PERSONALTIDNING FÖR
REGION NORRBOTTEN
1|19
KRÖNIKÖREN BIRGITTA NORDSTRÖM
Ny modell
för lärande
BLIVANDE SJUKSKÖTERSKOR ANVÄNDER SIG AV PEER-LEARNINGCHECKA IN OCH BETALA BESÖKET MED MOBILEN PÅ FEST MED ”25-ÅRINGAR”
OCH NYBLIVNA PENSIONÄRER FRÅN SJUKSKÖTERSKA
TILL DIVISIONSCHEF
”Har de upplevt pirret i magen av att få snurra, hoppa och springa?”
INSIKT är en personaltidning producerad vid kommunikations- avdelningen, Region Norrbotten.
Den utkommer med fem nummer per år och har en upplaga på 10 500 exemplar.
Insikt på webben:
norrbotten.se/insikt Innehållet i Insikt får gärna citeras om källan anges.
POSTADRESS: Insikt Norrbotten Kommunikationsavdelningen Region Norrbotten, 971 89 Luleå BESÖKSADRESS: Regionhuset, Robertsviksgatan 7, Luleå ANSVARIG UTGIVARE:
Anna Rosendahl, kommunika- tionsdirektör
REDAKTÖR: Ulrika Englund 0920–28 43 64, 070–325 57 50 ulrika.englund@norrbotten.se
GRAFISK FORM: Tor-Arne Moe OMSLAGSFOTO: Simon Eliasson PRESSLÄGGNING:
19 februari 2019 NÄSTA NUMMER:
12 april 2019 TRYCK: V-TAB
ADRESSÄNDRING: Region Norr- bottens anställda ändrar adress- och personuppgifter via HR-por-
talen på Insidan, den interna webbplatsen. Övriga mejlar nya adresser, uppsägning av tidningen och andra prenumerationsären- den till
insikt@norrbotten.se.
... FÖR 25 ÅR SEDAN
I Norrbotten röker minst var fjärde gravid kvinna, 27 procent. Det är fler än genomsnittet i Sverige, som ligger på 25 procent. Nu ska barnmorskor börja arbeta mer ak- tivt och erbjuda kon- kret stöd för rökav-
vänjning. Det framkom under studiedagen ”Rökfri graviditet”, som samlade mödravårdspersonal från hela Norrbotten.
Ur Landstingstidningen nr 2 1994
... OCH FÖR 10 ÅR SEDAN
På vårdcentralen i Arvidsjaur får pa- tienter hjärtat under- sökt på distans, inom ramen för EU-projek- tet Cardista. Med hjälp av sjuksköter- skan Peter Öhman och en robotarm, dirigerad från Skel- lefteå lasarett, görs
ultraljudsundersökningar som hjärtspecialisten i Skellefteå använder för sin bedömning.
Ur Landstingstidningen nr 4 2008 FRÅN KIRUNA, JOKKMOKK, Älvsbyn och
andra håll i Norrbotten har de kommit åkande i den ihållande januarikylan. Sam- manlagt har nära 200 av dem som gått i pension eller varit anställda i 25 år samlats i Luleå. På kvällen är de finklädda och för- väntansfulla. Nu väntar mat, underhåll- ning och tal – den glittriga jubileumsfes- ten är Region Norrbottens sätt att tacka för deras insatser.
För egen del är jag med för åttonde gången. Det är alltid trevligt, men medan alla andra för en gångs skull får koppla av är jag där för att jobba. Tillsammans med en fotograf minglar jag runt för att i text och bild skildra kvällen – resultatet ser ni längre fram i denna tidning.
Samtidigt är det en fin möjlighet för mig att få möta er som medverkar i och läser Insikt. En del har jag träffat när jag hälsat på för att skriva om olika verksam- heter, andra har jag mött i andra samman- hang. Vissa har jag talat med i telefon och får nu ett ansikte till rösten. Samtidigt är det många som är obekanta för mig och det är inte konstigt – med drygt 7 100 anställda är Region Norrbotten länets andra största arbetsgivare efter Luleå kommun.
VAD MINNS JAG då bäst av just denna jubi- leumsfest? Ja, även om upplägget föränd- rats en del från tidigare år känner jag
samma känsla av respekt när jag ser ut över borden. Så mycket kunskap och kompetens på ett och samma ställe!
Tidigare år har festkommittén ibland räknat ihop den sammanlagda arbetsin- satsen. Inte denna gång, men det brukar hamna på omkring 7 300 år för de som gått i pension under året. Samtidigt har årets 25-årsjubilarer – 93 till antalet – arbetat 2 325 år tillsammans. Totalt alltså omkring 9 600 års erfarenhet. Tanken svindlar.
Jag tänker också på att många av 65-åringarna ser så pigga och glada ut. Det är tur det, med tanke på personalbristen.
Förra året var upp emot 500 pensionerade medarbetare tillbaka och jobbade i regio- nen. För en del är avslutningsfesten ändå inte sista kvällen med kollegorna.
TILL SIST: Luleåläkaren Annika Forssén är en av författarna till nyutkomna Arbete för livet, där kvinnor berättar om allt från samhällets förväntningar till vår- dens bemötande under 1900-talet.
Läs mer om boken på mittuppslaget och läs den sedan själv, så viktig är den.
ULRIKA ENGLUND Redaktör för Insikt
Dags att sluta jobba – eller kanske inte…
Gällivare tar över jourer
Läkarjourerna i Jokkmokk och Pajala sam- ordnas med Gällivares läkarjour. Orsaken bakom det politiska beslutet är dels att det är kostsamt att ha en läkare i beredskap, dels att det tar resurser från den dagliga verksamheten. Detta eftersom läkaren måste ha möjlighet att ta ut sin ledighet på dagtid efter sin jourberedskap.
I Pajala sker förändringen från maj, medan den i Jokkmokk är planerad från september. Ambulanspersonal kommer att finnas vid de två hälsocentralerna dygnet runt.
Så tycker medarbetarna
Resultatet av 2018 års medarbetarunder- sökning är klart. Totalt svarade 5 954 av 7 142 anställda i regionen, en svarsfrek- vens på 83,4 procent. Syftet med undersök- ningen är att hämta in de anställdas upp- levelser för en samlad beskrivning av arbetsplatsens arbetsmiljö. Resultatet ska vara ett stöd för det pågående arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet.
Nu åligger det medarbetarens närmaste chef att presentera resultatet. Dessutom ska en handlingsplan gemensamt tas fram på arbetsplatsen.
