Hälso- och sjukvårdsberedningarnas
verksamhetsrapport 2012
Innehåll
Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård 1
Fullmäktiges hälso- och sjukvårdsberedningar 1
Uppdrag 1
Begreppsdefinitioner 2
Metod 4
Disposition 5
Beredningarnas analys 6
God vård nära eller bättre vård en bit ifrån 7
Hälsovård eller sjukvård 10
Läkemedel till vilket pris som helst 12
Är patientens efterfrågan alltid förenlig med det egentliga vårdbehovet? 14 Frågeställningar 15
Beredningarnas förslag 15
Hälso- och sjukvårdsberedning öst 16
Hälso- och sjukvårdsberedning nord 18
Hälso- och sjukvårdsberedning syd 20
Hälso- och sjukvårdsberedning mitt 22
Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård
Fullmäktiges hälso- och sjukvårdsberedningar
Hälso- och sjukvårdsberedningarna ska öka fullmäktiges kunskaper om medborgarnas behov, tillgång till och konsumtion av hälso- och sjukvård.
Beredningarnas arbete syftar till att förse fullmäktiges ledamöter med kun- skaper som bidrar till bättre beslutsunderlag och i förlängningen en mer ef- fektiv och behovsanpassad hälso- och sjukvård. Vidare kan arbetet leda till att förbättringsområden uppmärksammas i verksamheten.
Mitt, Nord, Syd och Öst
Landstinget i Norrbotten har fyra hälso- och sjukvårdsberedningar som till- sammans täcker hela länet.
Nord: Gällivare, Kiruna, Jokkmokk och Pajala Syd: Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog Mitt: Luleå och Boden
Öst: Övertorneå, Haparanda, Kalix och Överkalix
Uppdrag 2012
Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsbe- redningarna ska presentera för fullmäktige vilken hälso- och sjukvård norr- bottningarna har behov av i framtiden. Uppdraget ska genomföras med med- borgarperspektiv och arbetet ska ske med utgångspunkt från landstingspla- nens etiska plattform och fem prioriteringsgrupper.
Uppmärksammade skillnader
Ledamöterna har beaktat fyra jämlikhetsområden i analysen av materialet.
Syftet har varit att uppmärksamma eventuella behovsskillnader bland be- folkningsgrupper i länet. De fyra områdena är:
• Geografiska områden i länet
• Ålder
• Kön
• Stad och landsbygd
Rapporten redovisar enbartdär skillnader kunnat konstateras.
Begreppsdefinitioner
Prioritera
Prioritera betyder 'ge företräde åt' och att prioritera är således att ge något företräde framför något annat, det vill säga rangordna olika alternativ
1.
Hälsovård och sjukvård
Hälsovård är åtgärder som främjar ett gott hälsotillstånd och förebygger sjukdomar. Sjukvård är verksamhet ägnad omhändertagandet av sjuka och skadade.
2Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om av- lidna
3.
Sällanvård och oftavård
Sällanvård och oftavård är inga officiella begrepp. Trots det används ut- trycken ofta i talspråk för att beskriva vårdnivåerna på ett enkelt sätt. Norrbot- tens läns landstings definition av närsjukvård
4ger emellertid en bild av vil- ken vård som behövs ofta och nära – och därmed också vilken vård som be- hövs sällan och kan ligga en bit bort.
Närsjukvården ska tillgodose eller förebygga sådana hälso- och sjukvårdsbe- hov som är:
Vanligt förekommande bland befolkningen
Ofta återkommande för individen
Ekonomiskt rimliga
Kompetensmässigt möjliga att bedriva lokalt Vårdkoncentration
Viss verksamhet gynnas av att samla tillgången till specialiserad arbetskraft, specialiserade insatsvaror, teknologi, information och erfarenhetsbaserad kunskap inom samma geografiska område
5.
Inom cancervården användsbegreppet nivåstrukturering. Här betonas också vikten av en jämn och hög efterfrågan. Det vill säga att vårdpersonal syste- matiskt möter en kritisk massa av patienter med samma eller liknande sällsyn- ta diagnoser
6.
