Beck startade fortbildning för

KRÖNIKÖREN JONAS THÖRNQVIST SIDAN 4

”Norrbottningarnas krav på oss är, med all rätt givetvis, väldigt höga.”

Tema: Regionens veteraner på jubileumsfest

Nya etiska utmaningar i vården

Olycksövning för blivande akutläkare

Beck startade fortbildning för

allmänläkare

PERSONALTIDNINGEN FÖR REGION NORRBOTTEN

ALK-dagarna — en mötesplats för länets doktorer

Nummer 5 • 2017

2

VÄLKOMMEN ^{INNEHÅLL NUMMER 5}

²⁰¹⁷

INSIKT är en personaltidning produ- cerad vid kommunikationsavdel- ningen, Region Norrbotten. Den ut- kommer med fem nummer per år och har en upplaga på 11 600 exemplar.

Insikt på webben:

norrbotten.se/insikt

POSTADRESS: Insikt Norrbotten Kommunikationsavdelningen Region Norrbotten, 971 89 Luleå BESÖKSADRESS: Regionhuset, Robertsviksgatan 7, Luleå ANSVARIG UTGIVARE: Staffan Lundberg, kommunikationsdirektör REDAKTÖR: Ulrika Englund 0920–28 43 64, 070–325 57 50 ulrika.englund@norrbotten.se GRAFISK FORM: Tor-Arne Moe OMSLAGSFOTO: Erik Holmstedt

PRESSLÄGGNING: 12 december 2017 NÄSTA NUMMER: 23 februari 2017 TRYCK: V-TAB

Innehållet i Insikt får gärna citeras om källan anges.

ADRESSÄNDRING:

Region Norrbottens anställda ändrar adress- och personuppgifter via HR-portalen på Insidan, vår interna webbplats. Övriga mejlar nya adres- ser, uppsägning av tidningen och andra prenumerationsärenden till insikt@norrbotten.se.

REGION NORRBOTTEN erbjuder länets cirka 250 000 invånare hälso- och sjukvård samt tandvård. Region Norrbotten arbetar även med regio- nal utveckling inom kultur, utbild- ning, näringspolitik och kommunika- tioner. Den bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 30 hälsocentraler, 26 tandvårdskliniker och fyra tandvårds- annex.

Region Norrbotten är en av länets största arbetsgivare med cirka 7 000 anställda. Bland dessa finns drygt

700 läkare och 2 100 sjuksköterskor.

Cirka 500 personer arbetar med tandvård, 430 med teknik, 100 med socialt och kurativt arbete, 70 med kultur/turism och 1 050 med adminis- tration.

DET FINNS I DAG flera tv-serier som visar sjukvård på ett underhållande sätt. Det är omtyckta program med dramatik och starkt berörande händelser, där vårdpersonalen ofta framställs som hjältar. Försva- rarna menar att det ger människor insyn i modern sjukvård och att det kan locka fler till vårdyrket.

Bra reklam, helt enkelt. Även Region Norr- botten har fått förfrågan om att ställa upp för tv-produktionsbolag.

Medicinetikern Mats Johansson anser i stället att man måste vara försiktig med att släppa in filmteam i ambulan- ser och på sjukhus eller låta dem följa med till olycksplatser. Det viktigaste argumentet är att patienten befinner sig i underläge. Oavsett om han eller hon ger sitt medgivande i efterhand eller inte är själva film- ningen att betrakta som en kränkning i ett utsatt läge. På sidorna tio och elva kan du läsa mer om dokusåpor i vårdmil- jö, men även om hur sociala medier fört med sig nya etis- ka frågeställningar. Är det till exempel okej för en sjuk- sköterska att berätta om sin arbetsdag på sitt privata Facebookkonto?

ATT SOCIALA MEDIER samtidigt kan fungera på ett alldeles fantastiskt sätt är #metoo ett kraftfullt bevis för. Vittnesmålen från dem som drabbats av sexuella kränkningar väcker många känslor. Sorg över vad kvinnor utsatts för, beundran över att de orkar berät- ta och förundran – hur har det kunnat fortgå så länge

och i så pass stor omfattning? Samtidigt gör

#metoo-rörelsen mig glad och hoppfull, nästan upprymd. Tiotusentals kvinnor, i bransch efter

bransch, har ställt sig bakom uppropen.

Tystnadskulturen är bruten och det blir svårt för kollegor och chefer att med självrespek- ten i behåll fortsätta tiga, titta åt ett annat

håll eller komma med överslätande förkla- ringar. Den som vet att deras tafsningar och

sexuella anspelningar kan tas upp som en punkt på nästa arbetsplatsträff kanske

dessutom besinnar sig något.

TILL SIST: Tydligen är anställda i hierar- kiskt uppbyggda organisationer, till

exempel vården, extra utsatta.

