Sinop’ta Tarım ve Hayvancılık

matisk. Det är också rimligt att fråga sig om intervjuer med 36 andra elever hade gett annorlunda resultat. Frågan är berättigad men jag anser trots allt att all forskning kräver selektion och i denna studie läggs fokus på individuella berättelser och erfarenheter. Historikern Alessandro Portelli påpekar att det är ”the historian who selects the people who will be interviewed; who contributes to the shaping of the testimony by asking the questions and reacting to answers; and who gives the testimony its final published shape and context”.291

Men även om forskarens roll är viktig ger muntligt källmaterial många oli- ka synvinklar. Forskarens ord och de intervjuades ord kan aldrig vara samma sak. Även om ”oral history can never be told without taking sides, since the ’sides’ exist inside the telling […] historians and ’sources’ are hardly ever the same ’side’”.292

Eftersom jag är intresserad av enskilda individers reflektioner liksom de diskurser som förekommer i deras (livs)berättelser anser jag att diskussionen om ”systematiskt bortfall”, ”validitet” och så vidare inte är relevant för analysen av de intervjuade personernas ord. De nämnda begreppen tillhör en positivistisk vetenskapssyn. Psykologen Heléne Thomsson menar att den positivistiska vetenskapssynen är ”utan värde” i den kvalitativa intervjumetoden. ”Vi måste lägga ord som sanning och objektivitet på hyllan och vända oss till hermeneuti- ken och forsningstraditioner som ligger i linje med denna riktning när vi vill förstå”, skriver hon.293

Syftet med den kvalitativa intervjun, som är grunden för denna analys, är att få förståelse för de intervjua- des livsvärldar, beskrivningar av olika individers erfarenheter, synsätt, upplevelser, beteenden samt attityder snarare än ”objektiva, sanna och en gång för alla fastslagna” slutsatser.294

En källkritisk iakttagelse är att de intervjuades skildringar av verkligheten är subjektiva och påverkas av intervjusituationen. Fors- karens sociala och etniska bakgrund, kön, sexualitet, ålder, klädstil, språkbruk och så vidare påverkar intervjupersonen. En av intervju-

22; Greiff, M., "Muntlig historia som biografi - Ernst Nilsson och förändringarna vid Kockums kontur under mellankrigstiden" i Muntlig historia, Thor, M. och Hansson, L. (red.), 2006, s. 84.

291

Portelli, A., "What makes oral history different" in The Oral History Reader, R. Perks and Thomson, A. (eds.), 2006, s. 40.

292

ibid. s. 41.

293

Thomsson, H., Reflexiva intervjuer, 2002, s. 31.

294

personerna, Kamilla, nämner att om jag hade varit äldre skulle inter- vjusituationen säkerligen ha blivit lite stelare medan en annan, Kenan, menar att det ”hade varit annorlunda att svara om det var en tjej eller en svensk” som ställde frågor. Mitt icke ”etniskt svenskklingande namn”, min eventuella ”brytning”, mitt kön, min akademiska och forskningsmässiga bakgrund samt min ålder har påverkat de intervju- ade. I vissa sammanhang kändes det som att de elever som identifie- ras som ”invandrare” uppfattade mig som en av ”dem” och således talade om ”etniska svenskar” på ett särskilt sätt. Likaledes har mina identifikationer påverkat de elever, lärare och läroboksförfattare som definieras som ”etniska svenskar”.295

Forskarna har kommit fram till att intervjuer med olika åldersgrupper ger skilda berättelser om erfa- renheter och skilda förutsättningar för intervjuernas form, struktur och resultat.296

Detta i sig innebär inte att en intervjuare som tillskrivs samma/liknande klassidentifikationer, kön, etnisk, religiös och natio- nell ”tillhörighet”, ”ras”, åldersgrupp och/eller världsåskådning er- håller ”exaktare” information. Det visar bara att intervjupersonens minnesbilder omstruktureras både aktivt och passivt.297

Resultatet på- verkas av urvalsprinciper, av vilka tolkningsmetoder forskaren väljer, i vilken situation samtalet sker, vilken relationen är mellan de inter- vjuade och intervjuaren och så vidare. På samma gång påverkas även forskaren av de intervjuade personerna.298

Språkbruket och mitt sätt att bemöta de intervjuade personerna på var anpassade till de olika intervjugrupperna. Det faktum att ele- verna såg mig som en relativt ung person, med ett enkelt språkbruk, ett informellt bemötande och ett inte alltför ”akademiskt” tillväga- gångssätt gjorde att de kunde känna sig ganska avslappnade. Så vitt jag kan förstå var detta, tillsammans med de breda och samtalsvänli- ga temana, en av de bidragande orsakerna till att elevintervjuerna blev relativt långa.299

Däremot har detta inte helt och hållet kunnat 295 Jfr ibid. s. 50-51. 296 ibid. s. 137. 297

ibid. s. 97-98, 119; Davies, K., "Närhet och gränsdragning - Att nå andra sorters kunskaper genom deltagande observationer" i Mer än kalla fakta: Kvalitativ forskning i praktiken, Sjöberg, K. (red.), 1999, s. 135.