Fint pris för Min plan
Projektet Min plan har utsetts till vinnare av Lilla priset för
IT i vården. Priset offentliggjordes under IT i vår- den-dagen i Stock- holm i december.
Motiveringen:
Genom ett syste- matiskt förbätt- ringsarbete tar årets pristagare ett helhetsgrepp om samordnad plane- ring av patientens vård och omsorg
genom hela kedjan. Med implementering av nya arbetsprocesser, it-stöd, riktlinjer och mer patientdelaktighet har regionen på detta vis drastiskt minskat antalet utskriv- ningsklara patienter som ligger kvar på sjukhuset och därmed frigjort vårdplatser för bättre behövande.
Kortare liv i norr
Insjuknandet och dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar fortsätter att minska, både i Sverige som helhet och i Norrbotten.
Riskkonsumtion av alkohol bland unga minskar och det är färre som röker. Det framgår av rapporten Öppna jämförelser 2018, som också visar att Norrbotten lig- ger bättre till än genomsnittet i riket i fråga om psykisk hälsa.
Men trots en positiv utveckling vad gäl- ler folkhälsan ligger länet fortfarande sämre till när det gäller insjuknande i hjärt- och kärlsjukdomar samt självskattad allmänhälsa än riket i stort. Dessutom är medellivslängden lägre. Det har också bli- vit allt vanligare med fetma i Norrbotten, precis som i resten av landet.
VÄLKOMMEN SEN SIST ...
REGION NORRBOTTEN ...
NUMMER 1 • 2019
DESSUTOM:
Krönikören ...13
På gång ...14
Dagens ros ...17
Krysset ...18
Doktor Warg kåserar ...19
Ur museets samlingar ...19
10
Foto: SIMON ELIASSON
Laine tar
rekordet 4-7
Regionens veteraner firades med musik, sång och blommor.
Längst av alla har bilpoolsan- svarige Laine Nilsson jobbat, med 50 år som fast anställd.
Lokaler att hyra på Kiruna sjukhus 8
Sjukhuset i Kiruna är för stort för den vård som bedrivs och mer än hälften av den totala arean står oanvänd. För att hålla kostnaderna nere hyrs lokaler ut till externa företag.
Lön ska locka
till läsning 9
Sjuksköterskor som vill speciali- sera sig inom operation kan få behålla sin lön under studie- tiden. Satsningen är en extra åtgärd för att minska beroendet av inhyrd personal.
Praktik med
peer-learning 12-13
Peer-learning innebär att två studenter arbetar tillsammans med stöd av en handledare.
Efter att först ha testats på Piteå sjukhus har metoden in- förts för alla sjuksköterske- studenter som gör sin verksam- hetsförlagda utbildning, VFU, i länet.
Grytnäs och Kalix under samma tak 20
Vi hälsar på hos Kalix nya hälsocentral, som utgörs av de två hälsocentralerna Grytnäs och Kalix. Här arbetar ett 50-tal anställda med att hjälpa unge- fär 16 400 listade patienter.
Kvinnor förr och nu
Mobil incheckning och betalning införs på sjukhus och hälsocentraler i Norrbotten.
– Vi gör det i första hand för pa- tienternas skull, men det här efter- frågas även av personal, säger Lisette Sällström, projektledare.
REGION NORRBOTTEN ÄR tillsammans med Region Skåne först i landet med att införa självincheckning via mobil enhet. Patien- ten får ett sms en till tre dagar före det inbokade besöket och en påminnelse samma dag. Själva incheckningen sker tidi- gast 30 minuter före bokad tid via en smartphone eller läsplatta. För att kunna använda tjänsten krävs att man kan identi- fiera sig med hjälp av mobilt bank-id.
Lisette Sällström räknar upp några av fördelarna.
– Besökare behöver inte längre gå till en reception för att checka in. Det gör att kötiden minskar, samtidigt som integrite- ten ökar. Det kommer dessutom att finnas möjlighet att välja mellan information på engelska och svenska, och i framtiden kan- ske även andra språk. Det blir alltså smidi- gare på flera sätt, säger hon.
I samband med incheckningen betalar patienten för sitt besök. Det gäller inte den som har frikort; tjänsten är kopplad till journalsystemet VAS och uppgifterna upp- dateras allt eftersom.
– Precis som vi idag själva checkar in på flygplatsen eller gör våra bankärenden via dator och mobil är det dags att digitalisera även sjukvårdens tjänster. Speciellt för unga är det här något självklart.
Den som inte vill eller kan använda sig av självincheckning kommer även fortsätt- ningsvis att ha möjlighet att registrera sig vid en bemannad kassa.
ÄVEN OM TJÄNSTEN i första hand handlar om att ge patienterna tillgång till bättre service, hoppas Region Norrbotten även på interna vinster.
– Ja, tanken är att medarbetare i stället kan utföra andra arbetsuppgifter. Om färre använder sig av den manuella ankomstre- gistreringen kan även stressen minska.
Samtidigt får vi ner kontanthanteringen, som är dyr, tar tid och utgör en säkerhets- risk. På sikt kommer också antalet kassor i länet att ses över, säger Lisette Sällström.
Checka in
med mobilen
När receptioner med kassor blir färre, till exempel i Sunderbyn, frigörs fysiskt utrymme som kan användas till annat.
Självincheckning kommer att erbjudas på sjukhuset och hälsocentralen i Kiruna från mitten av mars. Sedan följer införan- den på sjukhus och hälsocentraler i Gälli- vare, Kalix och Piteå. Sist ut är Sunderby sjukhus och hälsocentralerna i Luleå och Boden, med ett planerat införande den 1 september.
– Målet för 2019 är att få 30 procent av besökarna på varje ställe att använda sig av tjänsten. Efter två år hoppas vi att minst varannan patient vill göra det, säger hon.
ULRIKA ENGLUND
”Det här är framti- den. Mobil incheck- ning underlättar för patienterna och minskar samtidigt personalens arbets- börda”, säger Lisette Sällström, projektle- dare.
Foto: JOHN SANDSTRÖM
Digital tjänst förenklar vid besöket
Sofi Nordmark, Re- gion Norrbotten, och Karin Sundström, Norrbottens kommu- ner, uppmärksammas för Min plan.
