PERSONALTIDNING FÖR
REGION NORRBOTTEN 3|19
KRÖNIKÖREN KENNETH ROBARTH
Lagret
ställer om
för framtiden
NYTT DIGITALT SYSTEM HOS LÄNSSERVICE
TEMA BARNENS BEHOV I CENTRUM PÅ BUM I KALIX REFLEKTIONER FÖR
BÄTTRE INLÄRNING
HOS OSS – INTRODUKTION I FOLKTANDVÅRDEN
Hos Hippokrates – i den medicinska historiens vagga
INSIKT är en personaltidning producerad vid kommunikations- avdelningen, Region Norrbotten.
Den utkommer med fem nummer per år och har en upplaga på 10 500 exemplar.
Insikt på webben:
norrbotten.se/insikt Innehållet i Insikt får gärna citeras om källan anges.
POSTADRESS: Insikt Norrbotten Kommunikationsavdelningen Region Norrbotten, 971 89 Luleå BESÖKSADRESS: Regionhuset, Robertsviksgatan 7, Luleå ANSVARIG UTGIVARE:
Anna Rosendahl, kommunika- tionsdirektör
REDAKTÖR: Ulrika Englund 0920–28 43 64, 070–325 57 50 ulrika.englund@norrbotten.se
GRAFISK FORM: Tor-Arne Moe OMSLAGSFOTO: Petra Älvstrand PRESSLÄGGNING:
4 juni 2019 NÄSTA NUMMER:
11 oktober 2019 TRYCK: V-TAB
ADRESSÄNDRING: Region Norr- bottens anställda ändrar adress- och personuppgifter via HR-por-
talen på Insidan, den interna webbplatsen. Övriga mejlar nya adresser, uppsägning av tidningen och andra prenumerationsären- den till
insikt@norrbotten.se.
... FÖR 25 ÅR SEDAN
Det nya centralför- rådet i Boden har invigts och de under- måliga förrådsloka- lerna på Luleå sjuk- hus stängts. Förutom huvudförrådet i Bo- den har landstinget ett stort förråd på Gällivare sjukhus, som ska förse inlan-
det med varor. På sikt kommer däremot förråden i Piteå, Kalix och Kiruna att läggas ner, vilket innebär en neddragning med 15 till 20 tjänster. Förändringen ska på sikt leda till en bespa- ring på nio miljoner kronor. Ur Landstingstidningen nr 1 1994
... OCH FÖR 10 ÅR SEDAN
Många av landstingets an- ställda tillhör den stora 40- talistgenerationen. Bland de biomedicinska analytikerna går mer än varannan, 56 procent, i pension under de närmaste tio åren. På det mikrobiologiska laboratoriet på Sunderby sjuk- hus är medelåldern hög och Elsa Kulju, 61, Ingegerd Erics- son, 63, och Birgitta Eriksson, 64, undrar vem som ska ta vid när de slutar.
Ur Landstingstidningen nr 7 2009 HÄR HADE NI KUNNAT få läsa om beman-
ningssituationen inför sommaren, med en sjuksköterskebrist på bland annat infek- tionsavdelningen i Sunderbyn. Eller hur det går med hyrstoppet, ekonomin eller något av allt det andra besvärliga som påverkar regionens verksamheter. Så blev det inte – i stället ska det handla om vär- det av fikapauser.
Tanken väcktes när jag hälsade på hos 25-årsjubilerande Barn- och ungdoms- mottagningen i Kalix, som vi berättar om i temat i detta nummer.
I personalrummet hade smörgåsar, frukt, kakor och tårtor dukats fram.
Så omfattande är förstås inte utbudet i vardagslag, men att förmiddagsfikat ändå tas på allvar förstod jag av deras beskriv- ningar. Enligt ett rullande schema ansva- rar en person för att köpa in och ställa fram bröd, pålägg, kaffe och te; allt bekos- tas av medarbetarna själva.
Varje dag någon gång mellan klockan 9.30 och 10.00 ansluter man sig för en stunds samvaro. Är det någon som inte dyker upp går de andra och kollar vad som hänt. Kollegan är kanske överhopad med jobb och behöver hjälp?
Verksamhetschefen Christina Ström- bäck bekräftar att kaffepausen är en viktig rutin på mottagningen – och att alla ska ha möjlighet att gå ifrån sina arbetsuppgifter.
”Arbetsmiljöundersökningar visar hur betydelsefull den gemensamma fikastun- den är, ändå rationaliseras den bort på vissa håll”, konstaterar hon och berättar att samtalen vid fikabordet gör att medar- betarna lär känna varandra bättre, vilket i sin tur gagnar arbetsklimatet.
PÅ MIN EGEN ARBETSPLATS består för- middagsfikat oftast av en kopp snabbkaffe eller te, men det fungerar också. Det vikti- ga är ju själva avbrottet. En stunds andrum gör att människor kan behålla koncentra- tionen, något som inverkar positivt på både arbetskapaciteten och kreativiteten.
”Kombinationen paus och arbete är en viktig framgångsfaktor”, skriver Dagens Nyheter i en artikel som har rubriken Pausen är hotad – men viktigare för arbetet än många tror.
TILL SIST: För en del av oss närmar sig en längre paus nu, tack vare semestern.
Men hör ni, när vi är tillbaka tar vi vår kaffemugg och sitter ner en stund till- sammans igen. Och vi gör det med gott samvete.
ULRIKA ENGLUND Redaktör för Insikt
En kopp kaffe
– för jobbets skull
Nordmark Nilsson blir regiondirektör
Anna-Stina Nordmark Nilsson har utsetts till ny regiondirektör.
– Regionen är inne i en svår omställning, bland annat på grund av en svag befolkningsutveck- ling i länet och stora eko- nomiska utmaningar. Där- för är jag glad över att vi
har kunnat rekrytera en mycket erfaren regiondirektör. Anna-Stina Nordmark Nils- son kommer att kunna starta uppdraget direkt och leda det fortsatta omställnings- arbetet, säger regionstyrelsens ordförande Kenneth Backgård, Sjukvårdspartiet.
