, tandsköterska, Ann-Charlotte Kuhmunen, tandsköterska, Diana Amortegui, tandskö- terska, Ann-Louise Räty, enhetschef och tandhygienist, Monica Falk-Granström, tandsköterska, Ida Bergdahl, tandsköterska, Bengt Bergqvist, tandläkare, och Ulf Ek, tandläkare.

MEDAN TANDSKÖTERSKAN Madeleine Karlsson och tandläkaren Bengt Bergqvist koncentrerar sig på pa- tienten, framkallar Carina Engfors röntgenbilder. Det gäller att få allt att flyta på utan avbrott.

FOTO: ERIK HOLMSTEDT

Bengt Bergqvist, tandläkare.

Det är enkelt, inga krånglig- heter.

Jag tror det är förkla- ringen till att flödes- passen fungerar så bra.

Folktandvårdens ledning för- söker inte längre gissa sig till vad som är viktigt för unga medarbetare. I stället frågar den sitt ungdomsråd.

— Det känns bra om vi kan bidra till lite nytänkande. Vi vill ju vara med och utveckla tand- vården, säger tandhygienisten Lisa Bergström, 26 år.

FOLKTANDVÅRDEN HAR TRE fokusområden. Det första är att för- bättra flöden, det andra att få en stabil ekonomi. Det tredje fokusom- rådet är att bli Sveriges bästa tand- vårdsarbetsgivare. I det ingår hälso- främjande arbete, till exempel minskad stress, minskad sjukfrån- varo, individuella utvecklingspla- ner och effektiv rekrytering.

– Om vi ska lyckas bli en attrak- tiv arbetsgivare måste vi vara det i relation till våra unga medarbeta- re. Som ett led i det skapade vi ett ungdomsråd, som vi träffar ett par gånger per termin, säger Tomas Josefsson, divisionschef.

Folktandvården har 35 medarbe- tare som är födda på 1990-talet.

I ungdomsrådet ingår sex personer, där alla utom en är 90-talister.

Undantaget är tandhygienisten Hannah Nyström, född 1989.

– Jag är glad över att få vara med. Här kan vi i lugn och ro disku- tera och lägga fram idéer och syn- punkter, säger hon.

Ungdomsrådet fungerar som ett bollplank till divisionschefen, led- ningsgruppen och staben. Under träffarna har olika teman tagit upp.

– Vi har till exempel diskuterat

begreppet ”Sveriges bästa tand- vårdsarbetsgivare” med dem. Vi är mycket intresserade av vad vi måste uppnå för att en ung människa ska uppfatta oss så, säger Tomas Josefs- son.Ett annat område där en dialog förts handlar om rekrytering.

– Hur ska vi gå tillväga när vi söker ny personal? Hur ska vi se ut på sociala medier? Den typen av frågor är oerhört intressanta att ta upp.

FYRA AV DE SEX deltagarna har kommit till Regionhuset i Luleå för att presentera ungdomsrådet vid introduktionsdagarna för nyanställ- da. Förutom Lisa Bergström och Hannah Nyström är tandteknikern Josefin Grönberg, 26 år, och tand- sköterskan Anna Risberg, 26 år, på plats. I ungdomsrådet ingår även tandläkarna Ranna Yousif och Luis Mello, båda verksamma i Gällivare, som inte har möjlighet att vara med denna gång.

De fyra tycker att det är rätt tänkt av folktandvården att även

lyssna till de yngre medarbetarna.

Deras känsla är att ledningen och staben verkligen vill ta tillvara deras synpunkter.

– Vi har blivit lovade att vi kom- mer att kunna se resultat, säger Hannah Nyström.

Innan deltagarna skiljs åt får de veta vilket tema som ska tas upp vid nästa träff. De har sedan i uppgift att förbereda och formulera tankar kring ämnet. Framöver kommer till exempel teamtandvård att diskute- ras.– Jag känner mig inspirerad när vi haft ett möte. Vi blir också lite av förmedlare – vi tar med oss det vi diskuterat till kliniken. Samtidigt lyssnar vi om det finns något som våra kollegor vill att vi ska ta upp vid nästa träff, säger Anna Risberg.