Kristina Sundell, sjuksköterska i Kiru- na, startade Vårdens vittnesmål, ett upprop bland vårdpersonal. Ett så vik- tigt initiativ!

ULRIKA ENGLUND Redaktör för Insikt

#metoo – nu går det inte att fortsätta tiga

Uppskattade ALK-dagar 4–5

Primärvårdsläkarna i Norrbotten har möjlighet att utveckla sin kompetens under två dagar varje vår och höst. Anna Beck, initiativtagare och samordnare, gläds över att ALK-dagarna är välbesökta men anser att det behövs ännu mer fortbildning för länets allmänläkare.

Etiska frågor 10–11

De etiska utmaningarna ökar i en tid med ny teknik, avancerad vård och begränsade resurser. Samtidigt skapar patientsekretess i kombination med sociala medier nya frågeställningar. ”Vi känner att vårt arbete behövs mer än någonsin”, säger Rose-Marie Isaksson, ordförande i etiska rådet.

Akutläkare övar praktiskt 12–13

Tolv ST-läkare inom basspecialiteten akutläkare går kurs i Sunderbyn, anordnad av Arne Zingmark, akutläkare, och Sara Trast, specialistsjuksköterska.

Pulsen stiger när en akut situation iscensätts.

Undersköterska & kaféägare 16–17

På nätterna arbetar Lena Nordqvist Jokelainen som undersköterska på Sunderby sjukhus. Mellan arbetspassen driver hon ett kafé i Vändträsk. ”Det är onekligen jättemysigt, men det är hårt jobb också”, säger hon.

Vikariejägarna 20

Vi hälsar på hos bemanningsenheten i Sunderbyn som hjälper 14 avdelningar att lösa behoven av under- sköterskor och skötare. Nästa år utvidgas deras arbete till de övriga sjukhusen i Norrbotten.

Sen sist ...3

Krönikören ...13

På gång ...14

Dagens ros ...17

Krysset ...18

Doktor Warg kåserar ...19

Ur museets samlingar ...19

REGION NORRBOTTEN

FÖR 25 ÅR SEDAN ... ... OCH FÖR 10 ÅR SEDAN

Nu ska jourläkare i Luleå åka till patienten, i stället för tvärtom. Bilen har försetts med en logotyp med texten Jouren och utrustats med en telefon och en diktafon.

”Vårdcentralerna i Luleå börjar bli bra bemannade med distriktsläkare så vi tycker att vi kan satsa hårdare nu”, säger Anders Lindman, chefsläkare för primärvår- den. På bilden syns även Anita Lind, föreståndare på Jourcentralen. Ur Landstingstidningen nr 6, 1992

Numera är sprutorna till sonderna lila på barnintensiven på Sunderby sjuk- hus. Färgen visar att de ska använ- das vid sondmat- ning. De passar dessutom bara en ventrikelsond. På

så sätt finns ingen risk att maten hamnar i en intra- venös kateter. Projektet Säkrare läkemedelshantering startade efter önskemål från sjuksköterskor på avdel- ningen och sker i samarbete med en apotekare.

Ur Landstingstidningen nr 7, 2007

6

En kväll att minnas

Foto: ERIK HOLMSTEDT

Dessutom:

PÄS blir Piteå sjukhus

Piteå älvdals sjukhus, PÄS, har bytt namn till Piteå sjukhus. Beslut om namnbytet fattades i samband med införandet av närsjukvårds- organisationen för fyra år sedan, den 1 januari 2014. Sedan dess har frågan fallit i glömska.

Men i höst skickades ett brev, undertecknat av regiondirektören, ut till berörda chefer på sjuk- huset i Piteå. Där står att Region Norrbottens samtliga fem sjukhus ska ha en namnsättning som bygger på ort plus ordet sjukhus, så även i Piteå. Huvudentrén är nu omskyltad. Byte av övriga skyltar på sjukhuset och i dess närhet kommer att ske successivt.

Det är division Service som har i uppdrag att se till att skyltningen vid länets sjukhus är aktuell och korrekt.

God strokevård på Kalix sjukhus

Kalix sjukhus har fått ett omnämnande för God strokevård 2016. Utnämningen kommer från Riksstroke, det nationella svenska strokeregist- ret, som har undersökt hur strokevården funge- rar i Sverige. I mätningen ingick samtliga av landets 72 akutsjukhus. Den klinik som ham- nade på första plats var strokeenheten vid Bollnäs sjukhus, som därmed utsågs till Årets strokeenhet 2016. Fyra sjukhus fick ett omnäm- nande för God strokevård — Kalix, Alingsås, Värnamo och Kalmar. Dessa sjukhus har inte någon inbördes placering utan hamnar samt- liga på andra plats efter Årets strokeenhet.