Anna-Stina Nordmark Nilsson tillträder 1 augusti 2019 och har tecknat ett avtal som regiondirektör i två år. HR-direktören Ulrika Sundquist går in som tillförordnad regiondirektör fram till dess Nordmark Nilsson är på plats.
Många vill jobba inom operation
Till hösten startar en specialistutbildning till operationssjuksköterska vid Luleå tek- niska universitet. Intresset för utbildningen är stort. Antagningssiffror visar att alla platser på programmet och ytterligare några extraplatser har fyllts. Hela 21 av de 24 antagna kommer från Norrbotten.
– Vi har ett stort behov av utbildade ope- rationssjuksköterskor. En viktig faktor för att kunna rekrytera fler är att utbildningen nu finns i Norrbotten igen, säger Jeanette Viklund, vårdchef vid anestesi, operation och intensivvård på Sunderby sjukhus.
Operationssjuksköterskor är en av de yrkesgrupper där Region Norrbotten i dag är som mest beroende av inhyrd personal och därför kan sjuksköterskor som specialiserar sig inom just operation få behålla sin lön un- der studietiden, om vissa kriterier uppfylls.
Kommunikation Direkt – en ny ärendeportal
Den som behöver stöd av kommunikations- avdelningen ska från och med nu regist- rera sitt ärende via intranätet Insidan.
Kommunikation Direkt hjälper avdelningen att få kontroll och överblick och gör att frågeställaren får snabb hjälp. En produk- tionsledare fördelar ärendet till någon av regionens kommunikatörer, som därefter tar kontakt med den eller de som berörs.
Min plan nominerad
Sedan Min plan infördes i Norrbotten har antalet vårddygn för utskrivningsklara patienter minskat med 12 000 dygn. Det motsvarar drygt 85 miljoner kronor i vård- kostnader. Nu nomineras Min plan till Götapriset som Sveriges bästa utvecklings- projekt. Min plan är ett av 28 projekt som valts ut av 500 inskickade bidrag. I augusti beslutas vilka fem som sedan går vidare till final. Vinnaren tillkännages vid Kvali- tetsmässan 12–14 november på Svenska mässan i Göteborg.
VÄLKOMMEN SEN SIST ...
REGION NORRBOTTEN ...
NUMMER 3 • 2019
DESSUTOM:
Krönikören ...13
På gång ...14
Dagens ros ...17
Krysset ...18
Doktor Warg kåserar ...19
Ur museets samlingar ...19
16
Foto: SIMON ELIASSON
Introduktion
i tandvården 4
Den första omgången av tand- vårdens introduktionsprogram HOS oss har genomförts.
Tanken är att ge alla nya med- arbetare en gemensam grund att stå på.
Luleåläkare
i The Lancet 5
Anna Bengtsson, allmänläkare och doktorand, är medförfattare till en artikel som publicerats i den ansedda medicinska tid- skriften The Lancet.
Tema: Flöden
i barnsjukvården 6-9
Vid Barn- och ungdomsmottag- ningen i Kalix är tre specialite- ter samlade under samma tak, vilket gagnar patienter, personal och vårdgrannar. Förra våren startade BUP-linjen, som funge- rar som länets gemensamma ingång för nya ärenden till BUP.
Läsplatta
på lagret 10-11
Centralförrådet i Boden har digi- taliserats. Nu är det inte längre papper och penna som gäller utan läsplatta, skanner och headset med röstinstruktioner.
Reflektioner
vid inlärning 12-13
Medarbetarna på den psykia- triska vårdavdelningen i Piteå använder sig av Gibbs reflek- tionsmodell vid handledning av studenter.
Nyfiken på: Ola Wulf
Anna-Stina Nordmark Nilsson
Vårdpersonalens nya roll vid klagomål
Ny lag gav kortare handläggningstider
Det är vårdens medarbetare som i första hand ska ta emot och besvara klagomål från patienter och närstående.
Inom fyra veckor ska besked lämnas om vilka åtgärder som planeras.
– De verksamheter som lyckas bäst har ofta utsett en person att ta hand om ären- dena, säger Birgitta Boqvist, verksamhetsstrateg.
DEN NYA patientsäkerhetslagen som infördes 1 januari 2018 inne- bär ett utökat utredningsansvar för hälso- och sjukvården samt tandvården. Under förra året kom sammanlagt cirka 1 100 klago- målsärenden in till Region Norr- botten, till Patientnämnden och till IVO, Inspektionen för vård och omsorg (se faktaruta).
– Det är ungefär lika många som tidigare, även om fördelningen ändrats, säger Birgitta Boqvist.
Synpunkter kan föras fram på olika sätt till personalen, till exem- pel vid ett personligt möte eller via telefon och brev. Det går även att mejla till en funktionsbrevlåda.
En sammanställning visar att 30 procent av funktionsbrevlådans 89 ärenden under 2018 har blivit handlagda inom fyra veckor, vilket är den tid som lagen föreskriver.
18 procent har handlagts inom två månader medan det för 30 procent av ärendena dröjt längre än två månader. I 23 procent av fallen har ingen återkoppling om planerade åtgärder skett.
BIRGITTA BOQVIST TYCKER att resultatet är godkänt för att vara det första året med den skärp- ta lagen.
– Handläggnings- tiderna har generellt sett reducerats.
Tidigare skulle klagomål utredas inom två månader, så att vi klarar återkoppling inom en månad i 30 pro- cent av fallen är jättebra, säger hon.
Att det i flera fall dröjer för länge kan ha att göra med resursbrist.
– Vården kommer alltid i första hand, så
är det. Verksamheten behöver avsätta resurser för att hinna med handläggningen av klagomål.
Ett sätt att effektivisera proces- sen kan vara att utse en ärende- ansvarig.
– Han eller hon blir duktig på att göra en första bedömning, som gör att man kan lämna besked om åtgärder. Det kan räcka långt för en patient som känner sig drabbad.