E-hälsa
E-hälsa är samlingsbegreppet för vård och stöd på distans, det vill säga in- formations- och kommunikationsverktyg som används till förebyggande åt- gärder, diagnos, behandling samt övervakning och styrning av hälsa och livsstil.
7Etisk plattform
År 1997 kompletterades hälso- och sjukvårdslagen med ”Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården 1997:142”. Riktlinjerna för att prioritera behoven baseras på de tre etiska principerna och exemplifieras med fem prioriteringsgrupper
8.
1 www.prioriteringscentrum.se
2Nationalencyklopedin, www.ne.se
3 Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
4 Närsjukvårdsutredningen, slutrapport NLL, 2011
5 Se definition av kluster och innovationssystem www.tillvaxtverket.se
6 En nationell cancerstrategi för framtiden, (SOU 2009:11)
7http://ec.europa.eu/health-eu/care_for_me/e-health/index_sv.htm
8 Prioriteringsutredningen, Vårdens svåra val (1995:5)
Etiska prioriteringsprinciper
9Människovärdesprincipen
Alla människor har samma rätt till vård oavsett begåvning, social ställning, inkomst, ålder, etnicitet eller någon annan faktor. Det är endast den samlade bedömningen av patientens behov som ska avgöra vårdinsatsen. Principen anger i första hand vad sjukvårdsansvariga inte bör ta hänsyn till vid beslut om resursfördelning eller vid vård och behandling.
Behovs- eller solidaritetsprincipen
Vårdens resurser ska satsas på de patienter som har störst behov. Hur stort behovet är bedöms utifrån sjukdomens svårighetsgrad och varaktighet samt vilken potentiell hälsoför- bättring en vårdinsats kan medföra. Enligt principen ska behoven hos svaga grupper, och grupper som har svårt att göra sina röster hörda, särskilt beaktas. Till dessa grupper hör till exempel barn, åldersdementa, medvetslösa, förvirrade och gravt psykiskt störda. Att beakta dessa gruppers behov innebär också ett ansvar för att utreda var de otillfredsställda beho- ven finns.
Kostnadseffektivitetsprincipen
Innebär att hälso- och sjukvården har en skyldighet att utnyttja sina resurser så effektivt som möjligt. Denna princip är dock underordnad de två andra principerna, vilket betyder att svåra sjukdomar och väsentliga livskvalitetsförsämringar ska prioriteras framför lindrigare åkom- mor, även om vården av de svåra tillstånden är dyrare. De samlade och långsiktiga effekter- na och kostnaderna måste vägas in. Då effekterna av olika insatser är svåra att jämföra på ett rättvisande sätt bör principen endast tillämpas vid jämförelser av metoder för behandling av samma sjukdom. Detta betyder alltså att den endast bör tillämpas vid till exempel priorite- ringar mellan behandlingar och inte vid prioriteringar mellan sjukdomar, ohälsotillstånd eller personer.
Det kommer alltid att finnas grupper som inte har möjligheter, kunskap eller förmåga att föra sin egen talan. Landstinget måste särskilt bevaka dessa gruppers intressen.
Prioriteringsgrupper
De svårast sjuka ska prioriteras. Prioriteringar måste alltid utgå från nedanstående priorite- ringsprinciper. Behovstäckningen ska vara högre i prioriteringsgrupp 1 än i prioriteringsgrupp 2 och högre i prioriteringsgrupp 2 än i prioriteringsgrupp 3. Medicinsk bedömning måste ske innan patienten kan placeras i någon prioriteringsgrupp.
Prioriteringsgrupp 1
Vård av livshotande akuta sjukdomar och sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död.
Vård av svåra kroniska sjukdomar.
Palliativ vård och lindrande vård i livets slutskede.
Vård av tillstånd som medfört nedsatt självbestämmande.
Prioriteringsgrupp 2
Förebyggande åtgärder med dokumenterad nytta.
Habilitering/rehabilitering med mera enligt hälso- och sjukvårdslagens definition.
Prioriteringsgrupp 3
Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.
Prioriteringsgrupp 4
Vård av andra skäl än sjukdom och skada.
Prioriteringsgrupp 5
Åtgärder utan dokumenterad nytta.