Steg för att förebygga livmoderhalscancer
Antalet kvinnor som insjuknar i livmoderhals- cancer har ökat. För att få fler att lämna cell- prov och öka säkerheten kring uppföljningen ansluter sig Region Norrbotten till det natio- nella journalsystemet för cellprover och be- handling av cellförändringar.
– Det är en stor fördel eftersom vi lever i en tid då många flyttar mellan olika platser och även mellan olika regioner och landsting, säger Åke Berggren, mödrahälsovårdsöver- läkare och processansvarig för cervixcancer- preventionen.
UNDER 2018 GICK 221 av regionens medar- betare i pension, medan 93 uppnådde en anställningstid på 25 år.
Nära 200 av dem deltog i den svängiga jubileumsfesten på Clarion i Luleå i slutet av januari. Efter mingel med bubblande dryck i glasen tog gästerna plats vid 27 vackert dukade bord, där en trerättersmid- dag serverades.
Konferencieren Britta Bergström, en av Sveriges mest anlitade körsångerskor, ledde deltagarna mellan programpunkter- na. Hon bjöd förstås även på egen sång, tillsammans med Bodenbandet Recykle.
Till sin hjälp under kvällen hade hon skå- despelaren Charlotte Lindmark, vars fri- språkiga karaktär Jeanette Alm har blivit en av regionens mest kända medarbetare.
I sitt välkomsttal uppmärksammade Kenneth Backgård, regionstyrelsens nya ordförande, lite extra de som nu kan sum- mera ett helt yrkesliv i organisationen.
– Det är flera av er som jobbat väldigt länge, 45, 46 och 47 år. Sedan har vi Laine Nilsson, som arbetat i 50 år hos oss. Det är beundransvärt!
ÄVEN VERONIKA SUNDSTRÖM lyfte fram bilpoolsansvarige Laine Nilssons svårslag- na rekord – han började i regionen redan som 16-åring (se nästa uppslag). Sedan tackade hon de nyblivna pensionärerna och ”25-åringarna” för allt vad de åstad- kommit.
– En del av er har varit den direkta skill- naden mellan liv och död för norrbottning- arna. Men även om ni inte har stått där och sett den medvetslösa patienten återvända till livet, så har ni varit med om att göra det möjligt på olika sätt. Genom att se till att alla labbsvar fanns tillgängliga, att lokalen med de smittsamma bakterierna blev ordentligt städad och att operationsmate-
TEMA REGION NORRBOTTENS VETERANER 2018
”Kom gärna tillbaka – ni behövs!”
Musik, sång och blommor bidrog till att göra den stora jubileumsfesten till en minnesvärd afton.
– Jag hoppas att ni som sitter här är nöjda och stolta – ni har verkligen varit med och gjort skillnad, sade regiondirektören Veronika Sundström i sitt tal.
Foto: VIVEKA ÖSTERMAN
KVÄLLENS MENY
FÖRRÄTT Löjrom, rödlök och vispad smetana med
tunnbröd.
EFTERRÄTT Hjortron-, espresso och vaniljpannacotta
med mörk choklad och torkade bär.
HUVUDRÄTT Oxfilé, potatiskaka,
murkelsås, sotade rotfrukter och confiterade tomater.
rialet kom fram i tid, eller genom att ordna så att de som gjorde det här fick lön.
Hon konstaterade att man också kan tänka tvärtom, på allt som inte hänt.
– Stroke som und- veks genom att ni gav råd om kost och motion, alla som inte
tog livet av sig, smittsamma sjukdomar som aldrig bröt ut för att ni vaccinerade.
Eller smärtsamma infektioner som aldrig uppstod för att ni följde hygienrutinerna.
Och tänk så mycket tandvärk som norr- bottningarna aldrig fick tack vare er!
Hon uttalade avslutningsvis en önskan om att många av dem som nu gått i pensi- on ska vilja återvända som förstärkning.
– Förra året var mellan 450 och 500 pensionärer inne i våra verksamheter och jobbade. Så kom gärna tillbaka. Ni behövs som kunskapsbärare och handledare för yngre generationer!
Kvällen avslutades med musikunder- hållning, med utrymmet framför scenen fyllt av dansglada människor. Framåt tolv- slaget var festen över, för den här gången.
ULRIKA ENGLUND
En hel del skratt blev det när närmare 200 av regionens 25-årsjubilarer
och pensionärer samlades på Clarion. Susanne Kangas
är tandläkare vid Tand- vårdscentralen i Luleå.
Veronika Sundström, regiondirektör.
Folktandvården i minglet. Från vänster Birgitta Bylund, labo- ratoriet, TVC, Tore Johans- son, tandtek- niker, Kiruna, och Margareta Lundberg, tand- regleringen, Luleå.
Klinikapotekaren Ingrid Brännström, mitten, arbetade 40 år i läkemedelskommittén innan hon gick i pension. Här tillsammans med Tomas Josefsson, divisionschef för folktand- vården, och sjuksköterskan Mona Fahlgren, närpsykiatrin i Boden.
Efter åren på Norrbottens museum har Staf- fan Nygren och Kjell Öberg nu tid att ägna sig åt eget fotograferande och andra projekt på heltid.
Åke Berggren, överläkare inom obstetrik och gynekolog, Sunderbyn, Ann-Christin Wik- ström, allmänläkare, Laponia i Gällivare, och Elisabeth Lass, tidigare enhetschef och nu- mera vårdplatskoordinator inom akutsjukvår- den i Sunderbyn, är pigga pensionärer som fortsätter att jobba några dagar i veckan.
”Tillsammans arbetar vi mer än en heltid”, berättar Åke Berggren.
Tre 25-årsjubilerande herrar i väntan på mid- dagen. Från vänster Bengt Olsen, sjuksköter- ska, IVAK i Piteå, Torbjörn Lindblom, allmän- läkare, Hällans hälsocentral i Öjebyn, och Patrik Flodström, sjuksköterska, ambulan- sen/IVAK i Piteå.
”Det här blir trevligt”, säger Roger Bergman, skötare vid rättspsykiatrin i Öjebyn, som gick i pension samma år som hustrun Gerd Berg- man, sjuksköterska inom ortopedin på Piteå sjukhus. Agneta Johansson är enhetschef vid rättspsykiatrin, där Ethel Lundmark arbetade som skötare och Britt-Inger Öman som sjuk- sköterska före pensioneringen.
Under kvällen serverades en förrätt med löj- rom, följt av oxfilé till huvudrätt och hjortron- pannacotta till avslutning.
