Begreppet mångkultur kan inkludera ”arbetarkulturer” och ”kvinno- och manskulturer”, men har under senare tid ofta handlat om etnici- tet.88 Teorierna om mångkulturalism genomsyras av tanken att etnici- tet är synonymt med kulturella identifikationer. Tolkningsmodellen reducerar individens komplexa kulturella praktiker och identifikatio- ner till etniska identifikationer.89 Antropologen Gerd Baumann menar att en vanlig uppfattning är att ”[c]ulture = community = ethnic iden- tity = nature = culture”.90
Etnicitet och de kulturella yttringar som tillskrivs olika etniska grupper uppfattas som den allra viktigaste identifikationen.91 I debatten om etniska identifikationer och mång- kulturella staters uppbyggnad har man framför allt fokuserat på di- stinktionen mellan den universalistiska synen på mångkulturalism och erkännandets politik.92 Erkännandets politik kallas också en kommu- nitaristisk syn på mångkulturella samhällen.93
Boken Det mångkultu-
en liknande diskussion se även Lozic, V., "Etnicitet eller genus: Konstruktionen av olika identiteter inom fackföreningsrörelsen - en textanalytisk pilotstudie av fackföreningarnas syn på arbetskraftsinvandringen under åren 1945 till 1967", (Historiska institutionen, Lunds universitet); Johansson, J., 'Så gör vi inte här i Sverige. Vi brukar göra så här.' - Retorik och praktik i LO:s invandrarpolitik 1945-1981, 2008, s. 353.
86
Jfr Lundh, C., Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring, 1999, s. 49-52, 56.
87
Baumann, G., The Multicultural Riddle: Rethinking National, Ethnic, and Religious Identities, 1999, s. 18; Dahlström, C., "Modeller för invandrarpolitik" i Etnicitet: Perspektiv på samhället, Peterson, A. och Hjerm, M. (red.), 2007, s. 39.
88
Norén, C., Myten om det mångkulturella samhället: En diskursanalys av mångfaldsrelaterade begrepp och etnicitet i svensk kulturpolitik, 2004, s. 7, 59. Tallberg Broman och Rubinstein Reich menar att begreppet mångkultur handlar om etnicitet, kön och social klass. Rubinstein Reich, L., Tallberg Broman, I., Den svenska skolan i det mångkulturella samhället: konsekvenser för lärarutbildningen, 2000, s. 11.
89
Baumann, G., The Multicultural Riddle: Rethinking National, Ethnic, and Religious Identities, 1999, s. 103.
90
Baumann, G., Contesting Culture: Discourses of Identity in Multi-Ethnic London, 1996, s. 17.
91
Baumann, G., The Multicultural Riddle: Rethinking National, Ethnic, and Religious Identities, 1999, s. 19. Jag återkommer till definitionen av begreppet etnicitet längre fram.
92
Eriksen, T.H., Ethnicity and Nationalism: Anthropological Perspectives, 2002, s. 146.
93
Kommunitarismen omfattar flera olika inriktningar. När jag använder begreppet syftar jag till erkän- nandets politik såsom den har definierats av Taylor och hans efterföljare.
rella samhället och erkännandets politik har haft en central plats i de- batten.94
Boken beskriver följaktligen två rivaliserande synsätt på mångkulturella samhällen, nämligen erkännandets politik (nedan även kallad kommunitarism) och universalismen. Dessa två modeller eller synsätt på det mångkulturella samhället kommer att fungera som redskap i analysen av de intervjuade personernas syn på historieäm- nets uppbyggnad i så kallade mångkulturella stater.
Enligt erkännandets politik, som bland annat Charles Taylor fö- reträder, bör olika ”underordnade” och etnifierade grupper erkännas
så att dessa grupper kan konstruera positiva ”livsmanus” och följakt- ligen motverka den underordning och de negativa självbilder som den påstådda marginaliseringen har lett till.
Tesen är att vår identitet delvis formas av andras erkännande,
eller frånvaron därav, och ofta miss-kännande, så att en per-
son eller en grupp av människor kan lida verklig skada, drabbas av en verklig förvanskning, om människor eller sam- hället runtomkring dem återspeglar en inskränkt eller förned-
rande eller föraktlig bild av dem.95
Istället för gruppbaserad gemenskap förespråkar Jürgen Habermas och andra universalister universella och individbaserade (medborger- liga) fri- och rättigheter. Med utgångspunkt från individuella särin- tressen kan samhällsmedborgare skapa konsensus kring ”det gemensamma” bästa. Tanken är att varje enskild individ skall ges rät- ten att påverka samhället så att individens egna och samhällets ge- mensamma intressen kan gynnas. Här ser man individen som en nödvändig byggsten/beståndsdel i den samhälleliga kroppen. Detta innebär att olika individer, inklusive marginaliserade personer, det vill säga autonoma medborgare ges möjlighet att, genom de så kalla- de universella fri- och rättigheterna, förändra samhällsstrukturer och skapa gynnsamma grundpremisser för samtliga medborgare.96
Den politiske teoretikern Ernesto Laclau har anklagat universa- lismen för att i själva verket vara kommunitarism som har fått en he- gemonisk position. Med andra ord har det partikulära fått en universell särställning.97
Kommunitaristerna kritiserar universalismen för att den bortser från att de så kallade marginaliserade grupperna
94
Taylor, C., Det mångkulturella samhället och erkännandets politik, 1999.