9www.socialstyrelsen.se
Metod
Bakgrund
Prioriteringar är något som alltid förekommit, i alla tider och i alla samman- hang. Prioriteringar är nödvändiga då behoven överstiger tillgängliga resur- ser.
Hälso- och sjukvårdenkan göra allt mer för allt fler och medborgarnas för- väntningar ökar i takt med den medicintekniska utvecklingen. Resurserna är begränsade och frågan är vad den offentliga hälso- och sjukvården ska erbjuda i framtiden?
Följande rapport ger en inblick inom fyra hälso- och sjukvårdsområden där behovet av prioriteringar anses stort, såväl på nationell som på regional nivå.
De fyra områdena har utgjort en naturlig avgränsning av uppdraget.
Avgränsningar
Prioriteringar har diskuterats inom följande fyra områden:
Vårdkoncentration
Hälsovård
Läkemedel
Patientbehov
Kunskapsuppbyggnad
Beredningarnas ledamöter fick inför uppdraget en grundläggande kunskaps- uppbyggnad i ämnet prioriteringar. Fakta om bland annat prioriteringsgrup- per och landstingets etiska plattform varvades med föreläsningar om de fyra avgränsningsområdena av såväl sjukvårdspersonal som tjänstemän.
Dialog
För att tydliggöra dialogen formulerades frågeställningar. Medborgarna fick ta ställning till följande:
1 Fler kan behöva resa för att få sällan/specialistvård i framtiden.
Är det rätt prioriterat?
2 En viss del av budgeten för att åtgärda livsstilssjukdomar överförs till förebyggande hälsoarbete. Är det rätt prioriterat?
3 Medborgare i Norrbotten har rätt till läkemedel – oavsett kostnaden.
Är det rätt prioriterat?
4 Den som kontaktar en vårdcentral får inte alltid träffa en läkare.
Är det rätt prioriterat.
Praktiska exempel
Respektive frågeställning kompletterades med praktiska exempel som till- sammans täcker in alla prioriteringsgrupper.
Exemplen har varit nödvändiga för att tydliggöra problemen men har ibland
tagit över och/eller använts som en enkel utväg på en svår fråga. Till exem-
pel har det ibland varit lättare för norrbottningarna att ta ställning till om
landstinget ska utföra så kallade fetmaoperationer än om det ska satsas på
hälsovård för att förebygga behovet av fetmaoperationer.
Etik
Ett par områden har en tydlig etisk dimension vilket också präglat sva- ren. Det är i fråga två
10, men framförallt i fråga tre
11, som känslomässiga ar- gument stridit mot saklig statistik och fakta. Här har en majoritet av medbor- garna valt att inte ta ställning.
En positiv effekt av årets uppdrag är att det ökat allmänhetens kunskaper om den tuffa situationen för landstingspolitiker i Sverige. Det är inte lätt att göra prioriteringar som får konsekvenser för människors välbefinnande och livs- kvalitet. Ändå måste någon göra det.
Disposition
Efter inledning och metodavsnittet tar ledamöternas analys vid. Analysen är ledamöternas samlade bedömning av medborgarnas behov. Texten ger en länsövergripande bild. Enskilda beredningsområden pekas ut där de utmär- ker sig. Noterbart är att dessa enskilda behov och slutsatser endast avser det aktuella området.
Ledamöternas analys är uppdelad i fyra områden, utifrån de fyra frågeställ- ningar som användes i dialogen. Varje område inleds med en beskrivning av de fall/exempel som diskuterades med medborgarna. Avslutningsvis redovi- sas frågor som beredningarna funnit vara i behov av utredning.
Notera att det kan finnas information och frågor från enskilda beredningar i de egna delarna, längst bak i rapporten. I årets rapport finns två tilläggsfrå- gor från beredning mitt.
10 Fråga 2: En viss del av budgeten, för att åtgärda livsstilssjukdomar, överförs till förebyg- gande arbete. Är det rätt prioriterat?