— Överlag presterar sjukhusen i Norrbotten bra. Kalix har under 2016 uppnått hög målnivå i 10 av 13 kategorier plus att man registrerar TIA-patienter, vilket ger en poäng extra, säger Fredrik Jonsson, statistiker vid Riksstroke.

Forskning om hjärtinfarkt

Ungefär tio procent av alla som får en hjärtin- farkt drabbas av ytterligare en. Den behöver dock inte upplevas på samma sätt som den första. Det har Ulrica Strömbäck, intensivvårds- sjuksköterska och doktorand i omvårdnad, kunnat visa med sin forskning. Hon har även studerat hur lång tid som gått mellan patienternas första och andra hjärtinfarkt.

För sin forskning har hon tilldelats Region Norrbottens Stipendium till minne av lands- tingsdirektören Elisabeth Holm- gren. Stipendiesumman är på 35 000 kronor.

SEN SIST…

Ulrica Strömbäck Länssjukvårdens förbätt-

ringspris har i höst delats ut för andra gången.

— Antalet ansökningar har stigit från 23 ifjol till 30 i år, fördelade på tre klasser. Det är fantastisk roligt att se att intresset ökar, säger Ann-Sofi Schäufele, chef för verksam- het och utveckling inom läns- sjukvården.

2017 ÅRS FÖRBÄTTRINGSPRIS i division Länssjukvård går till intensivvårdsavdelningen i Sun- derbyn, bild- och funktionsmedi- cin i Kiruna och länskliniken Obstetrik/gynekologi. Syftet med priset är att lyfta fram exempel på goda arbeten som görs i divisionen.

– Vi vill att våra medarbetare ska jobba med ständiga förbätt- ringar. Det finns ju ett stort för- bättringspris för hela Region Norrbotten, men för tre år beslu- tade vi att även instifta ett eget pris. Det görs så mycket bra som andra kan dra nytta av, säger Ann-Sofi Schäufele, som sitter i juryn tillsammans med de tio vårdchefer/enhetschefer som ingår i divisionens omvårdnads- utskott.

Uppdelningen i tre klasser görs utifrån om arbetet bedrivits på den egna enheten, över verk- samhetsområden/klinikgränser eller varit divisionsövergripan- de.

Vad får vinnaren av förbättrings- priset?

– Framför allt ära! Men dess- utom en check på 5 000 kronor att använda till vad man vill på den egna enheten. Det kan vara

allt från att man köper tårta till att man tar dit en föreläsare.

Sedan får de blommor, ett dip- lom och en poster där arbetet beskrivs, som de till exempel kan sätta upp i väntrummet.

När delas priset ut?

– De tre vinnarna offentlig- görs på divisionens chefsdagar, som i år inföll i slutet av septem- ber. Redan där börjar spridning- en, i och med att cheferna får ta del av vinnarnas presentationer.

I samband med chefsdagarna anordnar vi även en poster- utställning med samtliga inläm- nade bidrag.

Sprids förbättringsarbetena på fler sätt?

– Ja, det här ska vara ett levande arbete som pågår året runt. Postrarna går att ta del av på divisionens webbplats. Flera av förra årets deltagare berätta- de om sina arbeten för politiker i samband med ett fullmäktige- sammanträde. Några var även med och föreläste under arrang- emanget Utvecklingskraft. Vi ska också göra korta intervjuer, som publiceras under året. Så man är en vinnare bara man skickar in.

Vad är din förhoppning inför framtiden?

– Att vi alla fortsätter arbetet med att förbättra verksamheten.

Genom att upptäcka vad andra gjort kan våra medarbetare fun- dera över om det är något de skulle kunna använda sig av på den egna arbetsplatsen. Sprid- ningen av goda exempel mellan verksamheter, i hela regionen, ser jag som den stora vinsten med förbättringspriset.

U L R I K A E N G LU N D

Nytt förbättringspris i division Länssjukvård

Goda exempel

uppmärksammas

”Alla behöver inte uppfinna hjulet”, säger Ann-Sofi Schäufele, här framför postrar med förra årets ansökningar.

IVA, Sunderby sjukhus. Arbetet ”IVA frigör tid till nytta för patienter” har genomförts på den egna enheten. Från vänster Therese Sundbom, enhetschef, Anita Johansson, samordningssjuksköterska, Jan-Ola Gustafsson, enhetschef, Maria Wallgren, operationsplanerare, Dan Nilsson, sjuksköterska, och Katarina Lindgren, sektionschef. Motivering: Med daglig styrning används hela klinikens kompetens och resurs så att vårdnivån anpassas efter patientens behov. Dessa korta möten har förbättrat samarbe- tet vid enheten med fokus på patienten och patientens flöde på kliniken. Foto: LINDA REINHOLDSSON

Bild- och funktionsmedicin, Kiruna sjukhus. Arbe- tet ”Pricka rätt inför röntgenundersökning” har bedrivits över klinikgränser. Från vänster Viktoria Similä, enhetschef, och Carola Edeblom, röntgen- sjuksköterska. Motivering: ”Det ska vara lätt att göra rätt”. Väl förberedda patienter tack vare enkel visualisering.