En del patienter och närstående som får vänta blir otåliga och kon- taktar även Patientnämnden eller IVO.– Det är viktigt att påbörja handläggningen så snart som möj- ligt efter att klagomålet kommit in, både för att följa lagen och för att
undvika det merarbete det innebär när samma ären-
de behandlas i två eller tre parallella utred-
ningar, säger Birgitta Boqvist.
DET FINNS OCKSÅ de som går vidare till Patientnämn- den och IVO om de är missnöjda med det svar de fått från hälso- och sjukvården.
– De är i sin fulla rätt att prova även i nästa instans, men då är ju en utredning påbörjad och mycket av
jobbet redan gjort från vårdens sida.
Sedan någon vecka är det möj- ligt för patienter att anmäla klago- mål direkt i avvikelsehanterings- systemet Synergi, som nås via webbplatserna norrbotten.se och 1177.se.
– Vi vill göra det så enkelt som möjligt att vända sig till Region Norrbotten med synpunkter. Det är ett led i vårt arbete med patient- säkerhet, säger Birgitta Boqvist.
ULRIKA ENGLUND
FAKTA
Klagomål inom vården
O Lag (2017:372) om stöd vid klago- mål mot hälso- och sjukvård inför- des 1 januari 2018.
O Under 2018 gick 191 klagomål och synpunkter i Norrbotten direkt till hälso- och sjukvården och tandvår- den.
O Patientnämnden fick in cirka 800 ärenden, vilket är något färre än året innan. Antalet ärenden till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, minskade från 114 ärenden 2017 till 89 under 2018. Av dem lämnades 24 till vårdgivaren för utredning.
Källa: Patientsäkerhetsberättelse 2018, Region Norrbotten
”Handläggningen av ett klagomål ska påbör-
jas så snart som möj- ligt”, säger Birgitta
Boqvist, strateg.
Foto: ERIK HOLMSTEDT
Diagrammet visar inom vilka områden och i vilken omfattning patienter och närstående anmälde synpunkter och klagomål direkt till verksam- heterna under 2018. Totalt handlade det om 191 ärenden, där de flesta rör vård och behandling samt bemötande. Källa: Region Norrbotten KLAGOMÅL OCH SYNPUNKTER FRÅN PATIENT OCH NÄRSTÅENDE 2018
M Vård/behandling M Bemötande M Information/
kommunikation M Tillgänglighet M Kvalitetsavvikelse M Väntetid M Samverkan M Omsorg/omvårdnad M Övriga ärenden 28 %
12 % 27 % 7 % 7 %
4 % 4 %
3 % 8 %
Luleåläkaren Anna Bengtsson är medförfattare till en artikel som publicerats i den ansedda medi- cinska tidskriften The Lancet.
– Det känns fantastiskt roligt att vår forskning uppmärksam- mas internationellt på det här sättet, säger hon.
ANNA BENGTSSON ÄR distriktsläkare på Björkskatans hälsocentral. Sedan 2014 arbetar hon deltid på hälsocen- tralen för att hinna ägna sig åt forsk- ning. Redan i slutet av specialist- läkarutbildningen bestämde hon sig för att fortsätta forska.
– Min handledare Margareta Nor- berg vid Umeå universitet hade pre- cis påbörjat ett arbete med en studie om riskkommunikation vid hjärt- och kärlsjukdomar. Den studien blev en fortsättning på mitt ST-arbete, ett doktorandprojekt, berättar hon.
Studien heter Vipviza och drivs i ett samarbete mellan flera institu- tioner och primärvården i Väster- botten. Bakgrunden är att det har visat sig vara svårt att få människor att ändra sin livsstil och ta mediciner som minskar risken för att drabbas av allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar.
– I vanliga fall sitter läkaren vid en hälsoundersökning och berättar hur många procent risken är att drabbas om patienten till exempel röker, har diabetes, högt blodtryck eller är överviktig. Men sådana pro- centsiffror blir lätt abstrakta och det kan vara svårt att få patienten att göra livsstilsförändringar eller börja med en medicinering, säger Anna Bengtsson.
I FORSKNINGSSTUDIEN kommunic- erades risk i stället på ett bildmässigt sätt. Vid hälsosamtalen, som sker vid 40-, 50- och 60-års ålder i Västerbot- ten, erbjöds deltagare att förutom de vanliga provtagningarna också göra ett ultraljud på halsen för att mäta väggtjocklek och upptäcka åderför- kalkning. Totalt undersöktes 3 532 personer. Hälften valdes sedan slumpmässigt ut till en interven- tionsgrupp, medan den andra hälften placerades i en kontrollgrupp.
Deltagarna i interventionsgrup- pen fick resultatet i form av en bild, tillsammans med information om att åderförkalkning är en dynamisk pro- cess som man med hjälp av hälso-
samma levnadsvanor kan förebygga och i vissa fall få att gå tillbaka. De fick också veta att det ibland behövs medici- ner. Resultatet skicka- des även till deras distriktsläkare.
Någon vecka senare fick deltagarna ett samtal av en forskningssjukskö- terska, för att man skulle vara säker på att resulta- tet hade uppfattats kor- rekt och för att fånga upp eventuell oro.
EFTER ETT ÅR FÖLJDES patienterna upp. Det visa-
de sig att deltagarna i interventions- gruppen hade minskat sin risk för hjärt- och kärlsjukdom, medan ris- ken hade ökat i kontrollgruppen.
– Förändringarna av blodtryck, blodfett, vikt och midjeomfång lik- som rökning kunde kopplas ihop med både effektivare läkemedelsbe- handling och hälsosammare levnads- vanor i den grupp som hade infor- merats om ultraljudsresultatet.
Riskminskningen var störst hos dem med högst risk och bland dem med kortast utbildning.
– Det tyder på att information om
risk med stöd av bilder skulle kunna bidra till
att minska det sociala gapet i hälsa.
Kan det här bli en standardundersökning i Norrbotten i framti- den på samma sätt som mammografi är i dag?
– Ja, det skulle det kunna bli. Men först ska vi analysera de långsikti- ga effekterna av under- sökningen och se om det i slutändan leder till minskat insjuknande eller död i hjärtinfarkt eller stroke.