11 Fråga 3: Medborgare i Norrbotten har rätt till läkemedel – oavsett kostnaden. Är det rätt prioriterat?
Beredningarnas analys
Beredningarna konstaterar att klyftan mellan medborgarnas behov och hälso- och sjukvårdens resurser ökar. Samtidigt är prioriteringsfrågan omfattande och komplex. Dessutom kan landstingets förmåga att prioritera också påver- kas av yttre faktorer som till exempel nationella riktlinjer och riktade bidrag som kökortningsmiljarden och vårdgarantin.
Ledamöterna anser att det finns en hög grad av förståelse för prioriteringar hos norrbottningarna. Däremot saknar allmänheten information om bakgrun- den och orsaken till prioriteringar. Samtidigt har beredningarna noterat att norrbottningarna åsikter om prioriteringar inte alltid följer de fem priorite- ringsgrupperna.
I följande fyra kapitel redovisar hälso- och sjukvårdsberedningarna sina slut-
satser. Varje kapitel inleds med en redogörelse av den fråga och det praktis-
ka exempel som användes i dialogen.
God vård nära
eller bättre vård en bit ifrån
Med syfte att ta reda på medborgarnas inställning till att koncentrera viss sällan- och specialistvård till olika platser i länet och landet användes två exempel. Ett beskriver ett planerat vårdingrepp i länet medan det andra hänvisar till ett akut specialistvårdsfall utanför länet.
Det förstahandlar om den ortopediska verksamheten i Piteå som sedan 2005 bara genomför planerade ingrepp. Konstaterade konsekvenser av vårdkon- centrationen är bland annat; fler sjukresor, kortad kötid och ökat antal ope- rationer. Det andra beskriver en arbetsplatsolycka där en person blir svårt brännskadad. Efter akut omhändertagande lokalt flygs personen till Uppsala för specialistvård på ett av landets två brännskadecentrum.
Fråga till medborgarna: Fler kan behöva resa för sällan- och specialistvård i framtiden. Är det rätt prioriterat?
Sammanfattning
Beredningarna kan konstatera att medborgarna prioriterar kompetens och tid framför närhet till sällan- och specialistvård. Det finns en stor acceptans bland norrbottningarna att resa för sällan- och specialistvård. Det finns en förståelse att allt inte kan finnas överallt.
De fördelar och nackdelar som mest diskuterats hänvisar båda till patientens dyrbara tid. Tanken med att genomföra en vårdkoncentration
12är att det ska leda till en effektivisering av systemen, färre komplikationer och kortare köer. Individuella fördelar är kortare sjukdomstid och sjukskrivning, vilket i sin tur leder till mindre ekonomisk belastning för såväl hushålls- som sam- hällsekonomin.
Den nackdel som diskuterats är att vårdkoncentration medför fler och ibland tidskrävande resor i och utanför länet. Tid som kan vara dyrbar för patienten och viktig för den fortsatta vårdbehandlingen.
Uppmärksammade skillnader
Det finns nyansskillnader mellan åldersgrupperna i länet. Framförallt i mittområdet tenderar yngre befolkningsgrupper att se resandet som en själv- klarhet, och i viss mån som ett signum för ett bra vårdsystem. Äldre och svaga grupper framhåller att de reser när det är nödvändigt och kanske allra helst med en anhörig. Ibland kan även korta resor upplevas som påfrestande.
Övriga beredningar har inte kunnat konstatera några skillnader mellan ål- dersgrupperna. En viktig anledning torde vara att här är alla van att resa – oavsett vem man är eller vad man tycker om det.
Beredning nord har vid sina dialoger i Kiruna och Jokkmokk uppmärksam- mat att en del medborgare betonat att de hellre åker till annan ort för vård eftersom de känner missnöje, andra känner inte något förtroende för vården i hemkommunen. Beredningen har även mött flertalet medborgare i dialogen som är väldigt nöjda med vården på dessa orter.
12 Se Begreppsdefinitioner på sidan 2
Förutsättningar för att resa för vård
Följande områden har ledamöterna identifierat som viktiga för att vårdkon- centrationen av sällan/specialistvård ska fortsätta utvecklas på ett positivt och väl förankrat sätt.
Oftavård och sällanvård
Det finns behov av att kunna genomföra förberedande åtgärder på den lokala vårdcentralen, inför planerade vårdinsatser på annan plats i länet eller landet.
