Programberedningens verksamhetsrapport 2008

Programberedningens verksamhetsrapport 2008

Programberedningen

Programberedningens uppgift som omfattar hela länet, är att öka kunskapen om patienters och närståendes behov och att förmedla dessa till landstings- fullmäktige. Programberedningen verkar även för bättre förståelse och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda.

Verksamhetsrapporten 2008 är ett underlag inför styrelsens beredning av landstingsplanen 2010.

Programberedningen har 11 ledamöter:

Anders Öberg (s) ordförande Birgitta Pounu (ns) Elisabeth Lindberg (s) Anna Scott (ns)

Lennart Synnergren (s) Rolf Wessel (m)

Camilla Wallin (s) Ingrid Larsson (c)

Ove Haarala (v) Katarina Morin (fp)

Marie Nyberg (mp) Jenny Grönberg, utredare

Rapportens disposition:

• Uppdraget 2008

• Kort om; Regeringens psykiatrisatsning och ”Optimal psykisk hälsa”, programberedningens uppdrag 2002

• Metod och återkoppling

• Programberedningens analys och slutsatser: Resultatet av beredning- ens analys av medborgarnas behovsbild samt kunskapsuppbyggnaden.

Slutsatserna beskriver de områden som programberedningen särskilt vill lyfta till landstingsfullmäktige samt frågor som beredningen vill ha besvarade av fullmäktige.

• Verksamhetsgruppens synpunkter: Sammanfattning av de synpunkter som framkommit i dialog med verksamhetsgruppen och programbe- redningens analys av dessa.

• Programberedningens utvärdering samt ekonomiska redovisning

Uppdraget 2008

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder)

3-6 % av länets barn i åldrarna 7-16år har ADHD. Barn med ADHD är ofta överaktiva och impulsiva. De har svårt att vänta, kontrollera käns- lor och humör, svårigheter att planera och i samspelet med andra. En del har problem med ångest eller stark oro.

Olika studier har kommit fram till att arvet kan ha relativt stor betydel- se för att utveckla sjukdomen. ADHD är 2-3 ggr vanligare bland pojkar än flickor.

Depression och ångestsyndrom

5-6 % av länets ungdomar mellan 13-19år är drabbade av depression och/eller ångest. Symtomen är långvarig nedstämdhet utan påtaglig orsak. Depression kan visa sig i sömnsvårigheter, svårt att känna gläd- je, dålig matlust osv. Övervägande delen som insjuknar i depression vårdas inte på sjukhus men denna del har ökat under 2000-talet särskilt bland unga flickor. Källa: Socialstyrelsen

Programberedningen har under 2008 arbetat med barn- och ungdomars psy- kiska ohälsa (åldersgruppen 0- 24 år) med inriktning mot depression, ångest- syndrom samt ADHD. Programberedningens målgrupp i medborgardialogen är patienter med diagnoser och anhöriga.

Beredningen har under året arbetat tillsammans med verksamhetsgruppen.

Verksamhetsgruppen består 2008 av representanter från primärvården, barn- psykiatrin samt vuxenpsykiatrin (se särskilt avsnitt). Programberedningen har i stor omfattning träffat patienter och anhöriga inom det aktuella områ- det.

Psykiatrisatsningen 2008

Angeläget för beredningens uppdrag 2008 är att i år är psykiatrin ett av re- geringens prioriterade områden och 500 miljoner kronor satsas inom områ- det. Kartläggningen som regeringen genomfört pekar på vissa bristområden.

– Brister har identifierats inom skolhälsovården, vilket orsakar ökad belast- ning på barn- och ungdomspsykiatrin.

– Otillfredsställande kompetens hos landets vårdcentraler vad gäller bemö- tande och behandling av psykisk ohälsa. 30 procent av patienterna som kon- taktar primärvården har psykisk ohälsa av varierande svårighetsgrad.

– Satsning för att öka antalet AT- läkare som väljer att genomföra sin tjänst- göring inom psykiatrin, särskilt i den norra sjukvårdsregionen.

– Arbetet med att införa en förstärkt vårdgaranti för barn- och ungdomspsy- kiatrin påbörjades 2007 och fortsätter under tre år. Syftet med den förstärkta vårdgarantin är att förbättra kvalitén och att öka tillgängligheten för verk- samheter inriktade på barn och unga med psykisk ohälsa.