298

Thompson, P., Det förgångnas röst: Den muntliga historieforskningens grunder, 1980, s. 117f; Est- vall, M., "'Vi är som vanliga människor' - Att skapa källor med meningsmotståndare" i Muntlig histo- ria, 2006, s. 54ff.

299

eliminera den maktrelation som uppstår i mötet mellan intervjuaren (forskaren) och de intervjuade personerna.300

Forskaren är i en överordnad position gentemot de intervjuade eftersom han/hon får tillgång till mycket personlig och känslig infor- mation vars syfte är offentlig publicering. Dessutom leder forskaren samtalet eftersom det är han/hon som ställer frågorna. Läroboksför- fattaren Hans Almgren menar exempelvis att frågorna var intressanta men att ”man hamnar i ett underläge för att man har svårt att sva- ra”.301 Forskaren har också tolkningsföreträde angående de intervjua- des ord. På frågan om maktrelationen mellan mig som forskare och honom som intervjuad svarar en av lärarna:

Fredrik Fredriksson: Jag tycker inte att det är något problem alls. Det kan bero på att jag inte har undervisat tillräckligt länge. Jag har ju varit lärare i [några år, min avidentifiering av uppgifter] så jag känner inte att jag behöver försvara hela systemet. Men jag kan tänka mig att en lärare som skall gå i pension när som helst kan uppleva en del frågor som provo- cerande, som om du försöker poängtera något negativt om det han eller hon håller på med. Det kan jag tänka mig. Och då kan de gå in i försvarsposition.

För att minska den presumtiva maktobalansens påverkan bad jag de intervjuade att själva välja platsen för intervjun.302 Eftersom de inte ville använda alltför mycket av sin fritid valde majoriteten av ele- verna att bli intervjuade i skolan och ofta i samband med håltimmar- na. Elevintervjuerna utfördes vanligtvis i små samtalsrum alternativt i tomma klassrum. Intervjulängden varierade mellan 40 minuter och 2 timmar. I genomsnitt var elevintervjuerna mellan 70 och 80 minuter långa. Endast fyra elever intervjuades på kaféer eller i andra offentli- ga/privata miljöer. Lärarna och läroboksförfattarna valde att bli in- tervjuade på sina respektive arbetsplatser. De flesta intervjuerna utfördes på avskilda och tysta platser (undantaget var två intervjuer som gjordes på ett kafé). Överlag möjliggjorde intervjuplatserna rela- tivt oavbrutna samtal, utom vid lärarintervjuerna.

Intervjuerna med lärare och läroboksförfattare var betydligt längre än intervjuerna med elever (mellan 100 minuter och 3 timmar) och de gjordes på lärarnas respektive läroboksförfattarnas arbetsplat- ser. Eftersom lärarintervjuerna gjordes under deras arbetstid och i samband med ”schemaluckor” var jag vid flera tillfällen tvungen att

300

ibid. s. 125-126. Se även, Leffler, M., "Historieskrivning och forskningscirklar - En diskussion om metod, perspektiv och teorier" i Muntlig historia, Thor, M. och Hansson, L. (red.), 2006, s. 133ff.

301

Intervju med Hans Almgren.

302

avbryta intervjun och fortsätta den en eller flera veckor senare. Dessa intervjuer ger en bild av lärarnas arbetssituation, hur de möter sina elever, hur deras vardag på arbetsplatsen ser ut samtidigt som de blir ”lite uppskruvade” när de kommer till en intervju direkt från en lek- tion.303

Lärarnas arbetssituation tycks göra det svårt för dem att hitta några sammanhållna timmar när de kan slappna av och bara ägna sin tid åt en intervju.