Obstetrik/gynekologi. Arbetet ”Bebis i norr” har bedrivits över divisionsgränser. Från vänster An- nika Johansson, vårdchef, Helena Pedersen-Ögren, barnmorska, Jenny Lindmark, kommunikatör, Ma- ria Lassi, undersköterska, och Mickaela Gustafs- son, barnmorska. Motivering: Med nytänkande har ni skapat lättillgänglig och aktuell information som patienten kan ta del av både på webb och via sin smartphone.

Den tidigare sjukhus-

entrén… … och den nya.

”Nu siktar vi på förstaplatsen”, säger överläkare Ivo Savinc, med diplomet i handen. Här med kol- legorna Anna-Karin Mariin, sjuksköterska, Elina Dahlgren, sjuksköterska, och Otto Pietilä, under- läkare. Foto: TOWE KARLSSON/EBBA JOHANSSON

4

Lars Kastberg, 49, distrikts- läkare, Hällans hälsocentral, Öjebyn

— Jag tycker att det fungerar bra. För mig har ALK-dagarna till viss del ersatt behovet av annan utbildning; jag känner inte att jag behöver åka iväg på utbild- ningar utanför länet lika ofta.

Dagarna täcker in mycket, det är adekvata ämnen som tas upp. Vi kan även vara med och påverka innehållet genom att komma med input om vad vi är intresserade av.

Sonia Bertogna, 54, distrikts- läkare, Stadsvikens hälso- central, Luleå

— Jag är nöjd. Det är klart att ALK och allt arbete Anna Beck gjort runt den fortbildningen är avgörande. Jag ser det som positivt att man använder sig av våra egna specialister, som är de som vi samarbetar med i vardagen. Som läkare måste vi utveckla vår kompetens under hela yrkeslivet. Välutbildade och kompetenta läkare krävs för en sjukvård av hög kvalitet.

Avishai Weinstock, 59, distrikts- läkare, Överkalix hälsocentral

— Det är sällan jag åker utan- för Norrbotten, men möjlighe- ten till fortbildning inom lands- tinget är jättebra. Jag deltar i de ALK-dagar som arrangeras, oftast är det två tillfällen per år.

ALK-dagarna är obligatoriska, samtidigt som de är så pass vik- tiga att man inte vill missa dem.

Vi samarbetar på hälsocentralen och ordnar så att det ska gå att komma iväg. En fördel med den här typen av utbildning är att den ger oss möjlighet att träffa kollegor och dela åsikter och er- farenheter.

Aina Lilja, 45, distriktsläkare, Hällans hälsocentral, Öjebyn

— Möjligheten till fortbildning för läkare kan se olika ut på olika hälsocentraler, trots att vi jobbar i samma organisation. Så uppfattar jag det när jag talar med kollegor. Det är sagt att alla läkare får delta i ALK-dagarna, vars styrka är att det är egna, regionala specialister som med- verkar. Om man däremot skulle vilja ha extern fortbildning utan- för Norrbotten så kostar det för hälsocentralen. Då gäller det att ha en chef som förstår att vida- reutbildning av läkare är en långsiktig investering.

Magnus Tufvesson, 45, distriktsläkare, Hortlax hälsocentral

— Möjligheterna är goda. Det som är bra med ALK-dagarna är att innehållet anpassas till den verklighet vi lever i och till den region och de sammanhang som vi verkar i. Förutom bra kunskap ger det utrymme för diskussioner om hur vi bäst hanterar olika frågeställningar, diagnoser etc. Det finns också en samordningsfunktion som gör att arrangörerna lyssnar in vilka behov som finns, både inom primär- och slutenvården.

Vad anser du om dina möjligheter till fortbildning?

Primärvårdsläkarna i Norrbot- ten är nöjdast i landet med sin fortbildning.

Det beror till stor del på Anna Beck och ALK-dagarna som hon ordnar varje höst och vår.

— Vi har stor uppslutning.

Men jag skulle vilja se betydligt mer fortbildning för allmänlä- karna i länet, säger hon.

ANNA BECK KOMMER ursprung- ligen från Berlin. 2004 flyttade hon till Norrbotten för att arbeta som läkare i allmänmedicin. Hon gjorde sin allmäntjänstgöring och specia- listtjänstgöring i Kalix och Råneå och blev färdig specialist i allmän- medicin 2013.

– Jag tyckte att det var bedrövligt att det fanns så lite fortbildning för allmänläkarna i Norrbotten.