I enighet med regeringen anser programberedningen att de uppmärksamma- de områdena överensstämmer med vad som framkommit i dialogen med pa- tienter och anhöriga i Norrbotten. Programberedningen bevakar kommande resultat av regeringens förslag.

Programberedningen bevakar även resultatet av socialstyrelsens nationella

riktlinjer för depression och ångestsjukdom som beräknas vara färdigt under

2009.

Hur kommer primärvårdens kompetens att utvecklas för att kunna ta hand om patienterna?

Hur kommer landstinget att säkerställa en bra och kontinuerlig personal- försörjning inom psykiatrin i framtiden?

Hur säkerställer vi att psykiatrisatsningens pengar kommer till länet?

Optimal psykisk hälsa – rapporten 2002

Under 2002 gav programberedningen verksamheten i uppdrag att kartlägga den psykiska ohälsan i länet. Ambitionen var att beredningen skulle möta människor med olika former av psykisk ohälsa exempelvis psykos, ätstör- ningar och missbruk. Det konstaterades i verksamhetsrapporten att den psy- kiska ohälsan är ett problem för samtliga vårdgivare, inte bara psykiatrin.

Beredningen uppmanade till en diskussion kring preventiva åtgärder för att kunna bemöta tidiga varningssignaler om psykisk ohälsa. Ledamöterna an- såg också att kontakten mellan vården och anhörig- och intresseföreningar bör utvecklas.

Styrelsen konstaterade i sitt svar att psykiatrin är ett prioriterat område och att primärvården, division medicinska specialiteter samt vuxenpsykiatrin får till uppdrag att se till att det finns en gemensam syn på denna patientgrupp.

Programberedningen (2008) kan konstatera att de problem som lyftes fram i rapporten 2002 fortfarande är högst aktuella och fortfarande till stor del olös- ta problem inom landstingets verksamheter.

Metod

Programberedningen har genom föreläsningar, seminarier och konferenser byggt upp en kunskapsbas kring de aktuella diagnoserna.

Under 2008 har beredningen utökat och utvecklat medborgardialogen. Jäm- fört med förra året har betydligt större del av ledamöternas dagar ägnats åt att föra dialog med patienter och anhöriga. Programberedningen har ordnat egna möten med patienter och anhöriga samt deltagit på möten som ordnats runt om i länet. Beredningen har tillsammans med verksamhetsgruppen och riksföreningen Attention anordnat cafékvällar runt om i länet där diskussio- nen mellan verksamheten och medborgarna varit lärorik och utvecklande.

Programberedningen har även medverkat på Nolia mässan i Piteå, där man tillsammans med inbjudna patient- och anhörigföreningar samt projekt (The European Rehab racing center, Kalix)

aktuella för ämnet träffat och disku- terat med mässbesökarna

Programberedningen vill tacka riksföreningen Attention för ett gott samarbe- te. Föreningen vänder sig till barn och vuxna med neuropsykiatriska funk- tionshinder, det vill säga svårigheter som har sin grund i hur hjärnan arbetar och fungerar. Funktionshinder av denna karaktär är delvis dolda och märks inte direkt. Det leder lätt till felaktiga förväntningar, överkrav och missför- stånd (läs mer på

.

www.attention-norrbotten.se). Beredningen vill även tacka alla andra patient- och anhörigföreningar som man under uppdraget 2008 kommit i kontakt och samarbetat med. De upplevelser och vittnesmål bered- ningen fått ta del av har varit ovärderliga för genomförandet av uppdraget.

1

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=3375864

Programberedningen vill även tacka vården och verksamhetsgruppen som under året bistått programberedningen med fakta och kunskap samt medver- kat vid de möten med medborgare som genomförts under året.

Programberedningens analys och slutsats

Programberedningens intryck av vården för barn- och ungdomar med psy- kisk ohälsa är varierande. En del medborgare upplever vården som tillfred- ställande medan andra har vittnat om stora brister.

Programberedningens uppgift är att lyssna till och föra dialog med patienter och anhöriga för att på så sätt belysa deras synpunkter och behov. Detta ska på sikt förbättra vården för unga med psykisk ohälsa i Norrbotten.