”Vi trivs med pensio- närslivet, men oj vad svårt det är att hinna med allt som ska gö- ras”, skämtar Bertil Mannesson, tidigare enhetschef för pedago- giska hörselvården.
Hustrun Sara arbetade som barnläkare på Sunderby sjukhus.
Britta Bergström och Bodenbandet Recykle höll igång under kvällen, med regio- nens digitaliserings- koordinator Staffan Lundberg, längst till höger, på orgel.
Jeanette Alm, spelad av Char- lotte Lindmark, hade mycket att säga till sina kollegor i Region Norrbotten.
DIVISION FOLKTANDVÅRD Elisabet Johansson Susanne Kangas Inger Lundberg Elisabet Pejok DIVISION SERVICE Lena Engström Inger Karkiainen Jorun Kassberg Leif Lövgren Lennart Modig Evy Olsson Lisette Sällström DIVISION LÄNSTEKNIK Nicklas Landgren Irene Lundmark DIVISION LÄNSSJUKVÅRD Maria Bergqvist Eva Busk Anette Eriksson Carina Eriksson
Gunnar Eriksson Johanna Gustafsson Maria Johansson Mäki Anders Heikkilä
Susanne Hultin Mattsson Britt-Marie Karlsson Ann-Christin Kuoljok Bodil Larsson Marjut Larsson Lise-lott Lindholm Karin Lundberg Anna Karin Näslund Marcus Palm Anna Pohjanen Per Pohjanen Erica Rierstam Anna-Leena Roslund Inger Rönnbäck Ingegerd Sandén Marie Säfsten Mikael Wannerberg Johan Wennberg Caisa Vikman DIVISION NÄRSJUKVÅRD Lena Andersson
Marita Anthoney Maria Berg Lena Bergström Cristina Boman Stiven Borg Birgitta Dunder Lena Egmark Magnus Ek Petra Eriksson Patrik Flodström Johanna Fredriksson Susanne Frölander Daniel Hedquist Solveig Holmdahl Lena Isaksson Mari Isaksson Agneta Johansson Sverker Johansson
Keskitalo Anna-Karin Jonsson Anna Kangasmaa Helena Kanto Tania Karlsson Lars Kastberg Ann-Sofie Kransén Carina Kreku Eva Landin
Jeanette Landström Monica Lantto Riitta Larsson Ann Ledin Torbjörn Lindblom Susanne Lundberg Birgitta Miettinen Agneta Nilsson Maria Nilsson
Bengt Olsen Christer Pettersson Malin Pudas Charlotta Qvist Anna-Lena Savela Maud Sjödin Mikael Stenman Maria Sundberg Per Sundström
Anna-Lena Svensson Marie Söderlund Eva-Lotta Söderstrand Helen Söderström Teija Vestin Nina Winter Lena Ylipää Eva Öberg
REGIONGEMENSAMT Ingrid Brännström Ulla Ericson Bertil Frankkila Ingrid Haglund Britt-Marie Larsson
Mukka
Carina Nordström Staffan Nygren Lars-Göran Olofsson Kjell Öberg
DIVISION LÄNSTEKNIK Kjell Bernäng
Hans Grönberg Paula Hurula DIVISION LÄNSSJUKVÅRD Åke Berggren Gudrun Berglund Ingela Brandt Ann-Kristine Engberg
Bjuhr Inga-Lill Enqvist Monica Eriksson Ann-Christin Fredriksson Greta Fredriksson Gunnar Granberg Maria Granlund Lena Carina Grönberg Britta Hansson Solveig Hedqvist Ann-Catrine Hoikka Ulla Höglund Ulla-Greta Isaksson-Ek Lena Johansson Marianne Jonsson Barbro Karlsson Helen Karlsson Terttu Komulainen
Ulla-Gret Larsson Elisabeth Lass Birgit Levin Lisbet Lindberg Berit Lugnet Karin Lundberg Bertil Mannesson Sara Mannesson Maria Niemi Lena Lundell Nilsson Mona Nilsson Roger Nilsson Viola Nilsson Lena Nordlund Lena Nordqvist Ingela Persson Turdell Ava Rudh
Eija Ruuth Britt Rutström Marianne Salomonsson Sirkka Samuelsson Britt-Marie Sundberg Britt-Marie Tistell Bimsan Westman Lena Vikbjer Britt-Mari Zakrisson-
Nilsson Lars Ådin Lillemor Öhman DIVISION NÄRSJUKVÅRD Frederick Acal Kerstin Aho Birgitta Andersson Eva Andersson Eva Birgitta Andersson Ruth Armstrand Anders Axelsson Ann-Mari Bergersten Gerd Bergman
Roger Bergman Gudrun Bergström Karin Bergström Monica Bjuhr Ulla-Britt Blomqvist Siv Bohman Viktoria Bordas Mårten Dahlberg Margareta Dofs Ann-Kristin Drugge Agneta Edlund Gerd Engstrand Ove Engström Ann-Charlotte Eriksson Eila Eriksson
Cecilia Fagerberg Mona Fahlgren Ann-Katrin Fredlund
Stålnacke Britt Mariann
Fredriksson Kerstin Fredriksson Gun Frisk Anneli Gabrielsson Eva Glavhammar Raija Gummerus Maria Gustafsson Elisabeth Hagald Disa Haglander Anne Haugan Andersson Britt-Inger Hedin Tuula Holmberg Maria Holmgren Doris Hjärtström Kristina Hägg Johansson Karina Jalar
Marita Jatko Britt Johansson Eva Johansson Erkki Karin Johansson Johan Torgny Jonsson
Ulla Juhlin Eivor Jönsson Tuula Kankaanranta Karin Karlsson-Öqvist Ann-Charlotte Lantto Christina Larsson Debora Larsson Margareta Larsson Mona Liljergren Tuula Lindbäck Margit Lindgren Ann-Charlotte Lindqvist Yvonne Lindvall Barbro Lundberg Ethel Lundmark Ann-Kristin Lundström Barbro Långström Margaretha Lövgren Anneli Marklund Britt Martinsson Åsa Mattsson Monica Mäki Barbro Mörtvik Ann-Mari Nejden
Jönsson Barbro Nilsson Lena Nordbrandt Eva Nordlund Gun-Britt Nordqvist
Eriksson Kerstin Nordqvist Stig Nordqvist Marie Louise Norén Raija Ohtonen Viviann Olsson
Karin Omma Henriksson Rose-Marie Pelli Vainio Ann-Britt Persson Elisabeth Persson Ann-Sofi Pääjärvi Barbro Rabb
Kerstin Rydfjäll Norén José Santoro Lillemor Schönfeldt Lisbeth Louise
Segerström Rita Simu Marianne Snell Britt Snäll Monica Spik
Eva Sundberg Barbro Sundström Christina Säfström Inga-Britt Söderberg Lars-Erik Söderberg Anita Tano Greta Vagerstam Stefan Wahlström Göran Waller Suzanne Wendahl Annika Vesterlund Mats Weström Astrid Vik