Man kan förmoda att när man gör en intervju på en arbetsplats lämnar lärarna aldrig sin roll som tjänstemän. Icke desto mindre visar intervjuerna att lärarna har varit ganska öppna, självkritiska och re- flekterande, något som exempelvis framgår av intervjun med en av dem. Han påpekar att styrdokumenten inte har varit så betydelsefulla för hans undervisning som han kanske hade önskat. Detta kan tolkas som ett undervisningssätt som strider mot läraruppdraget. Jag menar att om jag inte hade utlovat de intervjuade lärarna anonymitet (ge- nom fingering av skolornas, elevernas och lärarnas namn) hade jag inte fått lika öppna och självkritiska svar. Den generella slutsatsen är att lärarna gärna talade om sig själva och om sina intressen och erfa- renheter som lärare. Det är rimligt att anta att lärarna uppskattade att deras egna erfarenheter och deras syn på ämnet stod i fokus för samtalen. Däri ligger några av anledningarna till att intervjuerna med lärarna var så pass omfattande och långa.

I syfte att strukturera intervjun har en intervjuguide använts (se bilaga 1). Intervjuguiden reviderades något under forskningsproces- sen. När jag skapade den utgick jag från pilotstudien, det vill säga mitt examensarbete som skrevs vid lärarutbildningen i Malmö i janu- ari 2005.304

De sex intervjuer som gjordes då ingår även i avhandling- en. Anledningen till behovet av att kontinuerligt revidera intervjuguiden är att nya frågor uppstod under intervjuernas gång samtidigt som frågornas form måste anpassas till den situation fors- karen befinner sig i och till de personer han/hon möter

För att skapa ett trivsamt och avslappnat samtalsklimat och inte direkt gå in på diskussionen om historieämnet inleddes intervjuerna med en presentation av mig själv. Grundidén som låg bakom detta upplägg är att jag ville minimera maktasymmetrin mellan mig som

303

För en diskussion om hur kan det vara att intervjua lärare på deras arbetsplatser se Widerberg, K.,

Kvalitativ forskning i praktiken, 2002, s. 106-107.

304

Lozic, V., "Skolan genom iraniesvenskars ögon - en kvalitativ undersökning av sex iraniesvenskars syn på historieundervisningen och dess bild av iransk kultur samt historieämnets anpassning till den mångkulturella skolan.",(Lärarutbildningen, Malmö högskola).

forskare och de intervjuade personerna. I intervjusammanhang är det viktigt att skapa en förtroendeingivande relation, vilket kan ske ge- nom att forskaren själv öppnar sig. Därför inleddes varje intervju med min livsberättelse som i mycket korta drag skulle ge de intervjuade en bild av mina tidigare erfarenheter, av min utbildning och så vidare. Med livsberättelse menar jag de berättelser varigenom individen tol- kar, beskriver och förklarar sina livserfarenheter och sätter dem i ett makroperspektiv samt relaterar dem till andra individer i omgivning- en. Livsberättelserna skildrar individens subjektiva upplevelser och minnen samtidigt som de beskriver hur individer ger en mening åt sina livserfarenheter (för en mer utförlig definition av begreppet livs- berättelse se nedan).305

Under intervjuerna berättade intervjupersonerna om sina var- dagsliv, val av yrkesbana/skolprogram, fritidsintressen, familjerela- tioner med mera. Deras livsberättelser växte fram under intervjuns gång. Överlag upplevde jag att de intervjuade var mycket öppna, per- sonliga, genuint intresserade och ärliga. Under intervjuerna strävade jag efter att balansera mellan mina frågor och deras möjlighet att sty- ra innehållet i berättelserna eftersom det fanns en risk att alltför fram- fusiga frågor kunde skrämma de intervjuade och leda till att jag kom in på alltför känsliga frågor som de inte ville diskutera/avslöja. Syftet med de breda och öppna frågorna var att ”inte sätta ord i deras mun”.

Men även om forskaren inte försöker att ställa ledande frågor sätter han/hon igång en tankeprocess som kanske inte fanns hos den intervjuade personen från början. Det är mycket möjligt att samtalen med de intervjuade väckte nya frågor och funderingar hos dem och satte igång nya tankeprocesser om samhället, historieämnet och om deras identifikationer eftersom de hamnade i en situation där de var tvungna att verbalisera (berätta om) saker som de tidigare kanske aldrig hade uttryckt i ord. Det är inte säkert att de har fått förklara för någon om de saknar något i historieundervisningen eller hur de tolkar etniska identifikationsprocesser.