Arbetet med att ge personer med psykisk ohälsa ett fullvärdigt liv begränsas ibland av de organisatoriska uppdelningar som finns i vårt län. Särskilt på ungdomssidan har beredningen uppmärksammat att vården, som landstinget tillhandahåller, samt skolan och andra fritidsaktiviteter som är kommunerna ansvarar för, är områden där samarbete mellan aktörer kan förbättras ytterli- gare. Den psykiska ohälsan är en problematik som berör individens hela exi- stens och är därför inget som enbart löses i den ena aktörens verksamhet.

Analys och slutsatsdelen är uppdelad i fyra områden: Prevention och infor- mation, Bemötande och tillgänglighet, Samverkan och behandling samt Lika och olika villkor. Detta följs av verksamhetsgruppens synpunkter.

Baserat på faktamaterial, medborgardialog och övrig kunskapsinhämtning har beredningen valt att lyfta några särskilt viktiga behov till landstingsfull- mäktige:

Prevention och information

”Hoppet för barnen står till föräldrarna... man vill inte inse att ens barn be- höver hjälp...”

Behovsbilden

Patienter och anhöriga upplever att ämnet psykisk ohälsa fortfarande är ta- bubelagt, det är fortfarande ”skamligt” att ha ett sjukt barn/föräldrar eller syskon. Därigenom finns det i vissa fall en ovilja hos föräldrarna att lära sig mer och kanske acceptera barnets behov av hjälp.

Kunskapen kring psykisk ohälsa når inte ut till föräldragrupper och man vet inte vart man vänder sig för att få vetskap om samtalsgrupper, föreningar och hjälpmedel.

Analys och slutsats

Programberedningen anser att patienter och anhöriga har rätt till en god och tillräcklig information kring psykisk ohälsa. Beredningen anser att stöd och behandling av såväl lindriga som allvarliga tillstånd av psykisk ohälsa bör uppmärksammas av vården. Beredningen erfar att stöd i form av samtals- grupper och föreningsaktiviteter är viktigt för medborgarna och bör tas till- vara och uppmuntras av landstinget.

Programberedningen har under verksamhetsåret bland annat varit initiativta-

gande och drivande i etableringen av en regional del av nätverket NSPH

(Nationell samverkan för psykisk hälsa) i Norrbotten. NSPH är ett nätverk

av patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom det psykiatriska området

(läs mer på www.nsph.se).

Hur kan vården säkerställa att föräldrar och anhöriga får en god informa- tion om psykisk ohälsa i ett tidigt skede, redan på MVC/BVC?

Hur kan landstinget förbättra och prioritera beaktandet av FN:s barnkon- vention?

Hur kan samarbetet mellan vården och länets patient- och anhörigför- ningar utvecklas?

Bemötande och tillgänglighet

”Man vet inte vad man ska göra när man ser kompisar som har problem, man säger: sök hjälp! Men man vet ju inte själv vart man söker hjälp...”

Behovsbild

Patienter och anhöriga vill mötas av respekt när de söker vård, det är viktigt att man får en bra kontakt med personalen och att de lyssnar både på patienten och dennes anhöriga. Möjligheten att direkt komma i kontakt med rätt vårdinrättning upplevs som svår för den som söker vård. Svårigheterna upplevs olika beroende på vart i länet du är bosatt. Kontakt med rätt instans bör finnas oavsett vilken tid på dygnet man söker vård akut, oavsett kvällar eller helger. Medborgarna upplever att det inte finns tillräcklig kunskap om psykisk ohälsa hos vårdcentralerna i länet som ofta är den första kontakten man tar med vården.

Analys och slutsats

Programberedningen anser att ett respektfullt bemötande där personalen lyssnar till patienten såväl som de anhöriga bör vara en självklarhet. Patien- terna ska möjliggöras kontakt med rätt vårdinstans oavsett tid på dygnet man behöver hjälp akut. Beredningen anser att vårdcentralernas kunskap kring psykisk ohälsa bör utvecklas.

Hur kan vården bemöta patienter och anhöriga på rätt sätt och skapa mer tid för dialog?

Hur kan kontakt med vården säkerställas oavsett tid på dygnet?

Hur kan vårdcentralernas kunskap om psykisk ohälsa förbättras för att bättre möta patienten?

Samverkan och behandling

”... äntligen fick jag veta varför jag inte var som andra, istället för att vara otrygg och utanför blev jag stark...”