Josefin Grönberg tvekade inte när hon blev tillfrågad om att med- verka.

– Jag ser det som ett bra tillfälle att få vara med och påverka. Vi unga ser kanske på saker med lite andra ögon; vi är ännu inte inne i ekorrhjulet.

Just rekryteringen är en nyckel- fråga, anser hon.

– Många inom tandvården går i pension de närmaste åren. Folk- tandvården måste fånga upp så många unga som möjligt.

Vad säger era kollegor när de hör talas om ungdomsrådet?

– De tycker att det låter intres- sant men att det borde finnas ett äldreråd också, för äldre inom tandvården! säger Anna Risberg.

U L R I K A E N G LU N D

Ungas åsikter tas tillvara

Fyra av de sex deltagarna i ungdomsrådet. Från vänster Anna Risberg, tandsköterska i Piteå, Lisa Bergström, tand- hygienist i Piteå, Josefin Grönberg, tandtekniker i Luleå, och Hannah Nyström, tandhygienist i Luleå.

FOTO: SIMON ELIASSON

Ungdomsrådet fungerar som ett bollplank till divisionschefen Tomas Josefsson och andra i folktandvår- dens ledning.

Flödespass sätter fart på kön

berättar Carina Engfors.

Det händer att patienter får möta flera olika vårdgivare innan de är klara, men ingen har uttryckt något missnöje.

– Däremot har flera kommente- rat att det är roligt att det är liv och rörelse på kliniken och många patienter i väntrummet, det påmin- ner om hur det var förr i tiden.

De anställda vid folktandvården i Jokkmokk har även tidigare varit ett sammansvetsat gäng. Under flö- despassen är de extra taggade – en känsla som finns kvar även när det är vanlig vardag igen.

– Samarbetet har ökat och vi ser oss verkligen som ett arbets- lag. Vi har fått större förståelse för varandras arbetsuppgifter.

Alla behövs för att verksamheten ska fungera,

säger Ann-Louise Räty, tandhy- gienist och enhetschef.

U L R I K A E N G LU N D Ann-Louise Räty, enhetschef och tandhygienist.

10

— Det är väldigt viktigt att upp- täcka och behandla ätstörningar i ett tidigt skede, säger Ingela Hellström, enhetschef för Läns- enheten för ätstörningar. Därför ska patienterna remitteras direkt till oss från hälsocentralerna.

FRÅN 1 JANUARI i år kan alla över 18 år med ätstörning i Norrbotten remit- teras till Länsenheten för ätstörning- ar, LänsÄt, som finns i Luleå. Där görs en bedömning om vilken typ av vård som behövs. Hjälp i öppenvården, inläggning på sjukhus eller kanske att få komma som dagvårdspatient.

Om den drabbade får vård tidigt kan man förhindra att hon eller han blir fastlåst i sin sjukdomsidentitet och fysiska symtom kan stoppas i tid.

– De här patienterna ska man inte försöka hjälpa i öppenvården. Det finns inga som har ”för lätt ätstör- ning” för att få remiss, säger Ingela Hellström.

”Det var bra att konkret få se hur en normal portion ser ut.”

”Om inte ni funnits, vem hade hjälpt mig då?”

”Jag blev lyssnad på.”

Så beskriver patienter vad som varit positivt med dagvården på ätstörningsmottagningen i Luleå.

Det ligger elektriska värmeplädar i vardagsrummet på våning sju i Peli- kanhuset.

– De som har anorexi fryser ofta, förklarar Ingela Hellström.

FÖR DE SOM ARBETAR vid Länsen- heten för ätstörningar i Luleå är det självklart vad de flesta dagpatienter behöver första tiden: Vila, värme och mat.Först senare, när hjärnan hämtat sig från svält och börjat fungera nor- malt, kan patienterna tillgodogöra sig terapi. Och här finns personal som förstår och inte frustrerat utbris- ter: ”Gör som jag säger, det är bara att börja äta!”