Den 3 december 2018 publicerades den vetenskapliga arti- keln i den ansedda brittiska medicin- ska tidskriften The Lancet.
– Jag hade hoppats på att den skulle bli antagen, men det är mycket svårt att få sin forskning publicerad i Lancet. Men mina forskarkollegor var positiva, de sa att den här studien var unik i sitt upplägg. Prevention är ju viktigt när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar, eftersom de första symptomen kan vara allvarlig sjuk- dom som stroke eller en hjärtattack, säger Anna Bengtsson.
ANN-KATRIN ÖHMAN
Tandvårdens introduktions- program HOS oss är till för alla nya medarbetare, oavsett yrke.
– Vi vill att de ska få en ge- mensam förståelse för vad det innebär att arbeta inom folk- tandvården i Norrbotten, säger Maria Pettersson, chefstand- läkare.
DIVISION FOLKTANDVÅRD var tidigt ute med att erbjuda ett introduk- tionsprogram. För några år sedan kände staben att det var dags att för- nya upplägget och arbetade fram HOS oss, ett namn som syftar på tandvårdens tre värdeord hälsa, omtanke och service. Programmet består av fyra sammankomster med interna och externa föreläsare, totalt åtta dagar, där den sista träffen även omfattar kvällsaktiviteter och över- nattning. I den första omgången del- tog 58 personer.
– Att de var så pass många beror på att vi haft ett par års uppehåll.
Framöver räknar vi med 25 till 30 deltagare i varje omgång, förklarar Maria Pettersson.
HOS oss vänder sig till samtliga nyanställda, vilket innebär att admi- nistratörer, tandhygienister, tand- läkare, tandsköterskor och tandtek-
niker från hela Norrbotten får möj- lighet att träffas.
– Det finns ett värde i att få kon- takt med och utbyta erfarenheter med kollegor som jobbar på andra håll i länet, säger Susanna Goldkuhl Tegnevall, utbildningssamordnare.
Programmet är digert med många punkter, där deltagarna även får till- fälle att gruppvis diskutera olika frå- gor. En föresats har varit att de dess- utom ska få skratta en del.
– Vi har försökt att lätta upp pro- grammet, till exempel med hjälp av
föreläsare som bjuder på sig själva.
Det är tunga ämnen som tas upp och då är det viktigt att göra det på ett tillgängligt sätt, säger hon.
HOS OSS UTGÅR från Region Norr- bottens verksamhetsmodell. En hel träff ägnas åt de värderingar som styr arbetet.
– Det handlar om respekt och bemötande, ja hur vi som jobbar i tandvården ska vara mot varandra och mot patienterna. Här ges också möjlighet att resonera kring hur man
kan hantera olika situationer, säger Maria Pettersson.
Politiska beslut som verksam- heten har att förhålla sig till tas också upp, däribland de som rör prioriterade grupper och tandvårds- taxan. Andra delar i programmet är vilka rättigheter och skyldigheter man har som anställd och hur ledar- skapet är upplagt. Tid ägnas även åt de lagar, regler och rutiner som styr det dagliga arbetet.
– Alla ska till exempel känna till varför det är viktigt att skriva avvi- kelser och vad bästa kända arbetssätt innebär.
Den första säsongen har gått över förväntan.
– Vi har fått positiv respons, det känns jättebra. Men naturligtvis finns det alltid saker som går att för- bättra. Nu ska vi sätta oss ner och utvärdera inför nästa omgång, som startar i höst, säger Susanna Gold- kuhl Tegnevall.
ULRIKA ENGLUND
Tandläkaren Zaher Al Faisal och tandhygienisten Margareta Berg- ström är två av deltagarna i HOS oss.
ZAHER AL FAISAL fick sin svenska tandläkarlegitimation 2017 och har sedan dess arbetat på Porsudden- kliniken i Luleå.
– Kursen har varit bra och varie- rande. Den har tagit upp sådant som rör verksamheten, till exempel om patienter och medarbetare, arbets- miljö och hur det fungerar i Region Norrbotten. Inte odontologiska ämnen utan sådant man behöver känna till på arbetsplatsen, säger han.
Margareta Bergström arbetade inom folktandvården i 23 år innan hon år 2000 gick över till tandvård i privat regi. Förra våren kom hon tillbaka och jobbar nu på avdelning- en för parodontologi vid Tandvår-
dens kompetenscentrum i Luleå.
– Eftersom jag varit iväg i 17 år så var det här ett sätt att uppdatera mig om vad som gäller. Det har varit givande, även om det fanns sådant som jag kände till sedan tidigare.
Som helhet tycker jag att jag har fått en hel del nya tankar och många nya tips och idéer, säger hon.
HON VÄRDESÄTTER SPECIELLT pro- grammets tredje del, som tog upp lagar och principer.
– Det avsnittet var verkligen bra för min del, för trots allt skiljer det en del mellan folktandvården och den privata tandvården.
Båda två uppskattar att de har fått chans att lära känna kollegor på andra kliniker.
– Det är både roligt och något vi kan ha nytta av, säger Zaher Al Faisal.
Zaher Al Faisal, tandläkare. Margareta Bergström, tandhygienist.
Nöjda deltagare: ”Varierande och bra kurs”
Maria Pettersson, chefstandläkare. Susanna Goldkuhl Tegnevall, utbild- ningssamordnare.
Den första omgången av HOS oss är avklarad och nya tandvårdsanställda på kliniker runt om i Norrbotten har fått en gemensam grund att stå på. Foto: PÄR BÄCKSTRÖM
HOS oss – så välkomnar tandvården sina nya medarbetare
Introduktion för alla
Internationellt intresse för forskning om åderförkalkning
Bild höjer
motivationen
”Genom att förändra sin livsstil och ta sina mediciner kan patien-
terna få åderförkalk- ningen att gå tillbaka
eller åtminstone stanna av”, säger Anna
Bengtsson, distrikts- läkare och doktorand.
Foto: ANDERS ALM
FAKTA
Kärltjocklek
Vid ultraljudsundersökningen mäts kärltjockleken, vilket är ett sätt att upptäcka åderförkalkning. Via en bild får patienten kännedom om läget.