Ann-Christin Wikström Lars Wikström Lena Wikström Ann-Christine Winebäck Arne Zingmark Annika Åström Ulla Åström Nylander Birgitta Öberg Söderberg Britt-Inger Öman Jim Öman DIVISION SERVICE Mona Andersson Annika Bengtsson Bo Bergström Stig-Björn Carm Enar Degerman Birgitta Enbuske Bror Johansson
Tuula Johansson Iris Lind Ingalill Lindmark Pirjo Läspä Laine Nilsson Helmi Pantzare Carina Ruuth Agneta Samuelsson Gunnel Svensson Annika Ulriksson Ros-Mari Vennström Elaine Widman Birgitta Vikström DIVISION FOLKTANDVÅRD Agneta Abrahamsson Britt-Inger Asplund Berit Berglund Birgitta Bylund Eva Ellert
Ann-Christin Granström Barbro Hämén Marina Israelsson Kristina Johansson Sivan Johansson Tore Johansson Maud Jonsson Olle Kauppi Inger Keskitalo Christina Krigsman Maud Lidström Margareta Lundberg Gunilla Lundmark Inger Strömberg Josef Sunna Lena Viklund Gunilla Ämtér
TEMA REGION NORRBOTTENS VETERANER 2018
25 ÅRS-JUBILARER 2018
PENSIONÄRER 2018
Värdinnorna som ordnade allt inför festen. Högst upp i trappan står, från vänster, Åsa Åström, Eva-Britt Sundgren och Katarina Hellgren.
Längst fram:
Carina Rönnbäck, Veronika Olsson och Gunvor Tuoma.
Laine Nilsson, 67, har jobbat längst av alla i Region Norrbotten – hela 50 år.
– Visst är det roligt att ta hem re- kordet, säger han.
REDAN SOM 16-ÅRING började Laine Nilsson vid centralförrådet på Piteå lasa- rett, som det hette på den tiden.
– Jag hade gått ut nionde klass och kom dit efter sommaren 1967. Så egentli- gen har jag varit anställd i mer än 51 år utan avbrott. Men eftersom jag inte var fast anställd i början räknas inte den för- sta tiden, förklarar han.
Första arbetsuppgiften var att bära ut post. Han fick även hjälpa till i central- förrådet med att plocka och köra ut varor till avdelningarna.
– Det var en annan tid då. Till exem- pel kunde doktorer ha en cigarett i mun- nen när de gick ronden. Skillnaden är enorm om man jämför med hur det är i dag.
Efter några år, 1972, övergick han till att arbeta med upphandling och inköp.
När centralförrådet i Piteå lades ner i början av 1990-talet fick han ansvar för lokala kapitalinköp.
– Det var EKG-utrustningar, möbler, ja allt som inte hörde till den vanliga driften. Dessutom hade jag hand om telefonin och de 95 bilar som då fanns i Piteå älvdal.
TIO ÅR SENARE blev Laine Nilsson ansvarig för samtliga fordon i hela Re- gion Norrbotten: strax under 500 bilar varav 47 ambulanser. Till uppgifterna hörde inköp, bensinkort och försäk- ringsärenden.
– Det fanns bilar i nästan varje by, så det var mycket att hålla reda på. När ansvaret för hemsjukvården övergick till kommunerna 2013 blev det mellan 80 och 90 färre distriktssköterskebilar.
I dag har vi cirka 320 bilar i regionen.
Sedan i våras arbetar han en dag i veckan.
– På så sätt kan jag överlämna till min efterträdare i lugn och ro. Dessutom ser jag till att de 15 bilarna i Piteå servas och underhålls. Det är skönt att slippa ansva- ret för hela länet, berättar han.
Hur kör egentligen regionens personal?
– Fantastiskt bra, de ska ha stort beröm. Det har varit någon enstaka krock, annars handlar det mest om skrapskador. Det är inte mycket med tanke på att bilarna tillsammans rullar cirka 750 000 mil per år.
Vad gör du när du inte behöver gå till jobbet varje dag?
– Jag har varit en aktiv pingisspelare sedan ungdomen och tränar fortfarande tre gånger i veckan, plus seriespel på helger. Sommartid kör jag mycket motorcykel, det blir upp till 1 000 mil varje år. Men visst är det en omställning, så för mig är det perfekt att jobba en dag i veckan ett tag till.
ULRIKA ENGLUND Med sina 50 anställningsår är Laine Nils- son den av 2018 års pensionerade medar- betare som jobbat längst i Region Norrbot- ten. Här med divisionschefen Teija Joona, Service. Foto: VIVEKA ÖSTERMAN
Efter 50 år har Laine parkerat
Runt bord nio triv- des några av festens verkliga veteraner, som samtliga har mellan 45 och 47 år bakom sig som fast anställda i Region Norrbotten. Från vänster Siv Bohman, psykiatriska kliniken i Piteå, Gun-Britt Eriksson, distrikts- sköterska i Luleå, Astrid Vik, under- sköterska på spe- cialistmottagningen i Kalix, Monica Mäki, sjuksköterska, reha- biliteringen i Sun- derbyn, Margit Lind- gren, undersköter- ska, gemensam mottagning i Gälli- vare, Anneli Mark- lund, undersköter- ska, medicinrehabi- literingen i Piteå, och Ove Engström, ambulanssjukvår- dare i Kiruna.
Kvällens konferen- cier var sångerskan Britta Bergström.
Per Berglund, divisionschef för länssjukvården, överräcker en blomma till Greta Fredriksson.
Till höger Bodil Larsson.
Magnus Persson, divisionschef
Länsteknik, tackar Sverker Johansson Keskitalo, sjuk- sköterska inom
akutsjukvården i Gällivare.
Akut- och operationspersonal redo att smaka på efterrätten. Från vänster Erica Rierstam, Britt- Marie Karlsson, Marie Säfsten, Lisbet Lindberg, Lena Lundell och Ingegerd Sandén.