Men det fanns ett antal allmän- läkarkonsulter, ALK. Det är allmän- läkare som ansvarar för kontakten med en viss sjukhusklinik och har en av läkarna där som en kontakt- person. När Anna Beck blev sam- ordnare för dem bestämde hon sig för att anordna en ALK-utbildning för alla allmänläkare i Norrbotten.

De första dagarna hölls hösten 2014.

– Sedan dess kör vi två dagar på våren och två dagar på hösten. Men eftersom hälsocentralerna måste hålla öppet kan bara hälften av all- mänläkarna komma, så därför kör vi ytterligare två identiska dagar. På så sätt har alla möjlighet att vara med.

Och uppslutningen är stor. Av 200 distriktsläkare i Norrbotten kommer 150 på utbildningarna, 75 procent. Det är en väldigt bra siffra.

I andra landsting brukar fortbild- ning bara locka cirka 30 procent av doktorerna. En anledning är att de är obligatoriska i Norrbotten.

– Men man kan ju aldrig tvinga någon att komma, därför måste

ALK-dagarna – uppskattad

fortbildning för allmänläkare

utbildningarna vara bra också.

Allmänläkarkonsulterna utarbetar innehållet tillsammans med sina specialister. Jag ber alltid de som ska föreläsa att skicka föreläsning- en till berörd allmänläkarkonsult, så att han eller hon får titta på om innehållet är relevant för primär- vården.

DAGARNA HAR HAFT olika teman som är angelägna för allmänläkar- na, till exempel ämnen som rör öron-näsa-hals, lung- och hjärtsjuk- domar, tandvård, psykiatri, infek- tion och ögon.

Till ALK-dagarna finns ingen sär-

skild budget. Anna Beck använder sig av länets specialister som kom- mer till regionhuset och föreläser gratis.

– Ibland har jag kunnat ta hit någon extern föreläsare också som antingen har fått ersättning från läkemedelskommittén eller har föreläst gratis. Nu senast hade vi en försäkringsmedicinsk samordnare som berättade om kriterier för sjuk- skrivningar, berättar hon.

Men ALK-dagarna handlar inte bara om att hålla allmänläkarna uppdaterade om nya rön och behandlingar inom olika områden.

Syftet är också att förbättra sam-

arbetet mellan sjukhusen och pri- märvården.

– Det här är den enda plattfor- men som vi har att träffas alla all- mänläkare och dryfta problem med exempelvis remisser. Vi kanske får arbetsuppgifter från sjukhusen som vi inte har resurser till och därför måste säga nej till, som till exempel att mäta ögontryck för alla patien- ter vid glaukom. Å andra sidan kan specialisterna från sjukhusen in- formera oss om vilka fall vi kan remittera till dem. Det är viktigt att träffas för annars uppstår en massa myter, som att det inte är någon idé att remittera till ortopeden för att

var en Det öken och jag kom med lite vatten.

Anna Beck såg att det fanns ett stort behov av fortbildning för allmänläkare i Norrbotten och startade därför ALK-dagarna.

Foto: ERIK HOLMSTEDT

En ny enhet med cytostatikabehand- ling och hematologimottagning har invigts på Sunderby sjukhus.

— Det är startskottet både för byggprojektet på sjukhuset och för ett nytt arbetssätt, säger Per Berg- lund, divisionschef för Länssjukvård.

CYTOSTATIKAMOTTAGNINGEN flyttade i våras till akutvårdsavdelningens tidiga- re lokaler på plan tre i sjukhuset. I okto- ber var det dags för invigning av deras nya lokaler på plan två i sjukhuset, där Länsteknik tidigare höll till.

– Det är vår andra flytt inom loppet av fem månader, så det känns bra att vara på plats, säger Anneli Mella, onkologi- sjuksköterska.

Under det Öppet hus som anordnas under invigningsdagen kommer en jämn ström av besökare. De får bland annat se den öppna salen med tolv behandlings- platser, som cytostatikabehandlingen (hematologi, kirurgi/urologi) delar med hematologimottagningen. Förutom pa- tientrum med vårdplatser finns det expe- ditioner, samtalsrum och personalrum.

De lokaler som patienter ska vistas i

har fönster mot innergården. Växtlighe- ten som syns genom rutorna ska bidra till att skapa en lugn och avstressande miljö.

– Dessutom finns det dagsljuslampor.

Lokalerna är jättefina, det är trivsamt både för oss och för patienterna, säger Anneli Mella.

Cytostatikamottagningen var först ut i den flyttkarusell som de närmaste åren kommer att beröra flera hundra anställ- da på sjukhuset (se Insikt nummer 2 2017). Ytterligare en flytt återstår.

– Men det är sagt att den är minst fem år bort, säger Anneli Mella.

De anställda på hematologimottag- ningen berättar om en verksamhet som vuxit de senaste åren, med ett stort patientflöde.