Att när det är möjligt få ta prover, röntgas och eventuellt undersökas på hemorten. Flera vittnar om många och långa resor för ett läkarbesök på fem till tio minuter, inte sällan med en dags lönebortfall som följd.
Det är av yttersta vikt att landstinget förmår tydliggöra vårdnivåerna i fram- tidens hälso- och sjukvård.
Beredning syd upplever att det finns en utbredd oro bland befolkningen i Piteå Älvdal att vårdkoncentrationen ska ske på bekostnad av primärvården i inlandet. Att patienter ska behöva resa långa sträckor även för vård man be- höver snabbt och ofta. Framförallt företagare har framfört önskemål om snabb vård och rehabilitering.
E-hälsa
Ledamöterna i beredning mitt och syd anser att det finns behov av att ut- veckla e-hälsan i länet
13. Noterbart är att i mittområdet framgår behovet tydli- gast. Det vill säga i det beredningsområde med kortast avstånd till exempel- vis länssjukhuset.
Utmärkande för medborgarna i mitt och syd är att många inte bara är positivt inställda till e-hälsa utan också förväntar sig en snabbare utveckling för att öka tillgängligheten och spara tid för individen.
Ledamöterna upplever att medborgarna efterlyser distansöverbryggande vård i allmänhet och teknik som underlättar tillgängligheten i synnerhet. Till ex- empel system och appar för att boka tid, förnya recept, kommunicera med vården och liknande.
E-hälsa har inte nämnts i nord- eller östområdet.
Sjuktransporter och sjukresor
Beroende på vilket sätt patienten tar sig till, från eller mellan vårdinrättning- ar så skiljer man på sjuktransporter och sjukresor. Sjuktransporter är ofta akuta och sker med ambulans, helikopter eller flygplan. Sjukresor är ofta resor till planerade besök och sker med egen bil, taxi, buss och tåg. Oavsett transportmedel vill ledamöterna poängtera vikten av att transporterna funge- rar bra.
När det gäller sjuktransporter så är det oftast resan till vårdinrättningen som kan vara kritisk för patientens hälsotillstånd. Ledamöterna kan konstatera att tillgången till säkra sjuktransporter har stort inflytande för hur trygga med- borgarna är med hälso- och sjukvården i länet.
Vid sjukresor är det resan från vårdinrättningen som kan vara påfrestande och leda till diskussion mellan patient och vårdpersonal. Enligt landstingets regler och riktlinjer ska sjukresan bedömas utifrån patientens hälsotillstånd.
Beredningarna har mött flera fall där patienten upplevt att personalen över- skattat hälsotillståndet och där hemfärden blivit ett jobbigt avslut på en an- nars god vårdupplevelse.
13 För definition av e-hälsa, se Begreppsdefinitioner på sidan 2
Var patienten bor och vilka allmänna kommunikationer som finns tillgängli- ga kan inte vara avgörande för vårdpersonalens val av färdmedel. Det är vik- tigt att valet av färdmedel beslutas av personal med god insyn i patientens kondition och hälsa och att det sker i samråd med patienten.
Medborgarna har inga problem att resa för vård, men man vill både invänta resan och färdas bekvämt.
Boende
Vårdkoncentration innebär inte bara ett ökat resande för patienten utan också
för närstående.Det är viktigt att beslut om vårdkoncentration följs av en
översyn av boendemöjligheter och kommunikationer för de personer som
patienten måste eller vill ha med sig. Framförallt ledamöterna i beredning
mitt, nord och till viss del i öst har uppmärksammat behovet av ett bra och
prisvärt boende i anslutning till sjukhusen för att öka tryggheten för patienter
och anhöriga.
Hälsovård eller sjukvård
Medborgarna fick ta ställning till om landstinget bara ska vårda sjuka eller också arbeta förebyggande för att vi inte ska bli sjuka. Frågan illustrerades med två bilder.
Statistik om fetmakirurgins omfattning och utveckling fick exemplifiera livs- stilssjukdomarnas belastning på landstingsbudgeten.