Samtidigt kan man hävda att den övervägande majoriteten av eleverna var medvetna om begreppet etnicitet. Tidigare forskning och mina intervjuer visar att etnicitet är ett begrepp som många ungdo-

305

Harrocks, C., m.fl., "Introduction: Narrative, Memory and Life Transitions" i Narrative, Memory and Life Transitions, Harrocks, C. m. fl. (red.), 2002, s. xviii-xix.

mar använder i olika kontexter.306

Generellt kan man säga att ung- domar är en social grupp som ständigt söker/försöker förstå sina identifikationer. Peterson m.fl. framhåller att ungdomarna i deras studie ”är sökare i ett pågående identitetsarbete där de ställer frågor som: Vem är jag? Vilka är vi? Var är min tillhörighet? Var hör jag hemma?”307 Även om det inte går att undvika vissa källkritiska pro- blem eftersom intervjuer är ett samspel mellan de intervjuade och den som intervjuar kan man lyssna på de intervjuade personernas ord, söka efter varierande åsikter och försöka förstå hur de tolkar och an- vänder olika begrepp samt hur de beskriver olika sociala situatio- ner.308

Avslutningsvis vill jag poängtera att jag är medveten om att in- tervjumetoden i allmänhet och urvalsprincipen i synnerhet inte ger en representativ bild av samhället och eleverna på teoretiska program. Istället är min intention att få en djupare och mer personlig uppfatt- ning om de frågor och miljöer som jag studerar. Efter dessa över- gripande resonemang om materialinsamlingsmetoden kommer jag i det följande att försöka förklara hur jag ser på och tolkar materialet.

Att studera de intervjuades (livs)berättelser

Mitt material består av en samling korta reflektioner om olika frågor samt om intervjupersonernas liv och dessa betraktar jag som en form av livsberättelser som uppstår i samspel med intervjuaren. I det föl- jande skall jag försöka förklara hur jag definierar begreppet livsberät- telse och hur livsberättelserna har tolkats i denna avhandling.

Elever, lärare och läroboksförfattare kommer inte in i klass- rumsmiljöer och andra sociala fält utan förväntningar och förutfatta- de meningar om historiska sociala och andra strukturer. Deras tankar om det förflutna och nuet påverkas av det omkringliggande samhäl- let, de olika kulturella uttryck som gäller i det, deras tidigare utbild- ningsmässiga erfarenheter, styrdokumenten, de kulturella normer som gäller i skolan, familjen, vännerna och så vidare. Eftersom utbild- ningssystemet är en del i ett större samhälleligt sammanhang ger stu- dien av de intervjuades ord inte bara en bild av skolan som ett isolerat socialt fält, utan den skildrar samhället i stort samt individer-

306

Baumann, G., Contesting Culture: Discourses of Identity in Multi-Ethnic London, 1996, s. 8; Peter- son, A. m.fl., Ungdomar i vardagens väv: En sociologisk studie av ungdomars gruppbildande i en stor- stadsförort, 2003, s. 207.

307

ibid. s. 24.

308

nas erfarenheter, ställningstaganden och identifikationer.309

Män- niskors ord avspeglar verkligheten såsom de ser den. Därför måste forskaren ”take care not to rule out of court the genuine views of the people whose lives we try to understand. […] The people we try to understand are never wrong just because we disagree”.310

Min ståndpunkt är att det är viktigt att visa på den stora åsiktsvariationen, men likaså att försöka placera in de olika åsikterna i en större samhällig kontext. Det handlar om att visa hur de inter- vjuade beskriver/förklarar verkligheten (skolan, identifikationsproces- ser, sin och andras historia med mera) men också att försöka förstå varför de intervjuade personerna beskriver verkligheten/sina erfaren- heter på ett visst sätt. Konkret innebär detta att jag söker efter möns- ter i intervjuerna och väljer citat som visar på dessa mönster. Likaså lyfter jag även fram de ståndpunkter som avviker från de generella mönstren. Gerd Baumann framhåller att den gyllene regeln i varje studie av muntliga källor är att:

Informants are never wrong; they have reason to think what they think. In practice this means that we have to study their views until we comprehend the contexts of what they are say- ing.311

Konsekvensen av dessa premisser är att forskaren inte kan avvisa de intervjuade personernas tankar som ”falska ideologier” eller ”falska medvetanden”. På så sätt kan en balanserad bild av den mycket kom- plexa verkligheten presenteras.

En observant och (käll)kritisk iakttagare skulle kunna påpeka att de intervjuade personernas berättelser om deras framtidsförväntning- ar, liv och erfarenheter inte speglar ”den verkliga” eller ”sanna” iden- tifikationen eftersom de intervjuade påverkas av intervjuarens frågor, den sociala miljö som intervjun äger rum i, sina förväntningar och önskningar samt den bild av intervjuaren som han/hon förmedlar un- der samtalets gång. Ordföranden i Life Story Center (USA), Robert Atkinson, poängterar att vid insamlingen och tolkningen av livsberät-

309

Se Dunn, R. E., "Constructing world history in the classroom" in Knowing, Teaching, and Learning History: National and International Perspectives, P. N. Stearns, Wineburg, S. S. and Seixas, P. C. (eds.), 2000, s. 123. Liknande tankar presenteras i Selander, S., "Pedagogiska texter och andra artefakter för kunskap och kommunikation: En översikt över läromedel - perspektiv och forskning" i Sou 2003:15 (del 2), 2004, s. 202, 204-205. Jämför även beskrivningen i Figur 1 av skolans olika sfärer och dess relation till samhället i stort. Med socialt fält menas här en social miljö som intas av individen eller oftare en hel grupp. Fält är med andra ord en specifik social kontext inom vilken individen agerar.

310

Baumann, G., The Multicultural Riddle: Rethinking National, Ethnic, and Religious Identities, 1999, s. 95.

311

telserna ”the interviewee is a storyteller, the narrator of the story being told, whereas the interviewer is a guide, or director, in this pro- cess”.312 Jag invänder därmed mot den ”positivistiska” kritiken, ef- tersom jag menar att en sann, neutral, konstant, konsekvent, oföränderlig och situationsobunden identifikation och reflek- tion/tolkning inte existerar. Filosofen Anthony Paul Kerby anser att våra upplevelser av jaget beror på våra reflektioner och på vårt delta- gande i olika nätverk av sociala interaktioner och praktiker.313

Därför är det oundvikligt att alla sociala interaktioner, och således alla inter- vjuer (men även andra former av dokumenteringar av människors liv och historiska händelser), i själva verket är produkter av olika sociala möten inklusive av sändarens bild av mottagaren (och vice versa av mottagarnas bilder av sändaren). Psykologerna Kenneth och Mary Gergen förklarar att ”the self-narrative is a linguistic implement con- structed and reconstructed by people in relationships”.314 Hur har då tolkningen av de sagda orden genomförts?

Analysen kan beskrivas som ett försök att belysa de intervjuade personernas syn på specifika frågor. De intervjuades ord tolkas i denna avhandling som ”a speech act, as a discourse, as rhetoric, as narrative, as a social construction”.315

Mitt mål har varit att använda de intervjuades ord i så stor utsträckning som möjligt i analysen316

eftersom det hjälper läsaren att få en egen bild av de tolkade orden och underlättar intersubjektiv prövbarhet. På så sätt närmar sig läsa- ren de intervjuade personernas erfarenheter och mångfalden av röster och åsikter. Samtidigt sätts de intervjuades ord i ett teoretiskt ram- verk för att jag skall kunna kommunicera mina slutsatser och belysa hur de intervjuades ord är relaterade till olika socialiseringsprocesser, normer och maktstrukturer.

Grundprincipen i den analytiska metoden är att de intervjuades ord lyfts fram i texten men att de organiseras med utgångspunkt från olika teman/diskurser samtidigt som forskarens tolkningar av de in- tervjuades ord sätts in i ett relevant teoretiskt ramverk. Med andra ord försöker jag att ge de uttalade orden och reflektionerna en me- ning. Under transkriberingen och intervjun samt vid genomläsningen

312

Atkinson, R., The Life Story Interview, 1998, s. 9.

313

Kerby, A. P., "The language of the self" in Memory, Identity, Community: Tthe Idea of Narrative in the Human Sciences, L. P. Hinchman and Hinchman, S. (eds.), 1997, s. 125,131, 139.

314

Gergen J., K., Gergen, M. M., "Narratives of the Self" in Memory, Identity, Community: The Idea of Narrative in the Human Sciences, L. P. Hinchman and Hinchman, S. (eds.), 1997, s. 163.

315

Plummer, K., Documents of Life 2: An Invitation to a Critical Humanism, 2001, s. 171.

316

av de transkriberade orden utkristalliserades mer eller mindre centra- la/perifera teman/diskurser som jag sedan försökte förstå teoretiskt. Man kan tala om en pågående växelverkan mellan det insamlade ma-

In document Sinop'un toplumsal yapısı (Page 81-91)