Behovsbild

Primärvården är ofta den första vårdinstans man kontaktar som patient- och/eller anhörig. Vårdcentralernas kunskap kring psykisk ohälsa anses inte tillräcklig och ofta vet de inte hur de ska bemöta patienter med denna typ av problematik och inte heller vart de ska hänvisas vidare för rätt vård. Ofta träffar man olika läkare för varje besök och har svårt att känna förtroende för vården.

Många ungdomar vill också ha möjlighet att söka vård för psykisk ohälsa

utan föräldrarnas vetskap, vilket i dagsläget anses omöjligt. Detta möte bör ske vid ungdomsmottagningen som är ungdomarnas första instans för vård.

Patienter och anhöriga vill ha en konstaterad diagnos så fort som möjligt.

Många berättar vilken lättnad det var att äntligen få veta vad som ”var fel”

och därigenom kunna skaffa sig verktygen som behövdes för att söka rätt hjälp och få ett fungerade vardagsliv. Patienter och anhöriga vill inte känna skam över att man frågar om hjälp.

Majoriteten av de intervjuade vittnar om att övergången mellan barnpsykiat- rin och vuxenpsykiatrin vid 18 års ålder inte fungerar. Det finns en tydlig brist på kommunikation mellan instanserna vid en överlämning och alltför ofta faller patienten mellan stolarna.

Patienter och anhöriga vittnar om att vuxenpsykiatrins slutenvård inte är an- passad för ungdomar utan ses som en ”förvaringsplats”. Patienterna efterly- ser mer tillsyn på avdelningarna och mer aktiviteter för patienterna.

Patienterna och deras anhöriga konstaterar att barn och unga medicineras i Norrbotten. Det är svårt att komma i kontakt med läkare för att diskutera medicinering och vilka förändringar man vill se som patient. Det finns också en förskrivning av läkemedel, trots att patienten i fråga saknar diagnos. En del menar att de som behöver medicin inte får det.

Analys och slutsats

Programberedningen kan konstatera att primärvårdens kunskaper och utbild- ning kring psykisk ohälsa är otillräcklig och måste utvecklas.

Beredningen anser vidare att länets ungdomsmottagningar måste kunna möta ungdomarnas önskemål om att söka vård för psykisk ohälsa utan sina föräld- rars vetskap, det är viktigt att ungdomsmottagningarna har rätt resurser att möta ungdomar på deras villkor och därigenom försäkra sig om att de vågar söka den vård de behöver och har rätt till.

Programberedningen anser att barn och ungdomar i Norrbotten har rätt till en utredning så snart som möjligt efter första besöket hos vården.

Beredningen upplever att det finns tydliga brister i patienters övergång mel- lan barn- och vuxenpsykiatrin och uppmanar styrelsen att särskilt se över denna fråga.

Beredningen anser att vården bör se över vilka miljöer ungdomar vistas i under pågående behandling och hur utbudet av tillsyn och aktiviteter kan förbättras för ungdomar (18-24 år).

Programberedningen anser att alla patienter i länet ska ha tillgång och möj- lighet att diskutera sin medicinering med läkare fortlöpande under behand- lingen och att tillsyn av aktuell medicinering bör ske årligen. Beredningen anser att läkemedel inte ska förskrivas patienter utan ständig uppföljning av vården.

Hur kommer landstinget att säkerställa att primärvårdens vårdpersonal kan bemöta patienter med psykisk ohälsa?

Hur kan länets ungdomsmottagningar arbeta för att försäkra sig om att

ungdomar vågar söka den vård de behöver och har rätt till?

Hur kan vården utveckla och underlätta överlämnandet av patienter från barnpsykiatrin till vuxenpsykiatrin?

Hur försäkrar vården att läkemedel inte förskrivs utan uppföljning?

Hur kan utredningar som leder till rätt diagnos prioriteras för att ta tillva- ra patienter och deras anhörigas bästa?

Lika/olika villkor

”... man måste överdriva sina problem för att få hjälp...”