Festdeltagare från olika delar av Norrbotten.
Från vänster Elisabeth Persson, Kiruna, Doris Hjärtström, Kiruna, Eva-Lotta Söderstrand, Luleå, Tania Karlsson, Kiruna, Agneta Nilsson, Luleå, och Barbro Mörtvik, Kiruna. Längst till höger bordsvärden Tarja Lepola, regionens ekonomi- direktör.
Lena Anders- son, kliniksam- ordnare på Piteå sjukhus, får en blomma av Anna Rosen-
dahl, ny kom- munikations-
direktör. Till höger Britt- Inger Öman, sjuksköterska vid rättspsykia-
trin i Öjebyn.
Oanvända lokaler i Kiruna sjukhus hyrs ut till externa hyresgäster.
– Så här långt handlar det om ett tiotal kontrakt, säger Johan Hede- malm, fastighetsförvaltare.
KIRUNA SJUKHUS BÖRJADE uppföras på 1950-talet och har under årens lopp byggts om och till flera gånger. En tidigare över- syn visade på höga tomgångskostnader, alltså utgifter för lokaler som inte nyttjas men ändå måste hållas i drift. Sjukhuset har en area på cirka 46 000 kvadratmeter, varav vården använder omkring 22 000 kvadratmeter. På cirka 4 700 kvadratmeter återfinns idag externa hyresgäster, men det finns plats för fler.
– Vården har förändrats och behöver inte lika mycket plats som tidigare. Ett exempel är att det i början på 1990-talet fanns cirka 100 vårdplatser, medan det idag handlar om 38 vårdplatser. Sjukhuset är för stort för den verksamhet som bedrivs idag, vilket också framgår av den lokalöversyn som gjordes, säger Johan Hedemalm.
Att riva någon del är inte aktuellt.
– De vakanta ytorna är utspridda. Sam- tidigt är de elva huskropparna beroende av varandra på olika sätt. Till exempel leds kommunikation, vatten och avlopp genom dem.
FÖR NÅGRA ÅR SEDAN började Johan Hedemalm fundera på om det skulle gå att öka uthyrningen till externa hyresgäster, för att på så sätt få ner regionens utgifter för tomma lokaler. Han ställde frågan och fick svar från sin chef att det var möjligt, även om det finns flera faktorer att ta hän- syn till. Uthyrningen får framför allt inte riskera patientsekretessen eller på annat sätt störa vården.
– Vi kontrollerar därför företagens klan- derfrihet och gör en bedömning om verk- samheten är etablerad och präglas av god etik. I ett nästa steg ser vi över hur vi kan
Sjukhuset öppnar
för företag
ordna med in- och utgångar. Helst ser vår- den att de externa hyresgästerna har egna entréer, säger han.
Det finns även krav som rör brandsäker- het och hygien.
– Vi specialanpassar lokalerna utifrån den verksamhet som ska in, men hyresgäs- terna får själva bekosta alla åtgärder.
DEN STORA samhällsomvandlingen har medfört att det är brist på bostäder för enskilda och lokaler för företagare och organisationer. Johan Hedemalm ser uthyrningen som ett sätt för Region Norr- botten att bidra till samhället Kiruna.
– Efterfrågan är stor och det känns bra om regionen kan hjälpa till på det här sät- tet. Samtidigt får Region Norrbotten inte konkurrera med privata aktörer utan måste hålla marknadsmässiga hyror och följa riktlinjer för offentlig förvaltning.
I dag hyr ett tiotal företag in sig på sjuk- huset. På ett av dem, Jobmeal, arbetar Roland Furberg. Han håller till på 80 kva- dratmeter i en lokal med egen ingång. Här har han både en verkstad, fylld av appara- ter och verktyg, och en köksdel. Utrymmet hörde tidigare till det gamla centralförrå- det.– För mig är det klockrent, jag kan inte vara mer nöjd. Jag hade tidigare verksta- den hemma i garaget, men det blev för trångt till slut, säger han och berättar att
det är i det närmaste omöjligt att få tag i lokaler i Kiruna.
– Allt gammalt rivs. De stora företagen klarar sig, men det är svårt för enmansfö- retagen. Jag är glad över att jag kan vara här, säger han.
I EN ANNAN DEL av sjukhuset hyr Previa drygt 360 kvadratmeter. Företagshälsovår- den, som har cirka tio anställda, flyttade in i slutet av 2017. Företaget hade expanderat och behövde därför mer yta. Lokalerna rustades upp och rumsfördelningen för- ändrades, allt enligt Previas önskemål.
Ytskikten är enhetligt färgsatta, här är det grått, rött och vitt som gäller. Region Norr- botten har även tillgänglighetsanpassat för funktionshindrade och skapat parkerings- platser i närheten.
– Rummen hade stått tomma till och från under 15 års tid, så det blev en bra lös- ning för båda parter. Det här vinner alla på, säger Johan Hedemalm.
ULRIKA ENGLUND
”Sjukhuset är för stort för den verksamhet som
bedrivs i dag.”
Blivande operationssjuksköterskor får behålla sin lön under studietiden.
– Det är ett omväxlande yrke där man jobbar i team ihop med andra professioner, med fullt fokus på en patient i taget, säger Carina Wikström, universitetsadjunkt och operationssjuksköterska.
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET, LTU, genomför flera specialistutbildningar för sjuksköterskor med start i höst. En som varit vilande något år men nu tas upp igen är inriktad mot operationssjukvård.
Den genomförs som en ettårig distansutbildning på helfart. Studenterna sköter huvuddelen av stu- dierna hemifrån, förutom den verksamhetsförlag- da delen samt ett par obligatoriska träffar på cam- pus.– Det rör sig om ungefär två veckor per termin, fördelade på två till tre tillfällen, som de ska vara i Luleå. Upplägget tilltalar studenterna, säger Carina Wikström.
Universitetet samverkar sedan länge med Regi- on Norrbotten.
– Vi lyssnar in vilka utbildningar som det finns behov av. Samtidigt får studenter från länet göra sin verksamhetsförlagda utbildning, VFU, inom vården i Norrbotten. För de blivande specialist- sjuksköterskorna handlar det om tre omgångar under läsåret, totalt cirka tolv veckor, berättar Åsa Engström, professor och utbildningsledare.
REGION NORRBOTTENS studieförmåner är avsedda för medarbetare som fördjupar sig på områden där verksamheter har behov av ny kompetens eller har svårt att rekrytera. Därutöver görs i år en satsning på sjuksköterskor som specialiserar sig inom ope- ration – de får behålla sin ordinarie grundlön under studietiden (se faktaruta).