Grönt: Tjockleken motsvarar en person som är minst 10 år yngre än patienten.
Gult: Tjockleken motsvarar patientens verkliga ålder.
Orange: Tjockleken motsvarar någon som är äldre än patienten.
Rött: Tjockleken motsvarar en person som är minst 10 år äldre än patienten.
Grönt trafikljus: Det finns ingen plack.
Rött trafikljus: Patienten har plack.
Vanligare med trycksår
Sveriges kommuner och landsting, SKL, mäter årligen förekomsten av trycksår på patienter som blivit in- lagda på sjukhus. Vid 2019 års mät- ning hade andelen trycksår ökat inom Region Norrbotten, samtidigt som allt fler patienter blir risk- bedömda för trycksår och får be- handling. I årets mätning deltog 376 patienter och totalt identifiera- des 71 trycksår. Det innebär att 19,7 procent av patienterna i mät- ningen hade ett eller flera trycksår.
Årets mätning visar också att hälften av patienterna med trycksår hade dem redan vid ankomst till sjukhuset och att andelen med risk för att drabbas av trycksår är för- hållandevis hög. Hit hör särskilt patienter som är äldre än 70 år, är sköra och har sjukdomstillstånd som ökar benägenheten för trycksår.
Lättare ta del av vård på 1177.se
Webbplatsen 1177.se har fått ett nytt utseende.
Det gör den bättre anpassad till använd- ning i mobiltelefon och till lagstadgade krav på tillgänglighet för olika funktions- nedsättningar.
– 1177.se används av en stor del av invånarna och vårdpersonalen.
Vi hoppas att det nya utseendet ska göra det enklare att hitta stärkande och kvalitetssäkrad information, säger Pernilla Lindström, redak- tionschef för 1177.se.
Skärpta rutiner efter IVO-kritik
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har genomfört en inspektion av Region Norrbottens primärvård och har kritik inom fyra områden:
patientsäkerhet, Lex Maria, uppfölj- ning av planerad vård eller behand- ling samt förskrivning av läkemedel vid regionens hälsocentraler.
– Vi har tagit del av IVO:s beslut och tar kritiken på allra största all- var. Region Norrbotten jobbar inten- sivt med att förbättra de utpekade områdena, säger Pia Näsvall, chef- läkare och medicinsk rådgivare.
När det gäller patientsäkerheten menar IVO att det saknas en syste- matisk kontroll för att upptäcka ris- ker för patienterna. Inom Region Norrbotten pågår arbete med att stärka patientsäkerheten. Det sker bland annat med hjälp av modellen Gröna korset, som innebär att de som arbetar i vården kontinuerligt identifierar risker och vårdskador.
IVO konstaterar också att primär- vården i Region Norrbotten behöver skärpa dokumentation och rutiner kring hur läkemedel skrivs ut.
1177, nytt utseende.
Illustration: CAY HEDBERG
» Kalix var tidigt ute, men vi är fortfarande rätt ensam- ma i landet
om att job- ba så här. «
TEMA FLÖDEN I BARNSJUKVÅRDEN
Barn- och ungdomsmottagningen i Kalix har tre specialiteter under samma tak. I år är det 25 år sedan verksamheten invigdes.
– Vi jobbar verkligen med indivi- dens behov i centrum, säger Chris- tina Strömbäck, verksamhetschef.
DE ANSTÄLLDA PÅ Barn- och ungdoms- mottagningen, BUM, på Kalix sjukhus har firat 25-årsjubileum tillsammans, en glad dag med tårta, ballonger och extra gott för- middagsfika. Det var under de första åren på 1990-talet som tankarna på en integre- rad mottagning började ta form. Barnläka- ren Stefan Kling, psykologen Eero Norr- backa och sjukhusdirektören Hans Rönn- kvist resonerade kring det problematiska i att patienter och remisser skickades fram och tillbaka mellan olika enheter – det var besvärligt för familjerna, opraktiskt för vårdpersonalen och förde med sig långa väntetider.
– De tre gjorde ett riktigt hästjobb som ledde fram till en lösning som fortfarande fungerar. Tack vare deras arbete kunde Barn- och ungdomsmottagningen öppna den 1 februari 1994, berättar Christina Strömbäck.
Före det fanns barnmedicinteamet på sjukhuset och habiliteringsteamet i en lägenhet några kilometer längre bort i samhället. Någon mottagning för barn- och ungdomspsykiatri fanns inte i östra Norrbotten, utan patienterna fick åka de åtta milen till Boden.
Inger Rönnbäck har varit med sedan Barn- och ungdomsmottagningen invigdes för 25 år sedan.
– Tanken är samma nu som då.
Familjerna ska kunna söka hit och få den hjälp de behöver på ett ställe, säger hon.
INGER RÖNNBÄCK ÄR socionom och tillhör det barn- och ungdomspsykiatriska tea- met, men arbetar ofta i medicinteamet.
Däremot har habiliteringen en egen socio- nom.
– Team bildas runt barnet utifrån de problem som presenteras, kanske med en person från barnpsykiatrin och en från habiliteringen. Det är ett systematiskt arbetssätt, där vi även samarbetar med skolan, socialtjänsten och barnhälso- vården.
Hon berättar att hon ser alla på mottag- ningen som sina kollegor, oavsett yrkes- grupp och specialitet. Just tillgängligheten är något hon värderar högt.
– Det är ju så enkelt att få tag i varandra.
Jag kan gå några meter för att rådgöra med en sjuksköterska i medicinteamet om jag undrar över något.
Även om modellen är densamma har innehållet i hennes arbete förändrats en hel del sedan mitten av 1990-talet.
Temat i förra numret handlade om det patient- och flödesorienterade arbetssätt som ska genomsyra all verksamhet i Region Norrbotten.
Här lyfter vi fram barnsjukvården, som hunnit långt på området.
Barn- och ungdomsmottagningen i Kalix samlade redan för 25 år sedan tre specialiteter för att kunna hjälpa individerna på bästa sätt.