Behovsbilden

Patienter och anhöriga anser att ett arbete eller annan syssla är livsviktigt för att fortsätta fungera som människa efter en tids psykisk ohälsa. Ett gott ex- empel på detta är det sociala kooperativet Valborg i Sunderbyn eller hund- dagis på Kronan, Luleå. Man efterlyser fler liknande aktiviteter/kooperativ runt om i länet för att förhindra återfall bland tidigare patienter och en me- ningsfull vardag. I vissa delar av länet anser patienter och deras anhöriga att man måste överdriva sina problem för att bli tagen på allvar av vården och få hjälp, väntetiden för utredning är olika lång och kontinuiteten i vårdpersonal (att träffa samma personal) ser olika ut på olika håll i länet. Ungdomsmot- tagningar finns inte i hela länet och många unga tvekar därför att söka vård.

Mottagningarna är heller inte uppbyggda på samma sätt och patienter har ofta inte samma möjlighet att träffa kurator eller psykolog.

Analys och slutsats

Programberedningen anser att ett arbete eller annan syssla är ett måste för att bland annat förhindra återfall bland tidigare patienter och en förutsättning för ett innehållsrikt och värdigt liv.

Beredningen anser att man som patient eller anhörig inte ska känna att man måste överdriva sina problem för att få vårdens uppmärksamhet och att en översyn behövs av varför det ser så olika ut i vårt län vad gäller väntetider och kontinuitet av personal.

Beredningen anser vidare att länets ungdomsmottagningar ska vara tillgäng- liga och att länets unga ska känna sig trygga att vända sig hit med sina svå- righeter/problem.

Hur kan landstinget stödja fler aktiviteter/kooperativ som på sikt kan bidra till att den psykisk ohälsa i länet förbättras?

Hur kan landstinget utarbeta ett gemensamt arbetssätt så att kvaliteten och tillgängligheten blir lika för alla?

Hur säkerställer landstinget att vården på ungdomsmottagningarna i länet är likvärdig och av hög kvalitet?

Verksamhetsgruppen

Verksamhetsgruppen har ett uppdrag under 2008 att arbeta med barn, ung- domar och unga vuxnas (0-24 år) psykiska ohälsa med inriktning på ångest, depression och ADHD. Primärvården har ett basansvar för hela åldersgrup- pen. Barn- och ungdomspsykiatrin har specialistansvar för gruppen upp till 18 år. Över 18 år har vuxenpsykiatrin ansvar för specialistvården.

I Norrbotten finns ungefär 50 000 personer i åldersgruppen 0-17 år och

21 500 personer i åldersgruppen 18-24 år. Till barn-psykiatrisk specialist- vård söker sig cirka 3 500 patienter per år.

Under utredningstiden har man successivt koncentrerat sig på ADHD som diagnosgrupp då detta är en bakomliggande diagnos för en mycket stor grupp barn och ungdomar. 5 procent av alla barn i befolkningen har ADHD och 2 procent av alla barn har så stora problem att de behöver specialistvård.

Patientföreningen Attention har engagerats under hela året på alla orter i Norrbotten under arbetets gång. ADHD kräver samverkan mellan många olika aktörer i samhället, inom såväl landsting som kommun. Ångest och depression behandlas mer traditionellt inom vården och är inom barn- och ungdomsgruppen ofta kopplad till neuropsykiatrisk problematik, varav ADHD är vanligast. Depression och ångest som enskilda diagnoser är vanli- gare vid stigande ålder.

Prevention och information

Verksamhetsgruppen anser att vuxenpsykiatrin bör utveckla sin dialog med patienters anhöriga och nätverk. Det arbetssättet är sedan lång tid etablerat inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det är väsentligt att vården fångar upp barn och unga i riskzonen, i ett så tidigt stadium som möjligt för att motver- ka utveckling av tyngre psykiatrisk problematik. BVC möter alla barn under småbarnsåren. Under skoltiden mellan 6–18 år har alla barn och ungdomar kontakt med skolhälsovården. För att arbeta effektivare med prevention av psykisk ohälsa anser verksamhetsgruppen att det är viktigt att satsa på ut- ökade resurser för föräldrautbildning, vilket i alla studier har visat sig vara effektivt. Utbildning inom området psykisk ohälsa bör förstärkas för BVC- och skolsköterskor och skolläkare för att uppmärksamma problem bland barn och unga, i ett så tidigt skede som möjligt.

Beredningens analys och slutsats

Beredningen anser att landstinget ska ta ett aktivt ansvar för att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga genom information och riktade utbildningar för vårdpersonal och föräldrar/anhöriga .