– Det är en svårbehandlad sjuk- dom, men efter åtta veckor här har de flesta börjat bli bättre. De börjar i alla fall inse att de behöver hjälp, säger hon.

Det är vid det ovala matbordet i det stora ljusa köket det egna jobbet börjar. Att försöka äta, att lära sig vad som är en normal portion. Att sitta tillsammans med andra och äta.

Dagvårdspatienterna är högst fem i taget och har ett ”tillfälligt hem” på mottagningen varje vardag klockan 8 till 15 under åtta veckor. Ofta är det unga och högpresterande kvinnor

i åldern 18-25 år som utan att förstå det själva fångats i ett omöjligt Pro- jekt Perfekt. Men hit kommer också unga män.

JESSICA MAGNUSSON är fysiotera- peut och processledare. Hon är den som varsamt lotsar de sjuka att upp- täcka sin kropp igen.

– De har ofta stängt av kroppens signaler från halsen och neråt. När man till exempel i behandling rullar en taggboll längs kroppen får patien- ten en ökad upplevelse av hur krop- pen egentligen ser ut. Ofta har de en bild av att kroppen är betydligt stör- re. Alla patienter är inte anorektiker.

En del har UNS, ätstörning utan när- mare specifikation. Andra är bulimi- ker, en ofta osynlig grupp, som kan vara helt normalviktiga, men som

LänsÄt tar emot patienter från hela Norrbotten

ALLT BÖRJAR MED VILA, VÄRME OCH MAT

tappat kontrollen och ofta har en ångestfylld sjukdomsbild, ibland med självskadebeteende och självmords- tankar (se faktaruta).

Jessica Magnusson berättar om 20-åringen ”Lena” som är kraftigt överviktig. Hon går aldrig utomhus annat än när det är mörkt och trodde inte att hon kunde lyckas med någon- ting.

– Många har en så skev bild av sig själv och vad de klarar. Det gäller att lägga ribban lågt. Hon fick uppgiften att promenera tio minuter fyra gång- er i veckan och klarade det. Nu har jag följt med henne till en grupp utanför sjukvården där hon kan träna I Sinnenas rum övas bland annat mindfulness. Både själen

och kroppen behöver vård, understryker Jessica Magnus- son, fysioterapeut.

Jessica Magnus- son ger behand- ling i bland annat yoga och basal kroppskänne- dom.

Det är en svår- behandlad sjukdom, men efter åtta veckor här har de flesta börjat bli bättre. De börjar i alla fall inse att de behöver hjälp.

Tillsammans med Christine Risberg får patienter möjlighet att måla till exem- pel sina känslor, och sedan samtala om bilderna.

Marit Holma ger taktil massage, som utlöser må- bra-hormonet oxytocin och dämpar ångest.

ALLT BÖRJAR MED VILA, VÄRME OCH MAT

och då vågar hon gå dit, eftersom jag är med.

– Ätstörningar slår mot både kropp och psyke, därför måste vi vårda både kropp och psyke. Det är ett så kom- plext och svårt problem och det krä- ver ett multidisciplinärt team, säger hon.Här finns psykolog, kurator, sköta- re, fysioterapeut, KBT-terapeuter, arbetsterapeut, sjuksköterskor, bild- terapeut, läkare och enhetschef. Till- sammans bildar de en omslutande, varm pläd av kompetens, kunskap och medkänsla.

I SINNENAS RUM tränas mindfulness och att bara vara. Den som vill kan krypa ner under bolltäcket som ger den som förlorat känslan för sin kropp en lugnande omfamning.

Skötaren Marit Holma demonstre- rar den taktila massagen av händer.

Behandlingen gör att kroppen produ- cerar mer oxytocin och därmed däm- pas ångest.