– Det handlar om en extra stimulansåtgärd för att minska beroendet av inhyrd bemanning. I dagsläget hyr vi in operationssjuksköter- skor för att inte behöva ställa in operationer. Därför är vi glada över att vi nu får tillba- ka den här specialistutbild- ningen till Norrbotten, säger Ulrika Sundquist, HR-direk- tör.
Carina Wikström undervisar på Institutionen för hälsovetenskap vid LTU. Som sjuksköterska arbetade hon på en medicinklinik, hematologen, i Sunderbyn.
– Jag var intresserad av att vidareutbilda mig och hospiterade på operationsavdelningen för att få en bättre inblick i yrket. Jag fastnade direkt och läste sedan till operationssjuksköterska.
Just hospitering, möjligheten att på plats se vad jobbet innebär, är något hon starkt rekommende- rar.
– Operationsrummet är en sluten värld. Många har en föreställning om yrket, som man kanske omvärderar om man får följa en operationssjuk- sköterska under en dag, säger hon.
Den som är intresserad av att hospitera kan ta
kontakt med någon av länets tre operationsenhe- ter, som finns i Gällivare, Piteå och Sunderbyn.
Vad var det som tilltalade dig mest?
– Det var fascinerande att se hur man med ope- rativa ingrepp kunde hjälpa sjuka och skadade människor.
CARINA WIKSTRÖM ARBETADE på operationsav- delningen i Sunderbyn i sex år, innan hon för fyra år sedan började som lärare.
– Det är fantastiskt roligt att jobba som opera- tionssjuksköterska. Samtidigt är det stimulerande att få vara med i processen och utbilda självständi- ga, handlingskraftiga sjuksköterskor inom ett så viktigt område.
Hur ska man vara för att trivas som operations- sjuksköterska?
– Det är en förutsättning att man är trygg i sig själv. Man ska tycka om att jobba i team. Dessutom bör man vara intresserad av teknik eller i varje fall inte vara rädd för tekniska hjälpmedel. Man ska fungera i både akuta och planerade situationer och kunna växla tempo, säger hon.
Studier – ett sätt att lösa bemanningen?
FAKTA
Specialistutbildningar för sjuksköterskor
O Region Norrbotten har ett antal studieförmåner, till exempel studielön på upp till 20 000 kronor per månad, studieledighet med lön samt ersättning för resor och boende. Det är ansvarig chef som be- stämmer vad som ska beviljas i varje enskilt fall.
O Sjuksköterskor som specialiserar sig inom just ope- ration kan få behålla sin lön under studietiden. För att komma i fråga ska man bland annat ha arbetat minst sex månader som sjuksköterska och påbörja utbildningen under 2019. Som motprestation ska man arbeta tre helgpass per termin och efter avslu- tad utbildning jobba inom någon av regionens tre operationsenheter under minst två års tid.
O Mer information:
norrbotten.se/operationssjukskoterska
O Luleå tekniska universitet utbildar även specialist- sjuksköterskor inom anestesisjukvård, intensivvård, distriktssköterska och psykiatrisk vård. Mer infor- mation: ltu.se
Åsa Engström, professor och utbildningsledare.
Yrket utvecklas i snabb takt.
– Det händer enormt mycket, både vad gäller teknik, behandlingar och ingrepp. Det är inspire- rande att få vara med om.
Ansökan till specialistkurserna som ges av LTU ska vara inne senast den 15 mars.
– Det är andra året vi använder oss av en tidiga- relagd ansökningsperiod. Både studenter och arbetsgivare ska redan före sommaren få veta vad som gäller till hösten. Det fungerade jättebra ifjol, säger Åsa Engström.
ULRIKA ENGLUND
Ulrika Sundquist, HR-direktör, Region Norrbotten.
Foto: PÄR BÄCKSTRÖM
”Operationssjuk- sköterskan har en viktig
roll i operationssalen”, säger Carina Wikström, lärare vid Luleå tekniska universitet och själv
operations- sjuksköterska.
Brist på lokaler i Kiruna
Johan Hedemalm, fastighetsförvaltare, arbe- tar för att få externa hyresgäster till Kiruna sjukhus. Previa hyr in sig på 360 kvadratme- ter i en del av sjukhuset som inte använts på
länge. Foto: HANS-OLOV UTSI
Roland Furberg, Jobmeal, rymde till slut inte verksam- heten hemma i gara- get. Nu hyr han en lokal i det som tidi- gare var sjukhusets centralförråd.
Sjukhuset i Kiruna har byggts om och till under årens lopp. I dag står många lokaler oanvända.
» Kvinnorna fick en möj-
lighet att sätta ord på sina er- farenheter.
Det blev fina möten.«
I Arbete för livet delar kvinnor med sig av sina upplevelser av allt från arbete – både betalt och obetalt – till barnafödande, relationer och hälsa.
– Kvinnors erfarenheter har ofta ifrågasatts. Samtidigt har kunskapen om deras livsvillkor varit begränsad, säger läkaren Annika Forssén.
den nyutkomna boken får läsaren möta tjugo kvinnor från olika samhällsklasser som levde och verkade under 1900-talet. Deras livsberättelser utspelar sig samti- digt som Sverige utvecklas från ett fattigt land till en välfärdsstat, med förändringar också vad gäl- ler kvinnors rättigheter.
Annika Forssén och Gunilla Carlstedt, båda allmänläkare, möttes på 1980-talet och började tillsam- mans reflektera över den bristande kunska- pen om kvinnors tillvaro.
– På den tiden arbetade även Gunilla i Luleå. Jag hade aldrig tänkt mig att forska på något sätt, men det var så tydligt att det sak- nades väsentlig kunskap om kvinnors vardag.
De blev dåligt bemötta i vården, man förstod inte deras ohälsa. Vanliga symptom togs inte på allvar. Det blev starten för vår forskning, säger Annika Forssén, som nu har gått i pen- sion men fortfarande vikarierar som distrikts- läkare på Björkskatans hälsocentral.
Insikten om kvinnors många gånger tunga vardag har hon burit på länge.
– Jag är från en enkel småbrukarfamilj i Västerbotten. Jag såg hur mycket min mam- ma slet och förstod redan som ung att det inte räknades som riktigt arbete, till exempel för Försäkringskassan. Den orättvisan väckte tidigt något slags kvinnoglöd i mig.