Bemötande och tillgänglighet

Verksamhetsgruppen uttrycker en oro över hur personalförsörjningen ser ut inom psykiatrin i Norrbotten. Rekryteringsinsatser bör intensifieras.

Verksamhetsgruppen anser vidare att primärvården och

ungdomsmottagningarna bör få större möjligheter/resurser att vara en effektiv basnivå för psykisk ohälsa för barn och unga. Specialistvården bör förbehållas barn och ungdomar med allvarlig psykisk ohälsa och utöver det ha, som idag en konsultativ roll i förhållande till basnivån. Det främjar fortsatt specialistverksamhet utan väntetider, vilket redan i dag är fallet på de flesta enheterna. Det är viktigt att alla verksamheter, primärvården,

barnpsykiatrin och vuxenpsykiatrin, har ett smidigt samarbete.

Bemötande i vården utvärderas årligen genom patientenkäter och har inom psykiatrin visat tillfredsställande resultat.

Beredningens analys och slutsats

Programberedningen anser att landstingsstyrelsen ska se över hur personal-

försörjningen kan säkerställas inom psykiatrin i framtiden. Ett mer utvecklat

samarbete mellan de olika berörda vårdinstanserna skulle göra vården effek- tiv och trygg för norrbottningarna.

Samverkan och behandling

Verksamhetsgruppen anser att alla vårdenheter måste kunna handskas med psykisk ohälsa, vilket kräver kontinuerlig utbildning för vårdpersonal inom basnivån eftersom området är i en snabb kunskapsutveckling. Verksamhets- gruppen anser att psykiatrin i allmänhet också skulle kunna arbeta mera kon- sultativt och vara ett stöd för andra verksamheter, såväl inom landsting som inom kommun. Verksamhetsgruppen menar att många ungdomar (18-24 år) idag utsätts för stor press i skolan och på fritiden, där de ställs inför många olika valmöjligheter. Ungdomarna har knappa ekonomiska resurser och är beroende av olika trygghetssystem såsom arbetsförmedlingen och försäk- ringskassan vilket i vissa fall kan orsaka stress som ibland leder till psykisk ohälsa. Ungdomar behöver hjälp att strukturera sina tankar och få ordning på sitt liv. En lyckad behandlingsmetod har varit att behandla dessa riskungdo- mar i grupp. Utbildning i hur man leder samtalsgrupper inom primärvården behövs runt om i länet. Gruppen menar att teamarbete behövs i större ut- sträckning så att kontinuiteten inom primärvården kan förbättras.

Barn och unga behöver träffa samma vårdpersonal vid varje besök, särskilt patienter med de för ämnet aktuella svårigheter.

Verksamhetsgruppen anser att övergången för patienten från barnpsykiatrin till vuxenpsykiatrin oftast genomförs utan problem. Ett stort problem är där- emot att det inte finns någon tillfredsställande vuxenhabiliterings verksam- het. Det ger ett glapp i vårdutbudet för unga vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder, inkl ADHD. Primärvården har begränsade möjligheter att sköta exempelvis medicinering mot ADHD problematik. Inom vuxenpsyki- atrin har under många år åldersgruppen 18 – 24 år ökat starkt, vilket avspeg- lar den ökande psykiska ohälsan i denna åldersgrupp.

Beredningens analys och slutsats

Programberedningen anser att utbildning i hur man bemöter psykisk ohälsa ska vara självklart för samtliga Norrbottens vårdinstanser för att möta patien- ter och anhöriga på bästa sätt.

Programberedningen erfar att övergången mellan barn- och vuxenpsykiatrin är ett stort problem i Norrbotten och delar således inte verksamhetsgruppens syn på detta. En översyn behövs för att inte patienter och deras anhöriga ska hamna i kläm.

Programberedningen erfar vidare att det finns en stor konsumtion av läke- medel i länet, även för barn- och ungdomar som inte fått diagnos, även detta är något som styrelsen bör se över då dessa patienter inte följs upp i rimlig utsträckning.