I bildrummet har många patienter stått vid stafflierna och målat sin ätstörning eller sina känslor tillsam- mans med Christine Risberg, som har en magisterexamen i bildterapi. Det kan vara befriande att få uttrycka sig på annat sätt och inte ”bara prata”.

– En del använder enbart blyerts i början och tecknar väldigt kontrolle- rat, men börjar sedan använda mer färg. Vi talar om teckningarna och ofta är det som händer i gruppen det viktigaste, inte själva målandet, säger hon.

Jessica Magnusson ger behand- lingar från zumbadans till basal kroppskännedom, styrketräning och yoga. Men alltid återkommer man till det ovala köksbordet. Frukost, mel- lanmål, lunch och mellanmål.

– Vi lär inte ut några dieter, vi visar hur en normalportion ser ut och vi använder tallriksmodellen. Men det är inte lätt för våra patienter. Hela samhället är ju ätstört, alla pratar om mat och dieter, säger Ingela Hell- ström.

Men går det att bli bra?

– Ja, men det tar tid. Absolut finns det hopp. Man får räkna med minst två års vård. Och ibland kan ju den som lidit av en ätstörning komma till- baka till normalvikt men fortfarande ha störda tankar. Men det går att få en bra vardag som funkar på många viktiga plan. Jag menar, ingen av oss har väl liv som fungerar perfekt på alla plan, säger hon.

M AG GA N H ÄG G LU N D

FAKTA

LänsÄt

O Hittills i år har Länsenheten för ätstörningar, LänsÄt, tagit emot 30 nya patienter, via remiss eller egen begäran om vård. Det gäller patienter över 18 år, yngre behandlas av barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

O År 2020 beräknas LänsÄt flytta till nya Psykiatrihuset och får då fyra platser för dygnet-runt-vård.

O Samsjukligheten har ökat.

Numera lider många med ät- störning också av andra psy- kiska och fysiska sjukdomar.

Det kan vara allt från depres- sion till missbruk och neuro- psykiatriska sjukdomar.

O ”Osynliga” bulemiker. De flesta är normalviktiga och kan dölja sin ätstörning från omgiv- ningen i många år och även lura erfarna läkare. Kan söka vård för till exempel frätskador på tänderna (efter alla kräk- ningar) eller för trötthet som beror på kaliumbrist, utan att själva förstå att det beror på deras frekventa kräkningar.

Vid det ovala köksbordet tränar patien- terna på att äta tillsammans med andra och att lära sig hur en normal portion ser ut. En del av teamet på ätstörnings- mottagningen i Luleå är, från vänster, Ingela Hellström, en- hetschef, Bodil Lundström, skötare, Marit Holma, skötare, Christine Ris- berg, arbets- terapeut, och Jessica Magnus- son, fysiotera- peut och pro- cessledare.

Att rulla en taggboll längs kroppens kontu- rer kan ge den som är ätstörd en aha-upple- velse – ”jag är inte så stor som jag tror”.

Jessica Magnusson visar hur det går till.

Färre vårdrelaterade infektioner i länet

Varje år mäts förekomst av vård- relaterade infektioner inom sluten- vården. I Norrbotten minskar an- delen infektioner för tredje året i rad. Årets resultat visar att 7,4 pro- cent av de inneliggande patienterna i Norrbotten hade en vårdrelaterad infektion, exklusive de som vårda- des inom psykiatrin. Riksgenom- snittet är 9 procent.

Att få en vårdrelaterad infektion när man vårdas på sjukhus innebär ett onödigt lidande för de patienter som drabbas. Det är också resurs- krävande för hälso- och sjukvården.

Vårdtiden för en drabbad patient är mer än dubbelt så lång jämfört med de som inte får en vårdrelaterad infektion.

– En av de viktigaste åtgärderna för att undvika infektioner är att följa Socialstyrelsens råd om basala hygien- och klädregler. Även där ligger Norrbotten bättre till än riks- genomsnittet, säger Eva Sjölund, som jobbar med patientsäkerhet inom Region Norrbotten.