PÅ 1980-TALET ANVÄNDE en del läkare fort- farande det nedsättande uttrycket SVBK i patientjournaler, en förkortning som stod för
”sveda-, värk- och brännkärring”. På intyg för sjukskrivning och sjukersättning sattes ibland diagnosen psykisk insufficiens, det vill säga psykisk otillräcklighet.
– Kvinnorna var kanske tacksamma över att få en sjukskrivning och behövde den, men att få den diagnosen var inte rätt. När Gunilla
och jag började prata med dem märkte vi att psykisk otillräcklighet, det var det som stäm- de allra minst.
I stället handlade det om starka kvinnor som sedan de var flickor tagit hand om myck- et i hushållet, ofta skött om småsyskon och senare sin make, de egna barnen och åldran- de föräldrar. De hade jobbat hårt med hem- och omsorgsarbete och en del även med lönearbete.
– Deras styrka blev tydlig när de berättade om hur livet sett ut, om allt de hade fått han- tera och om allt omsorgsarbete de svarat för, ofta högt upp i åren. Genom att ge diagnoser som SVBK och psykisk insufficiens missade man dessutom de verkliga diagnoser som kvinnorna hade. Vi hittade till exempel både reumatiska sjukdomar och hjärtfel bland dessa kvinnor, säger hon.
ANNIKA FORSSÉN OCH Gunilla Carlstedt be- stämde sig för att ge de äldre kvinnorna en röst. Efter flera nej på ansökningar fick de till sist ja från Arbetsmiljöfonden, numera Forte,
som bidrog med en rejäl slant. De valde att genomföra djupintervjuer med tjugo kvinnor födda mellan 1909 och 1929, av vilka flera var bosatta i Norrbotten och Västerbotten. De lät samtalen löpa relativt fritt och fick många timmars inspelat material med sig hem.
– Kvinnorna kände sig sedda och stolta, de fick en möjlighet att sätta ord på sina erfaren- heter. Det blev fina möten, berättar Annika Forssén.
Arbetet resulterade i den gemensamma doktorsavhandlingen Mellan ansvar och makt, som lades fram 1999.
– Vi förde samman andra vetenskaper med den medicinska, för att få fram ny kun- skap. Intresset var stort, avhandlingen tryck- tes i tre upplagor. Flera av kvinnorna närva- rade också vid disputationen.
Utifrån avhandlingen och det inhämtade materialet skrev de två läkarna några år sena- re kursboken Varsågod och var stark: om kvinnors liv, arbete och hälsa under 1900- talet. Eftersom det även fanns ett intresse från svenskättlingar i USA sammanställde de
därefter en bok på engelska, Women in Swedish Society. I november utkom den svenska versionen, vars fullständiga titel är Arbete för livet. Kvinnor berättar om svenskt 1900-tal.
– Vi ville göra vår forskning tillgänglig för en bredare allmänhet. Men nu får det räcka, någon fler bok blir det inte. Möjligen en ny utgåva, det får tiden utvisa.
DE INTERVJUADE KVINNORNAS erfarenheter har samlats i olika teman – det handlar bland annat om uppväxten, hushållsskötsel, för- värvsarbete och hälsa. I bokens andra del tar författarna upp förhållanden som makt, nor- mer och möten med vården, både historiskt och i dagens samhälle.
Ett begrepp som växt fram utifrån berät- telserna är ”tvingande lyhördhet”. Kvinnor lär sig i tidig ålder att vara lyhörda för andras behov och ta ansvar för hur andra mår. Det tar mycket kraft och när tid för sådant inte finns i arbetslivet, till exempel i vården, blir det konfliktfyllt.
– Det är svårt att ha förväntningar på sig att lyssna in och i nästa stund agera på ett annat sätt. Att hantera dessa motstridiga krav kan öka den psykiska pressen. Vi vet till exempel att kvinnliga läkare far mer illa än sina manliga kollegor.
Kvinnorna i studien arbetade hårt, men hade också skaffat sig överlevnadsstrategier.
En var att skapa ’ett eget rum’; en frizon.
– Det kunde handla om allt från förvärvs- arbete till att få sitta i fred med ett handarbe- te en stund. Det visar vikten av att bekräfta kvinnors behov av och rätt till att vara ifred ibland, konstaterar hon.
EN LÄSARE HÖRDE av sig och beskrev boken som forskningens svar, kommentar och bekräftelse på Kristina Sandbergs uppmärk- sammade trilogi om hemmafrun Maj. Annika Forssén blev glad över jämförelsen.
– Genom att uppmärksamma dessa kvin- nor som levde förra seklet vill vi både ge dem upprättelse och få igång diskussioner om dagens situation. För även om det hänt
mycket på området är det fortfarande många kvinnor som tar ett större ansvar för plane- ringen i familjen. De sköter dessutom ofta relations- och omsorgsarbetet, från att köpa presenter till kalas, hålla kontakt med vård och skola till att sköta om föräldrar och svär- föräldrar. Allt fler kvinnor går ner i arbetstid när äldreboendena minskar i antal, säger hon.Enligt en artikel i den vetenskapliga tid- skriften Plos One år 2017 skattar cirka 20 procent av kvinnorna i norr sin hälsa som dålig. Det är en ökning från 8,5 procent år 1990. Enligt Annika Forssén, som är en av medförfattarna, är sifforna oroväckande.
– Självskattad hälsa är en tydlig prognos- tisk faktor för hur det blir senare i livet, till exempel med hjärtinfarkt. Därför bör siffror- na tas på största allvar. Även om vi har fått det bättre ställt ekonomiskt finns det fortfa- rande många dolda och motstridiga krav som kan påverka kvinnors hälsa.
ULRIKA ENGLUND
”Vi lyfter fram kvinnors dolda arbeten, till ex- empel barnafödande och relationsansvar, som ofta är osynliggjort men helt nödvändigt för vår gemensamma välfärd”, säger Annika Forssén.
Livet som
kvinna på 1900-talet
Annika Forssén, do- cent i allmänmedicin och distriktsläkare, är en av författarna till den nya boken Arbete för livet.
Foto: SIMON ELIASSON På bilden längst upp
och på den nere till vänster syns Annika Forsséns egen mamma, i arbete hemma och på ett ba- geri. I mitten en av de intervjuade med dot- ter, släkt och grann- kvinnor, år 1945. En kvinna i studien var arbetsledare på ett kontor, året är 1949.