– Vi har varit trångbodda tidigare. Det här är mer funktionellt och anpassat till vår verksamhet, inte tvärtom, säger sjuk- sköterskan Kerstin Töyrä.

VID INVIGNINGEN HÅLLER regiondirek- tören Veronika Sundström tal och klipper band. Även Kristina Myhr Eriksson, närsjukvårdschef Luleå/Boden, invig- ningstalar.

– För rätt många år sedan planerade vi för hur den onkologiska verksamheten på Sunderby sjukhus kunde utvecklas med en gemensam cytostatikaenhet, med kirurgen, hematologen, lungkliniken och så vidare. Det handlade om att få syner- gier genom att föra in kompetenserna under en hatt. Flygeln blev inte av och vi kom av oss i samarbetsplanerna, men nu har omständigheterna gjort att vi ändå har en form av gemensam cytostatikaen- het här på plan två.

Hon konstaterar att lokalerna inbjuder till samarbete, inte minst salen med de tolv behandlingsplatser som kirurgin och hematologin delar på.

– Det är något våra patienter kommer att ha stor nytta av. Även om det här är en tillfällig lösning så tänker jag att vi kom- mer att kunna ta med oss själva idén, arbetssättet.

Divisionschefen Per Berglund tar i sitt tal upp att ett sjukhus aldrig är färdig- byggt; det händer saker hela tiden.

– Nu är byggprojektet igång, samtidigt som det finns förutsättningar för ett nytt arbetssätt på enheten.

U L R I K A E N G LU N D

det är för långa väntetider, eller att sjukhusen sätter in beroendefram- kallande läkemedel som vi inom primärvården sedan måste fasa ut.

Därför är det viktigt att vi träffas och pratar med varandra.

EN NORMAL UTBILDNINGSDAG lyssnar 75 deltagare till en föreläs- ning. Sedan blir det diskussion. För att få alla att känna sig delaktiga finns mentometerknappar. När åhörarna börjar tröttna får de trycka på knappar och blir genast piggare igen. Det går också att förfina sva- ren så att de blir uppdelade efter exempelvis närsjukvårdsområde.

En som aldrig missar en ALK-dag är Amilie Möller, ST-läkare i Gälli- vare.

– Det är så otroligt viktigt för samarbetet att allmänläkarna och sjukhusspecialisterna träffas och talar med varandra. Vi allmänläka- re behöver också ett forum där vi ses och kan utbyta erfarenheter.

Därför tycker jag att de här dagarna har varit så viktiga. Det handlar inte bara om föreläsningarna utan också när man möts i fikapausen och över lunchen. Det är också bra att de är obligatoriska för då kan ingen bli hindrad av någon verk- samhetschef att få delta.

Rent medicinskt tycker hon att det är bra att få en uppdatering.

– En allmänläkare skulle behöva läsa 160 timmar i veckan för att hålla sig uppdaterad. Det är ju orimligt, så varje utbildningstillfäl- le är guld värt.

MÅNGA HÅLLER MED henne. Vid Läkarförbundets stora primärvård- senkät 2015 instämde 51 procent av primärvårdsläkarna i Norrbotten med påståendet ”Jag har goda möj- ligheter att utveckla min kompetens inom de områden som mitt kliniska arbete kräver”. Det var fler än i något annat landsting. I landet i stort var bara var tredje läkare nöjd med fortbildningen och på hälso- centraler med mer än 50 procent vakanser var siffran 23 procent.

– Det var en öken och jag kom med lite vatten när jag startade ALK-dagarna, så jag tror att det var därför svaren blev så positiva. Men det skulle behövas betydligt mer fortbildning för allmänläkarna här i Norrbotten, avslutar Anna Beck, som i dag har 30 procent av sin tjänst som ALK-samordnare. Resten av tiden arbetar hon med äldre- boenden och stödboenden vid Örnäsets hälsocentral i Luleå, samt som studierektor för blivande all- mänläkare i Luleå och Boden.

A N N-K AT R I N Ö H M A N Amilie Möller, ST-läkare i Gällivare, värdesätter att det finns ett forum som ger allmänläkarna möjlighet att ses.

Lugnt och ljust på nya enheten

Cytostatikamottagningen har flyttat för andra gången på fem månader. Från vänster Anneli Mella, Sandra Lundman Vikberg, Arja Karlsson och Marta Jonsson, samtliga sjuksköterskor.

Foto: SIMON ELIASSON

Hematologimottagningen har fått lokaler som är bättre anpassade till verksamheten. Från vänster Marianne Larsson, sjuksköterska, Anna-Greta Johansson, undersköterska, Maria Haapalahti, sjuksköter- ska, och Kerstin Töyrä, sjuksköterska.