Frågan i dialogen: En viss del av budgeten, för att åtgärda livsstilssjukdo- mar, överförs till förebyggande hälsoarbete. Är det rätt prioriterat?
Sammanfattning
Det finns en splittrad bild av landstingets förebyggande verksamhet. Många anser att det är rätt av landstinget att prioritera och använda en del av resur- serna till förebyggande verksamhet och hälsovård. Andra är helt emot och tycker att satsningar på detta inte ska prioriteras alls. Öst delar inte de övriga beredningarnas syn om att bilden är splittrad. Där är medborgarna eniga om att förebyggande hälsovård ska prioriteras.
Delade meningar
De medborgare som är positivt inställda menar att landstinget har rätt kom- petens för hälsoarbetet och bör informera och arbeta med hälsovård fortlö- pande. I denna grupp efterfrågas mer information från landstinget för att de själva ska få kunskap om hur man som individ kan förebygga sjukdomar och skador på längre sikt. Det poängteras också att det förebyggande hälsoarbetet sparar pengar för landstinget och patienterna i förlängningen.
De medborgare som är negativt inställda menar att landstinget inte alls ska prioritera ett förebyggande arbete. Denna grupp menar att landstinget ska satsa på ”riktig” vård och inte något annat. Här finns en tuffare attityd om individens egna ansvar och att vissa grupper får ”skylla sig själva” . Gruppen anser att större krav bör ställas på motprestation och uppföljningsbara resul- tat hos patienterna.
Uppmärksammade skillnader
Inställningen till förebyggande insatser skiljer sig mellan olika åldersgrup- per. Det är de yngre och starkare grupperna som har hårdast krav på indivi- dens ansvar och motprestation. Den yngre gruppen anser att insatserna ska vara effektiva och resultaten uppföljningsbara.
Medborgare i alla åldersgrupper anser att yngre patienter ska prioriteras inom den förebyggande vården och nord- och östområdet utgör ytterlighe- terna i frågan. Medan man i östområdet inte gör någon skillnad på unga och gamla är det i nordområdet näst intill ett krav att prioritera yngre i hälso- vårdsarbetet.
Det egna, individuella ansvaret för sin hälsa följs också av resonemanget kring hur skolan och samhället bör ta ett större ansvar för medborgarnas och framförallt barn- och ungdomars hälsa.
Beredning mitt har till exempel mött många yrkesverksamma som efterlyser
ett tydligare ansvar från arbetsgivarens sida att bidra till en hälsosam livsstil
på och utanför jobbet. Företagshälsovården är en viktig aktör men når en
begränsad del av befolkningen, inte sällan med en förhållandevis god hälsa.
Ledamöterna i mitt framhåller vikten av att samhällets hälsoinsatser är gene- rella och bidrar till att minska hälsoklyftorna mellan svagare och starkare befolkningsgrupper.
Psykisk ohälsa
Ledamöterna har tagit del av socialstyrelsens riktlinjer för hälsofrämjande åtgärder som kom 2011. Riktlinjerna fokuserar på tobak, alkohol, otillräcklig motion och ohälsosamma matvanor. Trots att åtgärderna fokuserar på lev- nadsvanor förebygger de till viss del även psykisk ohälsa.
Beredning mitt vill emellertid belysa behovet av förebyggande insatser för
att begränsa den psykiska ohälsan och i förlängningen minska belastningen
på hälso- och sjukvården. Det finns behov av riktlinjer för hälsofrämjande
åtgärder för att motverka psykisk ohälsa.
Läkemedel till vilket pris som helst
Det exempel som beredningarna använt under diskussionen med norrbott- ningarna hänvisar till ett verkligt patientfall vid Karolinska institutet i Stockholm. År 2007 fick en 20-årig patient med Hunters sjukdom möjlighet att via ett läkemedelsbolag testa en ny medicin. Den förbättrade andnings- kapaciteten, stabiliserade hjärtrytmen och lindrade värk i lederna. Medici- nen minskade även risken för tidig död. Patienten fick en kraftigt ökad livs- kvalitet och gick från heltidssjukskrivning till att arbeta som snickare på 80 procent. Medicinen kostade då tio miljoner kronor per patient och år.