Fler med astma i norra Sverige

Fler har astma i norra Sverige än i de södra delarna. Störst andel astmatiker finns det i Norrbotten, 14 procent. Det kan till exempel jämföras med Östergötland och Blekinge, där andelen är åtta pro- cent av befolkningen. Riksgenom- snittet är tio procent. Risken att drabbas är högre för glesbygdsbor än för dem i storstäder. Det är även fler låginkomsttagare än högin- komsttagare som får astma. Det visar siffror från Hjärt-Lungfondens Lungrapport 2017.

Provsvar visas direkt i Journalen

Från 1 juni visas journalanteck- ningar och svar på blodprov utan fördröjning i e-tjänsten Journalen, som allmänheten når genom inloggning via 1177.se. I Journalen syns även osignerad information från Region Norrbotten. Det fram- går tydligt om informationen är ny eller om den är osignerad och där- för kan komma att ändras.

Det är även möjligt att se journal- anteckningar bakåt i tiden, från 1 september 2015. Äldre information kan begäras ut som journalkopior.

Uppgifter om vaccinationer visas från år 2009.

En av verksamhetsnyttorna med att visa provsvar direkt bedöms vara att minska mängden telefon- samtal från personer som ringer in och vill veta sina värden.

Norrbottningarna kan ta del av prov- svar via e-tjänsten Journalen.

12

Lyckade satsningar inom hälso- och sjukvården samt tandvården pre- senterades under Utvecklingskraft 2017.

— Det krävs förnyelse för att klara framtidens, ja även dagens, vård.

Vi måste titta på hur vi använder de resurser och den kompetens som redan finns i vår organisation, sade regiondirektören Veronika Sund- ström.

ETT 50-TAL PERSONER hade kommit till aulan i Sunderby sjukhus för att lyssna till föreläsningarna under Utvecklings- kraft, som i år anordnades för tredje gången. Dessutom deltog intresserade från andra håll i länet via videolänk.

Tanken med arrangemanget är att verk- samheter inom division Närsjukvård, division Länssjukvård och division Folk- tandvård ska dela med sig av utveck- lingsarbeten som rör flöden och proces- ser.I sitt inledningstal konstaterade Vero- nika Sundström att utmaningarna är stora.

– Vi har sådana begränsningar i hur det ser ut i länet. Det gör att det inte finns så många andra vägar än att fak- tiskt fundera över hur vi använder det vi redan har.

Befolkningsutvecklingen påverkar oss på flera sätt.

– Det ena handlar om våra patienter, hur de förändras och med stigande ålder behöver vård allt oftare och allt mer. Till 2035 kommer vi att ha ungefär 8 000 fler som är över 80 år i det här länet. Det andra handlar om möjligheten till kom- petensförsörjning. Under samma period kommer antalet personer i arbetsför ålder i Norrbotten att minska med cirka 5 000.

VERONIKA SUNDSTRÖM BERÄTTADE vidare om den verksamhetsmodell som tagits fram i Region Norrbotten, som ska fungera som ett stöd i utvecklingsarbe- tet.– Dessa utmaningar, som vi inte står inför utan befinner oss mitt i, ställer oer- hörda krav på oss att förändra det sätt på vilket vi jobbar och bedriver vår verk-

samhet. Det är det jag menar med för- nyelse.

Hon betonade hur viktigt medarbetar- nas engagemang är.

– Det här sker ute i verksamheterna, på golvet, i vardagen, tillsammans med patienterna. Det är där det måste börja.

BRITA WINSA, divisionschef Närsjukvår- den, berättade att mycket är på gång vad gäller förbättringsarbeten i hennes divi- sion.

Hon beskrev sedan hur hon under en förmiddag följt höftpatienten Ulla, 73 år, på färden genom vården. Efteråt var Ulla i stort sett nöjd, men hade fått blodtryck- et taget vid två tillfällen och tre gånger fått höra att hon röker, trots att så inte är fallet.