Länssjukvårdens divisionschef Per Berglund tillsammans med Anders Nordin, IT/MT-direktör, och Anneli Enblom Larsson, verk- samhetschef vid Kompetencentrum för internmedicin/geriatrik.

Kristina Myhr Eriksson, närsjuk- vårdschef i Luleå/Boden.

6

TEMA REGION NORRBOTTENS VETERANER 2017

Med blommor, trerättersmid- dag och underhållning firades 2017 års pensionärer och 25-årsjubilarer.

— Ikväll är det din kväll. Det är du som ska stå i ljuset. Det är dig vi vill tacka, det är dig vi vill hylla, säger regionrådet Anders Öberg i sitt välkomsttal.

SNÖN HAR LAGT SIG på den tunna isen i Norra hamn i Luleå. Inne i Kulturens hus är det dags för den första jubileumsfesten sedan landstinget blev Region Norrbot- ten. Den samlade yrkeserfarenhe- ten bland de finklädda människor- na som anländer är enorm. Under året som gått har 227 personer gått i pension. Många av dem har jobbat länge – 16 personer har varit anställda i mellan 45 och 48 år. Under året har dessutom 76 personer jobbat minst 25 år. Totalt handlar det om en sammanlagd yrkeserfarenhet på 9 537 år.

Efter mingel och välkomstdrink tar kvällens huvudpersoner plats vid de vackert dukade borden.

Anders Öberg inleder med att tacka gästerna, som kommit resande från olika håll i Norrbot- ten.

– Jag vet att du har gett många år, många timmar, av din vakna tid. Att du såväl i arbetet som på din fritid tänkt på jobbet, kollegor- na och patienterna. Du har varit den som dina kollegor haft stort stöd av och du har varit en kugge i verksamheten för att den ska fung- era. Du har mött norrbottningarna när de varit sjuka, när de behövt råd, vård och stöd. Du har löst var- dagens problem, både i det lilla och i det stora, säger han.

VERONIKA SUNDSTRÖM, region- direktör, tar i sitt tal avstamp i det

som hänt i världen det senaste året och nämner några av de nya uttryck som fått spridning, däri- bland ”fake news” och ”faktaresis- tens”.

– Men i våra verksamheter måste vi hantera evidens, vi kan varken hitta på eller gå på tyckan- de. Mitt i allt detta så finns det sådana som ni, som har manifeste- rat det här med godhet, värme och medmänsklighet. Ni har tagit hand om människor i situationer när de varit som mest sköra och sårbara. Och oavsett vilken yrkes- kategori eller vilken verksamhet ni representerar, så har ni

genom era insatser varit med och gjort en oerhörd skillnad för väldigt många norrbott- ningar, säger hon.

Hon avslutar med att rikta ett stort tack till alla som går i pension.

– Till er som är här för att ni jobbat i 25 år vill jag säga:

Vi behöver er. Därför hoppas jag att vi ses på måndag!

UNDER KVÄLLEN LOTSAR konferencieren Jenny Lind- mark, till vardags kommuni- katör i Region Norrbotten, med säker hand deltagarna mellan programpunkterna.

Ett inslag är utdelningen av orkidéer till alla trotjänare.

Bandet The Chickpeas underhåller med finstämd stämsång i country- och bluesinfluerade låtar. Däre- mellan tar skådespelaren Charlotte Lindmark ut svängarna i rollen som Jea- nette, en av Region Norr-

bottens mest kända medarbetare i och med filmerna om bland annat sekretess.

Framåt tolvslaget tystnar musi-

”Ni har gjort en oerhörd skillnad”

Kalixgänget är redo för en trevlig kväll. Från vänster Lisbeth Andersson, undersköterska, Ingegerd Öhberg, tandläkare, Anne Forss, sjuksköterska, Johan Nyman, urolog, Ulrika Engman, undersköterska, och Brittmari Billgren, receptionist.

Regiondirektör Veronika Sundström till- sammans med två medarbetare som går i pension men fortsätter att arbeta: Mona Ringbjer, verksamhetsutvecklare, och Kerstin Rönnblom, distriktsläkare.

ken och de sista gästerna lämnar Kul- turens hus. Festen över, för den här gången.

U L R I K A E N G LU N D Förrätt

Kalix löjrom med mandelpotatis, potatiscrème och rödlök, serverat med tunnbröd

Varmrätt Helstekt oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng, serverat med bearnaisesås och ugnbakade rotfrukter

Efterrätt

Hjortronbavaroise med vaniljglass, hjortron, hjortronmaränger och lemon curd

Regionrådet Anders Öberg tillsammans med 25-årsjubilaren Jan Renberg,

Activus i Piteå.

Dan Fors, läkare vid medicin- och rehabkliniken i Pi- teå, har träffat på sin ungdomskamrat Tomas Lundmark, under- sköterska vid ortopeden i

Sunderbyn. ”Vi friidrottade tillsammans i IFK Luleå, och har känt varandra sedan 1968. Numera ses vi med glesare in- tervaller, det var tre år sedan sist”, berättar de.