BUP-linjen är en ny enhet som kartlägger barnens behov – det är dit föräldrar från hela Norrbotten numera ringer för en första kontakt.
”Hos oss delas patienten inte upp i diagnoser”, säger Christina Ström-
bäck, som varit verksamhetschef på Barn- och ungdoms- mottagningen i Kalix
i 13 år.
Foto: PÄR BÄCKSTRÖM
”Det här gör vi för att kunna samarbeta bättre mellan de olika specialiteterna. Många ärenden är gränsfall”, sade chefsöverläkare Stefan Kling, en av initiativtagarna, i en arti- kel för 25 år sedan. (Ur Landstingstidningen nummer 3 1994).
25 ÅR MED MODERN
BARNSJUKVÅRD
– Det saknades en helhetssyn, vilket gick ut över familjerna. Kalix var tidigt
ute, men vi är fortfarande rätt ensamma i landet om att jobba så här.
UPPLÄGGET INNEBÄR ATT barn- och ungdomsspecialiteterna medicin, psy- kiatri och habilitering har ett nära sam- arbete, i delade lokaler och med en recep- tion. De tillhör samma organisation och har en gemensam verksamhetschef. Famil- jerna kommer till mottagningen, inte till någon av specialiteterna. Team sluter upp runt familjen, men det är enkelt att fråga andra professioner om råd. Här finns drygt 20 anställda fördelade på tolv yrkesgrup- per. En gång i veckan har mottagningen ett gemensamt möte där samtliga medarbeta- re bidrar i resonemang runt behandlingar och remisser där det krävs teamöverskri- dande arbete.
– När barnet kommer möter vi upp med flera professioner och försöker bena ut vad det handlar om. Det finns hög kompetens inom alla tre specialiteter. Samtidigt underlättar det för våra vårdgrannar att ha ett enda ställe att remittera till. Redan där har vi förbättrat flödet och snabbat på processen, säger Christina Strömbäck.
Det finns ytterligare exempel på hur den integrerade modellen gagnar patien- ten. Ett är möjligheten att snabbt identi- fiera om det handlar om en fysisk eller psykisk åkomma – eller både och. Ett annat är öppenheten att tänka nytt om fler svårigheter upptäcks under resans gång.
– Ett barn kan ha olika bekymmer, som hanteras av olika specialistområden. På andra håll är risken att de bollas mellan olika enheter, beroende på vilken del av kroppen som ska tas om hand. Här slipper vi skicka remisser mellan varandra.
I REGION NORRBOTTEN arbetar många verksamheter med att ställa om till ett flödesorienterat arbetssätt. Christina Strömbäck har fått berätta om modellen i olika sammanhang och överallt möts hon av stort intresse.
– Inte minst på träffar med verksam- hetschefer i övriga landet märker jag att många funderar i de här banorna. Men jag brukar säga att det här är ingenting som går av sig självt. Vi arbetar medvetet för att främja relationerna och samarbetet mellan specialiteterna. Den gemensamma fika- stunden varje förmiddag är jätteviktig.
Vi har dessutom gemensamma planerings- dagar och arbetsplatsträffar.
Ibland får hon också trixa för att få verksamheten att passa in i de administra- tiva ramarna. De har bland annat en gemensam journal för mottagningen, vil- ket är ovanligt i Region Norrbotten. När det är dags för redovisning av arbetstid och hon ska ange exakt hur många procent till exempel en barnläkare eller en sekreterare arbetat inom de olika specialiteterna blir det också problem.
– Jag brukar tänka att det viktiga är att det fungerar för patienterna. Det är för dem vi finns till. ULRIKA ENGLUND
– Den stora skillnaden är att kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsätt- ningar har ökat och spridit sig, både inom barnsjukvården och hos allmänheten.
I dag kan det komma ett barn och säga
’Jag tror att jag har adhd’. Så var det inte tidigare.
SJÄLV HAR HON ALDRIG haft några planer på att lämna mottagningen.
– Jag har alltid arbetat med barn och unga och trivs med det. Det händer mycket på området och vi har fått möjlighet att hänga med kunskapsmässigt genom att delta i utbildningar och projekt. Det här är en bra arbetsplats.
Theres Fredriksson, föräldraledig sjuk- sköterska, har tagit med sig dottern Ines till 25-årsjubileet.
– Jag jobbade tidigare inom akutsjuk- vården, där det är betydligt mer uppdelat mellan klinikerna. Jag trodde inte att det var sant när jag började här – tänk att det kan fungera så bra! Som personal mår man också bra när man känner att patienterna får det stöd de behöver, säger hon.
Maria Vik Vennberg berättar att det finns en öppenhet på arbetsplatsen som bidrar till den goda stämningen. Till exem- pel är även hon som sekreterare med och bidrar under gemensamma teammöten.
– Det jag sett och hört i kontakten med familjerna, till exempel när de ringer eller anmäler sig i receptionen, räknas också när vi ska göra oss en helhetsbild av vad pro- blemen handlar om. Det här är den bästa arbetsplats jag varit på.
VID ETT ANNAT AV FIKABORDEN i perso- nalrummet sitter Sanna Johansson, nykomlingen i gänget. Hon gör sin ett- åriga praktiska tjänstgöring för psykologer, PTP, på mottagningen.
– Jag förstår faktiskt inte hur man kan få verksamheten att flyta på om det skulle vara uppdelat. Jag tillhör BUP-teamet och behöver ju ofta ta hjälp av habiliteringen eller medicinteamet i olika ärenden.
Antingen knackar jag på eller också tar vi upp frågorna på våra gemensamma möten.
Det måste vara stor skillnad om man i stäl- let ska skicka remisser för allt, säger hon.
Ytterligare en sak hon uppskattar är de gemensamma fikastunderna varje förmid- dag.– Det är en viktig rutin här att vi fikar tillsammans. Om någon inte dyker upp finns det fog för de andra att kolla om allt är okej eller om han eller hon behöver hjälp. Det är också fint, säger Sanna Johansson.