Lika/olika villkor

Ungdomarnas första kontakt med vården sker ofta genom ungdomsmottag-

ningar som bör ha likvärdig och rätt kompetens i hela länet. Detta för att ut-

över preventivmedels rådgivning kunna tillgodose behov av hjälp vid psy-

kisk ohälsa hos ungdomarna och tillsammans med primärvården fungera

som basnivå för specialistpsykiatrin. Verksamhetsgruppen ser odiagnostise- rad neuropsykiatrisk problematik hos vuxna som en framtida utmaning för vården. Många vuxna väntar på diagnos och särskilda insatser behövs för denna patientgrupp i takt med att kunskapsområdet har utvecklats starkt och vården efterfrågas allt mer. Verksamheten anser att det är bekymmersamt att de senaste årens statliga resurstillskott (exempelvis Milton pengarna), endast är tillfälliga. Fasta resurser är en nödvändighet för en framtida förstärkning av vården av barn, ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa.

Beredningens analys och slutsats

Programberedningen erfar att vården av barn- och ungdomar med psykisk ohälsa inte är likvärdig inom länet. Likvärdig kompetens och arbetsmetoder ska finnas i hela länet. Vidare erfar beredningen, precis som verksamhets- gruppen att särskilda insatser behövs för att odiagnostiserade vuxna inte ska behöva vänta väldigt länge på vård i framtiden.

Förslag

Programberedningen föreslår att landstingsfullmäktige beslutar att uppdra åt landstingsstyrelsen:

• Att föreslå åtgärder som tillgodoser de behov beredningen uppmärk- sammat.

Återkoppling

Under året har en fortlöpande återkopplingsverksamhet genomförts gällande uppdraget 2007 (bröst- och prostatacancer). Aktiviteter har genomförts i oli- ka delar av länet för att informera patienter och anhöriga om hur rapporten utformades, vad styrelsen svarade och vad som händer framöver.

Programberedningen kommer under 2009 kontinuerligt att hålla fullmäktige informerade om de återkopplingsaktiviteter som genomförs.

Utvärdering av beredningens arbete

Programberedningen har utvärderat arbetet enligt de mål som beskrivs i verksamhetsplanen 2008:

Programberedningen anser att de under året har lärt sig mycket och att sam- arbetet i gruppen har fungerat väldigt bra.

Samarbetet med de patient- och anhörigföreningar man kommit i kontakt med har varit bra och givande. Föreningarna har upplevt mötet med lands- tingspolitiker och verksamhetsföreträdare som positivt och dialogen har varit utvecklande vid cafékvällarna som anordnats runt om i länet. Mötet med fö- reningarna har också utvecklat beredningens arbetsformer och satt igång processer och dialog bland berörda, ett exempel är nätverket NSPH.

Beredningen tyckte att medverkan på Nolia mässan i Piteå 7-10 augusti var en spännande ny arbetsmetod, där man bland annat gästades av åtta olika patient- och anhörigföreningar.

Det nya materialet som införskaffats till beredningen, exempelvis en roll-up

och foldrar med information om beredningens arbete tillsammans med ett

vykort där medborgare skickar in sina åsikter till beredningen, upplever man

som väldigt positivt och har gett ett gott resultat.

Programberedningens tycker också att arbetet tillsammans med verksam- hetsgruppen har varit väldigt bra och intressant. Verksamhetsgruppen har visat engagemang och initiativ i sitt arbete tillsammans med beredningen.

Beredningen ser även vissa områden där man vill fortsätta utveckla effektiva metoder. Ett exempel på detta är hur man bättre ska nå fler patienter och de- ras anhöriga, speciellt på små orter.

Beredningen var medveten redan när man valde årets ämne att man skulle möta svårigheter med att föra dialog på grund av att ämnet fortfarande är tabubelagt. Detta gör det svårt att möta människor på mindre orter som ofta inte vill ge sig tillkänna. Ett annat utvecklingsområde är att fortsätta arbeta för att spridningen av dialogen ska bli likvärdig över länet. Dock har denna förbättrats i jämförelse med dialogen under förra årets uppdrag.

Ekonomisk redovisning

Fördelningsområden Budget Utfall Resultat

Arvoden och om- kostnader

906 105 450 198 455 907

Omkostnader för aktiviteter

150 000 119 465 30 535

Summa 1 056 105 569 663 486 442

Ekonomiska redovisningen avser perioden 071101-081031

Ledamöternas aktiviteter

Antal dagar som de 11 ledamöterna ägnat åt beredningsarbete (med eller utan ersättning för inkomstbortfall)

Genomsnitt arbetade dagar/ledamot

140,75 dagar 13 dagar