– Det var egentligen ett bra flöde, men det var ju inte så att det inte fanns möjlighet att göra förbättringar. Om vi skulle kunna ta bort alla onödig blod- tryck eller andra dubbla saker som vi gör hela tiden så skulle vi dels förbättra upp- levelsen för patienten, dels få mer tid över och därigenom minska stressen.

Varje patients väg genom vården består av hundratals detaljer.

– Det finns mycket vi kan göra för att förbättra flödet. Men det finns ingen enkel lösning som någon annan kan komma med, utan det är vi och ni som måste identifiera vad som kan göras bättre.

Ett sätt att komma framåt är att utgå från patienten.

– Vill man se det ur patientens per- spektiv ska man inte sitta och tänka hur det är utan följa med en patient. Det är det bästa sättet om man vill ta reda på hur det verkligen fungerar i vården, sade hon.Efter de två inledande passen följde elva föreläsningar om olika förbättrings- projekt. Det fanns även möjlighet att ta del av en posterutställning. Under dagen anordnades ett studiebesök på intensiv- vårdsmottagningen, IVA, där en förbätt- ringstavla används för att strukturera små och stora förändringar på avdel- ningen – ett konkret sätt att göra verklig- het av bra idéer.

U L R I K A E N G LU N D

Utvecklingskraft 2017

Fokus på flöden och processer

NÄRSJUKVÅRDENS DIVISIONSCHEF Brita Winsa, i mitten på andra raden, konstaterade att patientens väg genom vården består av hundratals detaljer, som alla kan påverka den enskildes upplevelse. FOTO: ERIK HOLMSTEDT KOMPETENSCENTRUM för rehabiliteringsmedicin har

byggt upp en områdessida i VIS som ger en tydlig bild av verksamheten och gör det enkelt att snabbt hitta rätt do- kument. Susanne Hellgren, verksamhetsutvecklare, och Katarina Englund, chefssekreterare, presenterade utveck- lingsarbetet.

MARI HUHTANEN OCH MARIA RÄNNARE är enhets- chefer och avancerade kliniska sjuksköterskor, AKS, på hälsocentralen i Övertorneå. De beskrev hur det fungerar när AKS-sjuksköterskor har en etablerad mottagning i den ordinarie verksamheten på hälsocentralen.

KRÖNIKA ANNA LINDBERG

M

De andra i sällskapet har med åren lämnat räkmackan och provar andra maträtter. Men jag håller fast vid räkmackan.

Det är tisdag och vi träffas på ett kvällsöppet fik i stan. Klockan är 18 och vi kommer sitta där i tre timmar tills fiket stänger och vi blir utkörda.

GILLAR DU ATT SAMTALA och diskutera om stort och smått kommer här ett tips på mental stretching.

Vi kallar det för Tankeverkstad och är sex personer mellan 30 och 70 år som träffas en tisdag ungefär varannan månad för att samtala.

Temat har vi bestämt innan och när vi har ätit fär- digt börjar vi sakta närma oss ämnet. Någon har en tanke som hon vill prova på oss andra. Kan det vara så här, eller så här och vad beror det i så fall på. Vi håller med och vi säger emot och samtalet tar ovän- tade vägar.

Att låta samtalet vara i centrum istället för indivi- derna är själva idén med upplägget.

DET ÄR SNART SEX ÅR sedan vi började träffas.

Först var vi tre men med åren har gruppen vuxit till sex personer. Vi kände inte varandra innan. Jag blev inbjuden av en före detta jobbarkompis och har i min tur bjudit in en golfkompis. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att utmana våra tankar och idéer.

Samtalsämnena har varit många under de här åren. Vi har pratat om allt från trygghet, passion och prestige till ondska och förnöjsamhet. Inga förbere- delser behövs.

Man kommer dit som man är, oftast direkt från jobbet med huvudet fullt. Känslan när man slår sig ner, tar första tuggan av smörgåsen och låter tankar- na flyta, lyssnar på de andra, formulerar egna tankar och idéer och får dem bemötta, är obetalbar. Dessa tre timmar ger energi och är ett slags mental stret- ching.

Vi börjar med ett ämne men innan kvällen är slut kommer vi alltid in på nya frågeställningar och fun- deringar. Dessa blir oftast tema på nästa träff.

Min vardag likt många andras består av jobb, möten och familjepussel som ska läggas och i allt detta är det en oerhörd lyx att få ta del av goda sam- tal och andras tankar, perspektiv och erfarenheter.

SÅ OM DU GILLAR att samtala, låta tankarna vandra och hitta nya tankebanor så är det bara att kopiera konceptet.

Hitta en person som du inte redan umgås med regelbundet men som du brukar kunna prata bort timmar med. Be den hitta ytterligare en person och sedan är ni igång. Gruppen kan utökas successivt och med fördel med personer från olika åldrar. Nu på tisdag är det dags igen och jag har längtat i flera veckor.

Räksmörgås och mental stretching

Anna Lindberg är regional utvecklingsdirektör i Re- gion Norrbotten. Våren har varit intensiv i och med det nya uppdraget som regionalt utvecklingsansvarig och den nya verksamheten som vid årsskiftet kom över från länsstyrelsen. Nu ser hon fram emot som- maren och semestern som hon tänker tillbringa på golfbanan i Rutvik.

HAPARANDA HÄLSO- CENTRAL brottas med läkarbrist och en hög an- del svårt sjuka patienter.

För att klara verksam- heten och patientsäker- heten har man bland an- nat fokuserat på kompe- tensväxling, personcen- trerad vård och kartlägg- ning av patientflöden.

Från vänster Mervi Rund- gren, verksamhetschef, Mika Sorvisto, fysiotera- peut, och Susanna Keisu Miinala, enhetchef.

GUNLÖG JOHANSSON, barnskötare, och Margit Ericsson, sjuksköterska, lyfte fram ett projekt som visar att neona- tal hemsjukvård kan vara till hjälp för familjer med för tidigt födda barn. Till exempel förkortas slutenvårdstiden, samtidigt som anknytningen mellan barn och föräldrar fördjupas.

CARINA OLSSON, sono- graf/röntgensjuksköter- ska i Sunderbyn, talade om hur förbättrade ruti- ner vid provhantering skapar dialog med avdel- ningar och kvalitetssäk- rar prover, samtidigt som patienten sparar tid och slipper lidande.

ANNA JOHANSSON OCH GUN-MARIE BERGMAN är sjuksköterskor vid ögonklinken i Sunderbyn. De presenterade ett arbete som innebär att intra- vitreala injektioner vid åldersförändringar i gula fläcken ges av sjuksköterskor i stället för av läkare; en kompetensförskjutning som minskar stressen och kostnaderna, samtidigt som patientflödet påverkas positivt.

ANNA-LENA BOSTRÖM, tandhy- gienist, föreläste om hur man genom att integrera den medicinska mun- och tandvården på sjukhuset kan få mer delaktiga patienter och en mer engagerad vårdpersonal. Hon tip- sade även om tandvårdsprodukter.

SJUKSKÖTERSKAN EVA ANDERSSON-LANTTO berät- tade om ett projekt med en filial/mottagning för ögon- patienter på hälsocentralen i Arvidsjaur. I stället för att åka till sjukhuset i Piteå kunde patienter från Arvidsjaur och Arjeplog besöka hälsocentralen för fotografering av ögonbotten, kontroll av ögontryck och andra undersök- ningar. Projektet, som nu är avslutat, gav en besparing vad gäller sjukresor på närmare en kvarts miljon kronor.

ENHETSCHEFERNA Therese Sundbom och Jan-Ola Gus- tafsson förevisade intensivvårdsavdelningens förbätt- ringstavla som kommit att bli ett viktigt arbetsredskap för både medarbetare och chefer.