ULRIKA ENGLUND
Inger har varit med från början
”Man behöver inte kämpa för att få hjälp om det behövs”, säger sjuksköterskan Theres Fred-
riksson, som tagit med sig dottern Ines till 25-årsjubileet. Foto: PÄR BÄCKSTRÖM Inger Rönnbäck, socionom, kan själv fira 25-årsjubileum som anställd på Barn- och ungdomsmottagningen i Kalix.
”Jag trivs jättebra. De tar väl hand om mig!” säger Sanna Johansson, psykolog som börjat sin yrkesbana på Kalix sjukhus. Till vänster om henne Birgitta Wallgren, socionom, och till höger Maria Vik Vennberg, teamsekreterare, och Erika Åström, sjuksköterska.
Kurator Tuulikki Rönnberg, kurator, och Marjo Wuite, fysioterapeut, tar för sig av jubileums- tårtan.
Teamsekreteraren Maria Vik Vennberg har ofta den första kontakten med fa- miljen. Här tillsam- mans med verksam- hetschefen Christina Strömbäck.
TEMA FLÖDEN I BARNSJUKVÅRDEN
Barnsjukvården i Norrbotten ser annorlunda ut än på andra håll i landet, med tre specialiteter i nära samver- kan.– När jag träffar kollegor och chefer från övriga Sverige så talas det ofta om att det är så här man vill att det ska fungera, säger Yonas Berhane, länschef och barnläkare.
BARN- OCH UNGDOMSMOTTAGNINGEN i Kalix har hunnit längst i fråga om integrering, men även andra orter i länet ligger bra till jämfört med riket i övrigt.
– I Gällivare har vi en verksamhetschef för de tre specialite- terna och samma sak i Piteå. I Sunderbyn är det uppdelat, vilket har att göra med att det där även finns psykiatrisk slutenvård.
Däremot är barn- och ungdomsmedicin och barn- och ung- domshabiliteringen i Sunderbyn organiserade under samma tak och med samma verksamhetschef, säger Yonas Berhane.
Han konstaterar att det generellt sett skulle vara betydligt enklare om alla patienter passade in i de fack som vården har konstruerat.
– Men det gör de ju sällan. Konsekvensen kan bli att speciali- teter skjuter patienterna ifrån sig och hänvisar dem vidare. Det kan dessutom bli så att man inte riktigt litar på varandras bedömningar. Det slipper man när man arbetar integrerat där man känner varandra, litar på varandra och träffar varandra på daglig basis.
HAN MENAR ATT DET är en avgörande skillnad om olika specia- liteter i första hand funderar kring avgränsningar och uppdrag, jämfört med om inställningen är hur man med sin kompetens ska kunna bidra till att hjälpa patienten.
– Det som präglar andan i Kalix och Norrbotten är det senare tankesättet – kan jag och i så fall hur hjälpa den här individen?
Men det finns också saker att se upp med, till exempel att specialiteterna ska blandas upp för mycket.
– Man vill även fortsättningsvis kunna nischa sig och bli rik- tigt duktig inom sitt område. Det är en utmaning och kräver arbete att upprätthålla kompetensen inom de tre specialist- områdena, säger Yonas Berhane.
ULRIKA ENGLUND
Det är till BUP-linjen föräldrar från hela Norrbotten vänder sig för en första kontakt.
– Vi kan kartlägga behoven och inge hopp. Jag är stolt över mitt jobb, säger psykiatrisjuksköterskan Johanna Jonsson.
I NORRBOTTEN FINNS fyra barn- och ung- domspsykiatriska mottagningar – i Gälliva- re, Kalix, Piteå och Luleå/Boden. Tidigare har den första bedömningen skett vid respektive mottagning, vilket i praktiken inneburit olika höga trösklar för barn och unga upp till 18 år för att få specialistvård.
Förra våren etablerades BUP-linjen, en telefonbaserad enhet med lokaler i ”barn- flygeln” på Sunderby sjukhus. Där jobbar för närvarande två psykiatrisjuksköterskor, en socialpedagog, en skötare och en sekre- terare. Dessutom finns en överläkare kopp- lad till verksamheten.
BUP-linjen tar emot nya ärenden via telefonrådgivning och remisshantering.
Förutom egenvårdsbegäran från föräldrar handlar det om remisser från skola, primär- vård och socialtjänst.
– Tack vare oss blir det en enhetlig be- dömning, oavsett var i länet man bor, säger Johanna Jonsson, som är samordnare på BUP-linjen.
Ett av deras uppdrag är att kvalitetssäk- ra flödet till barn- och ungdomspsykiatrin, alltså ta reda på vem som är i behov av spe- cialiserad vård.
– Barn- och ungdomspsykiatrins resur- ser är till för dem som har svåra psykiatris- ka tillstånd. Alla andra ska erbjudas hjälp i första linjen, förklarar barnpsykiatrikern Shiler Hussami.
I fall där det verkar handla om en psy- kiatrisk problematik bokas en tid för en BCFPI, som står för Brief Child and Family Phone Interview. Det är en strukturerad telefonintervju, oftast med en av föräldrar-
na, där olika symtom och funktioner hos barnet och dess familj värderas. Frågorna berör bland annat sinnesstämningar, fobier, neuropsykiatrisk problematik och beteendeproblematik. Dessutom kartläggs övriga belastningar, till exempel missbruk, psykisk ohälsa hos förälder och våld i familjen.
– Det är en bred screening av proble- men, som samtidigt ger en vägledning om vilken vårdnivå som ska erbjudas. Med hjälp av intervjun fångar vi upp betydligt mer än vid ett ostrukturerat samtal, där man omedvetet gör en egen, subjektiv bedömning, säger Johanna Jonsson.
OM RESULTATET SIGNALERAR att barnet har ett medelsvårt till svårt psykiskt till- stånd bokar BUP-linjen en tid på någon av de fyra mottagningarna. Behandlaren får tack vare intervjun tillgång till värdefull information, både om bakgrunden och det aktuella tillståndet.