95
Taylor, C., "Erkännandets politik" i Det mångkulturella samhället och erkännandets politik, Taylor, C. och Gutmann, A. (red.), 1999, s. 37.
96
Habermas, J., "Kampen för ömsesidigt erkännande i den demokratiska rättsstaten" i Det mångkultu- rella samhället och erkännandets politik, Taylor, C. och Gutmann, A. (red.), 1999, s. 116, 119, 122-126.
97
inte har makt att förändra samhällsstrukturernas och samhällets spel- regler. Förespråkarna av erkännandets politik/kommunitarismen me- nar att normsättande grupper ofta är ”blinda” för marginaliserade gruppers behov och intressen. Företrädarna för erkännandets politik framhåller att i sökandet efter det gemensamma bästa (samhällets gemensamma spelramar) utgår man från ett kompromisstänkande som i förlängningen leder till en situation där politiskt starka (norm- sättande) grupper ”kör över” marginaliserade grupper och deras sär- intressen.98 Samhället anses vara ”särartsblint”. För att motverka särartsblinda samhällsstrukturer (samhällsstrukturer som är ”blinda” för olika gruppers behov och särintressen) förespråkar de en politik som har som syfte att säkra överlevnaden av olika gruppers kollektiva särdrag och erkännandet av dessa gruppers specifika behov.
De kritiker som utgår från en universalistisk samhällssyn har ifrågasatt Taylors och andra kommunitaristers grundpremisser. Uni- versalismens anhängare framhåller att man inte kan beva- ra/konservera kulturens/gruppens/individens ”egenart”. Som en följd av detta kan kultur och etniska identifikationer inte betraktas som något som individen bär med sig från en generation till en annan och en plats till en annan. Kulturer och identifikationer är istället kom- plexa och situationsbundna processer.99
Den universalistiska princi- pen går ut på att hitta universella grundsatser som skall vara basen för konstruktionen av ett samhälle. Individerna ges möjlighet att
gemensamt och i samförstånd med andra medborgare välja de pre- misser som skall vara vägledande för samhällets och således även sko- lans uppbyggnad. Varje individ, oavsett etnisk tillhörighet, skall få sina intressen tillgodosedda samtidigt som samhällsmedborgarna till- sammans och i samförstånd formar gemensamma samhällsregler.100
98
Taylor, C., "Erkännandets politik" i Det mångkulturella samhället och erkännandets politik, Taylor, C. och Gutmann, A. (red.), 1999, s. 39ff; Gutmann, A., "Inledning" i Det mångkulturella samhället och erkännandets politik, Taylor, C., Gutmann, A. och m.fl (red.), 1999, s. 25, 31.
99
Baumann, G., The Multicultural Riddle: Rethinking National, Ethnic, and Religious Identities, 1999, s. 60.
100
Ljungberg, C., Den svenska skolan och det mångkulturella - en paradox? 2005, s. 186; Benhabib, S.,
Jämlikhet och mångfald - Demokrati och medborgarskap i en global tidsålder, 2004, s. 10, 79-86, 103; Svensson, B., "Identifiering och kategorisering - Om det kulturella erkännandets möjligheter och be- gränsningar" i Demokratiskt kulturarv?: Nationella institutioner, universella värden, lokala praktiker,
Alzén, A. och Aronsson, P. (red.), 2006, s. 178f; Gutmann, A., "Inledning" i Det mångkulturella samhäl- let och erkännandets politik, Taylor, C. (red.), 1995, s. 25; Habermas, J., "Kampen för ömsesidigt er- kännande i den demokratiska rättsstaten" i Det mångkulturella samhället och erkännandets politik,
Taylor, C. och Gutmann, A. (red.), 1999, s. 103-138. För kritik av universalismen och den liberalfemi- nistiska kampen ur ett poststrukturalistiskt perspektiv, se Butler, J., Genustrubbel: Feminism och identi- tetens subversion, 2007, s. 49-55; Scott, J.W., Parité! - Sexual Equality and the Crisis of French
Här bör det tilläggas att flera forskare, med utgångspunkt från helt andra premisser, har kritiserat den kommunitaristiska identitets- politiken. Antropologen Gerd Baumann, sociologerna Stuart Hall och Aleksandra Ålund, språkvetaren Homi Bhabha med flera hävdar att etniska och andra identifikationer är komplexa, flytande och förän- derliga, dvs. hybrida.101 Forskarna menar att de så kallade andra eller tredje generationens invandrare befinner sig i en mellanposition mel- lan sina egna föräldrars etniska kulturer och majoritetssamhället. Dessa ungdomar kan hoppa mellan olika etniska identifikationer och/eller skapa egna och nya etniciteter.102
Abby Petersson m.fl. har beskrivit de grupper som Ålund kallar multikultiungdomar på följan- de sätt:
De ’nya etniciteter’ som växer fram i deras gruppbildningar är inneslutande på flera sätt som inte förnekar etniska skill- nader, utan de omdefinierar, omvandlar, och överskrider istället rådande etniska diskurser och praktiker och artikule- rar nya kollektiva identiteter som bättre svarar mot deras
vardagslivs erfarenheter i en svensk multikulturell miljö.103
Eftersom jag i analysen försöker förstå hur de intervjuade eleverna tolkar sina etniska identifikationer och hur de ser på en implemente- ring av olika former av mångkulturell skolpolitik är det viktigt att ha bakgrundsinformation om såväl de etniska identifikationsprocesser- na som den mångkulturella skolpolitiken.