Fråga i dialogen: Medborgare i Norrbotten har rätt till läkemedel – oavsett kostnaden. Är det rätt prioriterat?
Sammanfattning
Dialogen visar på en splittrad bild av hur medborgarna i Norrbotten vill att landstinget prioriterar i läkemedelsfrågor. I denna fråga tycker långt ifrån alla norrbottningar lika. Åsikterna är i huvudsak indelade i tre delar.
Vissa norrbottningar uttrycker tydligt att alla ska ha rätt till läkemedel oav- sett kostnaderna. Det ska dock vara godkända läkemedel med bevisad effekt.
Dessa åsikter är tydligast representerade i öst- och mittområdet.
Precis som i vissa andra prioriteringsfrågor tenderar de yngre, starkare och friskare att ha en mer individualistisk syn. De har en tuffare attityd om vad som är ett individuellt respektive offentligt ansvar. Man tycker det är själv- klart att samhället satsar mer på unga människors hälsa och välbefinnande.
Denna grupp tvekar eller är helt emot att alla ska ha rätt till alla läkemedel oavsett landstingets kostnader för detta. Tendenserna märks tydligast i nord- och sydområdet.
Ledamöterna kan konstatera att det finns norrbottningar som ser kostnadsef- fektivitetsprincipen som överordnad människovärdes- samt behovs- och so- lidaritetsprincipen
14. Det vill säga där kostnaden för läkemedlet har betydel- se, i synnerhet om det handlar om patienter i prioriteringsgrupp två till fem.
Inte sällan motiverar man sitt ställningstagande genom att hänvisa till män- niskovärdes- och behovs och solidaritetsprincipen
15. Om resurserna är be- gränsade - hur solidariskt är det att tilldela en patient medicin för ett antal miljoner kronor och låta andra lida? Är vi inte alla lika värda?
Många medborgare tycker frågan är svår och undviker att ta ställning. I stäl- let har man föreslagit många andra lösningar för att minska landstingets lä- kemedelskostnader. Det är tydligt att många har tankar och idéer om läke- medel.
Beredningarna konstaterar även att det finns en stor osäkerhet bland många norrbottningar då det gäller läkemedelsfrågor. Okunskapen leder ofta till oro och en massa åsikter. Här finns ett stort informationsbehov.
Så går det till idag
Den som skriver ut läkemedel har ett personligt behandlingsansvar inför pa- tienten och Socialstyrelsen, men måste även väga in ett ansvar för kostna-
14 Se Begreppsdefinitioner på sidan 2
15 Kostnadseffektiviseringsprincipen rekommenderas endast att användas i jämförelse mellan metoder för behandling av samma sjukdom. Se Begreppsdefinitioner på sidan 2
derna. Dessutom kan nya läkemedel inte introduceras utan att det kommer till verksamhetsledningens
16kännedom.
En av verksamhetsledningens uppgifter är att fördela befintliga ekonomiska medel. När vårdmöjligheterna är större än resurserna har verksamhetsled- ningen ett ansvar i prioriteringsbesluten. För detta behövs underlag som ger en överskådlig bild av de olika behandlingsmetodernas för- och nackdelar.
Läkemedelsstrategin för Norrbottens läns landsting ger en samlad bild av landstingets inriktning för läkemedelsområdet. Den utgör samtidigt ett un- derlag för landstingets prioriterade insatser och förbättringsarbeten.
Statistik
Från år 2005 har landstingets kostnader för läkemedel ökat kraftigt precis som i övriga landet. Kostnadsökningstakten i landet har dock dämpats sedan 2010. Läkemedelskostnaderna utgör ungefär 12-15 procent av landstings- budgeten i Norrbotten.
Läkemedelsanvändningen i länet överensstämmer väl med genomsnittet i landet, men norrbottningarnas sjukdomsbild medför landets högsta förmåns- kostnader. SKL rapporterar om en kostnadsminskning i läkemedelsförmå- nen, till och med augusti 2012, på 4,6 procent i Sverige. Motsvarande minskning i Norrbotten är 6,3 procent.
16 Med verksamhetsledning avses divisioner och verksamhetsområden