– Arbetet kan på så sätt komma igång direkt, ofta fördjupas bedömningen redan vid det första mötet. Vi väljer dessutom en behandlare som är nischad på det symtom det handlar om, exempelvis depression eller ångest. En annan fördel är att famil- jen slipper upprepa sin historia. Då vi på BUP-linjen redan ringat in vad problemati- ken handlar om blir flödet snabbare, vilket är bra för alla inblandade, säger hon.
Bedöms barnet ha en enklare problema- tik hänvisas det i stället till en annan aktör, till exempel primärvård, skola, elevhälsa eller socialtjänst.
– Man kan likna det vid en stukad fot – där opererar man inte direkt utan lindrar först. Vad gäller barn kan det vara skolan som i första skedet ska lindra och stötta, säger Ida Jonsson, skötare.
Ibland hjälper det med åtgärder som underlättar för barnet att koncentrera sig.
– Skolan kan till exempel anpassa peda-
gogiken och se till så att det blir mindre stökigt i klassrummet. Det kan räcka långt, säger Shiler Hussami.
Om det visar sig att insatserna på bas- nivån inte räcker till ska föräldrarna åter- komma till BUP-linjen – inget ärende ska falla mellan stolarna.
HITTILLS HAR INGEN förälder gett uttryck för besvikelse över att deras barn inte fått komma till en barn- och ungdomspsykia- trisk mottagning.
– I och med att vi tagit oss tid och lyss- nat på dem, gjort intervjun och fått fram så mycket information, känner vi oss trygga
BUP-linjen använder sig av en strukture- rad telefonintervju för att kunna be- döma vårdbehovet hos barn och unga i Norrbotten och hänvisa till rätt vårdnivå. Från vän- ster: Ida Jonsson, Veronica Lundberg, Shiler Hussami, Johanna Jonsson, Britt Rutström och Sofia Lagerskog.
FOTO: ANDERS ALM
FAKTA
BCFPI-metoden
O BCFPI står för Brief Child and Family Phone Interview. En intervju tar ungefär 45 minu- ter. Under det första året gjordes cirka 800 intervjuer.
O BUP-linjen har tittat på Region Hallands barn- och ungdomspsykiatri, där screening- metoden använts sedan 2005. Regioner som nu funderar på att införa verktyget har i sin tur hört av sig till Region Norrbotten.
O Telefonnumret till BUP-linjen är 010-452 63 64.
i vårt beslut när vi hänvisar dem till exem- pelvis primärvården. Och vi säger aldrig
’hej då, lycka till’ utan alltid ’prova det här först, vi finns kvar och ni är välkomna att ringa igen’. Vi har föräldrar som regelbun- det hör av sig för att få råd och stöd av oss, förklarar Ida Jonsson.
Vad tycker BUP-mottagningarna i länet om ert arbete?
– När deras administration minskar, till exempel vad gäller remisser, kan de lägga mer tid på behandlingar. Vi har kontinuer- liga avstämningar varje månad och ibland daglig kontakt. Det här gör vi tillsammans, säger Johanna Jonsson.
ULRIKA ENGLUND
BUP-linjen tar emot
alla nya ärenden
Hur är det att arbeta på BUP-linjen?
VERONICA LUND- BERG, sekreterare:
– Jag har varit med från starten för drygt ett år sedan. Teamet har en bra samman- hållning, vi bryr oss om varandra, patien- terna och föräld- rarna. Till mina arbetsuppgifter hör att ringa upp föräld- rarna för att boka in en telefonintervju – de är glada över att vi snabbt kan erbjuda en telefon- tid. Jag bokar även in patienter på BUP- mottagningarna i Norrbotten.
SOFIA LAGERSKOG, psykiatri-
sjuksköterska:
– Det är ett spän- nande jobb där man lär sig något nytt varje dag. Även om vi sitter mycket i telefonen blir det olika samtal utifrån vem som ringer och vilket barn de har.
Jag jobbade tidigare inom vuxenpsykia- trin och började på enheten för tre må- nader sedan. Som ny uppskattar jag att vi har möjlighet att till- sammans gå igenom ärenden, om man någon gång skulle känna sig osäker i sin hänvisning.
JOHANNA JONS- SON, psykiatri- sjuksköterska och samordnare:
– Jag tycker att jag har världens bästa jobb! Visst kan jag sakna den direkta patientkontakten, men trots att vi tar samtalen per telefon blir det levande ändå. Det är fantas- tiskt att vi kan er- bjuda barn och unga och deras föräldrar en så pass kvalitets- säker första bedöm- ning.
BRITT RUTSTRÖM, socialpedagog:
– Jag har varit med sedan starten förra våren och trivs. Tidi- gare arbetade jag som behandlare inom BUP Luleå/
Boden under många år, där vi provade att använda oss av BCFPI under en tid och sedan gjorde en utvärdering. Föräld- rarna var positiva till intervjun och den vi- sade sig vara ett bra instrument för oss.
Därför blev jag in- tresserad när jag fick en förfrågan om att börja här.
IDA JONSSON, skötare:
– Jag har jobbat här sedan september.
Före det vara jag 13 år inom barnsjukvår- den och inom barn- och ungdomspsykia- trin. Jag var väl lite skeptisk till det här med att enbart ta samtal per telefon, men det fungerar bra. Samtidigt är det en ovärderlig erfa- renhet att ha arbetat på ett annat sätt tidigare; det gör att man känner sig trygg i de råd man ger.
SHILER HUSSAMI, barnpsykiatriker:
– Jag arbetar i vanliga fall på den akuta barn- och ung- domspsykiatriska avdelningen här i Sunderbyn. Jag är med när enheten har remisskonferenser, men finns egentligen alltid till hands om det är något man vill rådfråga mig om.
BUP-linjen fungerar otroligt bra, allt har gått över förväntan.
De som jobbar här är engagerade, intresserade och tycker att det är roligt – det tror jag att också patien- terna känner av.
Yonas Berhane, länschef för barnsjukvården i Norrbotten och själv barnläkare, ser verksamheten vid Barn- och ungdomsmottag- ningen i Kalix som ett inspirerande exempel.
Foto: PÄR BÄCKSTRÖM
”Så här vill man att det ska fungera”
Yonas Berhane, länschef:
