Kartläggning av Hepatit C hos patienter inom rättspsykiatrin
Frida Jakobsson, ST-läkare (1)*; Anders Nystedt, Smittskyddsläkare (2); Tomas N Gustafsson, ST-läkare, Med Dr. (1,3); Per-Axel Karlsson Överläkare (4)
(1)Infektionskliniken, Sunderby sjukhus, Luleå; (2)Smittskyddsenheten i Norrbotten, Luleå; (3)Instutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå Universitet, Umeå; (4) Länsgemensam psykiatri, Norrbotten
* [email protected]
Bakgrund
Hepatit C är ett RNA-virus som hos cirka 75 % av alla smittade ger en kronisk infektion. Infektionen leder i sin tur till ökad risk för progressiv levers-
kada, levercirrhos och levercancer. Hepatit C utgör ett stort hälsoproblem och globalt sett är dödlighe- ten i infektiösa hepatiter större än HIV, tuberkulos och malaria. I Sverige sker den största sprid-
ningen av hepatit C bland personer som brukar intravenösa droger där nästan 90 % har positiv HCV-serologi.
Utmaningen idag är inte själva behandlingen, utan består främst i att hitta det stora mörkertalet och behandla aktiva missbrukare på ett säkert sätt.
För att hitta nya kroniska bärare och kunna nå de patienter som infektionsklinikerna ”tappat bort”
krävs nya arenor för provtagning och behandling.
Patienter som vårdas inom rättspsykiatrin har en ökad förekomst av intravenöst-missbruk i
anamnesen. Prevalensen av hepatit C inom denna patientgrupp är okänd. Troligen är hepatit C över- representerat i denna grupp och mörkertalet kan vara stort. Vid en översiktlig litteraturgenomgång
kunde vi inte hitta några kartläggningar av HCV hos patienter inom rättspsykiatrin.
Syfte
Att utreda förekomst av hepatit C-infektion
hos patienter inom rättspsykiatrin inom Region Norrbotten.
Specifikt önskade vi svar på följande:
• Hur stor andel hade en adekvat blodsmittescre- ening utförd innan projektet startades?
• Hur stor andel hade positiv hepatit C-serologi respektive positiv eller negativ PCR?
• Hur stor andel följdes upp via infektionsklinik?
Metod
Projektet startades med en genomgång av
samtliga patienter inom rättspsykiatrin i Norrbotten (länsgemensam psykiatri) inom öppen- och
slutenvård. Ansvariga läkare på Rättspsykiatriska enheten gjorde en journalgranskning och kartlade vilka patienter som hade screenats för blod-
smitta och hur många av dessa som hade en positiv HCV-serologi. På patienter med positiv HCV-serologi kontrollerades PCR för att se vilka som hade en aktiv infektion. Infektionsläkare
kontrollerade om dessa patienter hade en adekvat uppföljning via infektionskliniken.
De patienter som inte var provtagna, samt de som provtagits negativa med där riskbeteende före-
kommit efter provtagningstillfället, erbjöds ny blodsmittescreening.
Patienter med positiv HCV-PCR (och avsaknad av uppföljning via infektionskliniken) erbjöds
mottagningsbesök av infektionsläkare som kom till rättspsykiatrin i Öjebyn för mottagning på
konsultbasis.
Resultat
Patientgruppens sammansättning
Kvinnor 23 (20 %)
Män 92 (80 %)
ÖRV/ÖPT* 51 (44 %)
LPT/LRV** 64 (56 %)
Medelålder 41,3
Medianålder 38
Totalt 115
*Öppen rättspsykiatrisk vård/ Öppen psykiatrisk tvångsvård
**Lagen om rättspsykiatrisk vård/ Lagen om psykiatisk tvångsvård
Innan kompletterande provtagning
Tid pos HCV-serologi utan PCR
Känd hep C under kontroll
Utläkt hep C
Saknar aktuell blodsittescreening Neg HCV-serologi
Ej provtagna 10 %
5 %
7 %
25 % 23 %
30 %
Vid journalgenomgång noterades att 25 % av
patienter med riskbeteende i anamnesen inte var blodsmittescreenade. 5 % hade en känd hepatit C-infektion.
Efter kompletterande provtagning:
• 32 patienter hade positiv HCV-serologi. (27,8 %)
• 17 PCR-positiva och hade alltså en aktuell hepatit-C infektion. (14,8 %).
• 11 patienter med aktiv infektion saknade helt en uppföljning av infektions kliniken. (64 %)
4/9 patienter hade fibroscanvärde F1-F0.
5 stycken hade fibroscanvärde >F1, och uppfyllde därmed behandlingsindikation 2016–2017.
4 2
3
F0-F1 F2-F3 F4