”Jag kanske köper badkort ...”

Anna-Lena Boström, tandhygienist, är en av årets pensionärer som arbetat absolut längst i Region Norrbotten, 48 år. Hon började i unga år på dåva- rande Centralpolikliniken i Boden, som så små- ningom blev Enheten för käkkirurgi i Sunderbyn.

Nu slipper hon pendla mellan Boden och Sunderbyn.

”Jag kanske köper badkort i stället för busskort!”, skämtar hon. Men helt ledig blir hon inte. Med åren har hon skaffat sig ett gediget kunnande inom med- icinsk tandvård, ett område hon fortsätter att före- läsa inom.

”Det här blir roligt”, säger Ingegerd Eliasson, tandsköter- ska i Kiruna/Vittangi (till höger). Från vänster Britt-Marie Svonni, tandsköterska, och Eliza Ögren, tandläkare, även de från folktandvården i Kiruna.

Eva Frykholm, operationssjuksköterska, Agneta Olsson, un- dersköterska, och Kerstin Nilsson, undersköterska, har kommit resande till jubileumsfesten från Gällivare, där de arbetat vid centraloperation. Även Anita Ilskog, HR-partner, är från Gällivare.

Sjuksköterskorna Anette Larsson och Anna Vikström ar- betar på coronaenheten respektive medicinmottag- ningen i Sunderbyn. I minglet träffade de på undersköter- skorna Helena Nordström och Jinnie Kjellgren, båda verk- samma på hjärtavdelningen.

”Det känns roligt att få gå på fest”, säger Lena Bergström, fysioterapeut i Sunderbyn, som jobbat 25 år i landstinget/

regionen. Det har även hennes fysioterapeutkollegor Bir- gitta Jonsson och Anna Nygren.

BB-personal i minglet. Från vänster Anne Melin, barnmor- ska, Ingrid Bergström, undersköterska, Lena Degerman, undersköterska, Veronica Lindmark, barnsköterska, och Lena Gunnari, undersköterska, samtliga från BB/förloss- ningen i Sunderbyn.

8

TEMA REGION NORRBOTTENS VETERANER 2017

Ett bord med riktiga trotjänare...

... inom närsjukvården, däribland Agneta Nordqvist, undersköterska vid Sandens hälsocentral, som med elevtiden inräknad arbetat drygt 50 år i landstinget/regionen. Birgitta Palmred, chefssekreterare på internmedicin i Sunderbyn, har 48 tjänstgöringsår bakom sig, och Britt-Marie Niemi, psykolog vid rättspsykiatrin i Öjebyn, går i pension efter 45 års anställning. Till höger Gunnel Johansson, arbets- terapeut vid hälsocentralerna i Kalix, Gunnar Björklund, sjuksköterska, rättspsykiatrin i Öjebyn, Hjördis Sirkka, undersköterska vid San- dens hälsocentral, som varit anställd i 47 år, samt Mona Ringbjer, verksamhetsutvecklare.

Restaurangchef Hans-Eric Karlsson presenterar menyn. Jenny Lindmark är kvällens konferencier.

Agneta Nordqvist, undersköterska, berättar att hon går i pension efter ett 50-årigt yrkesliv, men att hon fortsätter som vikarie på heltid.

Jeanette passar på att träffa kollegor. Exakt

var i organisationen hon själv jobbar är

dock oklart.

Vid ett av tandvårdens bord sitter, till vänster, Ingegerd Öhberg, Kalix, Elaine Öberg, Öjebyn, Monica Füreder, Örnä- set, och Birgitta Bergvall, Björknäs. Till höger Ingegerd Eliasson, Kiruna, Ma- rita Sjöberg, Piteå, Eva-Britt Sundgren, bordsvärd, och Ylva Hammare, Björknäs.

Länstekniks med- arbetare i väntan på varmrätten.

Till vänster Per- Arne Öhman, Magnus Persson, divisionschef, och Susanne Elf- strand. Till höger Per Norberg och Henrik Johans- son.

Divisionschefen Teija Joona, Service, överlämnar en orkidé till Anitha Magnusson, lokalvårdare i Gällivare.

Helena Estholm, öronkliniken i Gälli- vare, får en blomma och en kram av Per Berglund, divisionschef Länssjuk- vården.

REGIONGEMENSAMT Doris Apelqvist

Jan Dorsch Anders Grahn Inger Grönlund Inga Gustafsson Carin Fors Heikinpieti Margareta Kvick Ann-Christin Lindgren Eivor Nordgren Irene Nyström Eva Sjölund Barbro Ström Birgitta Wellborg Åke Åström

DIVISION LÄNSTEKNIK Henrik Johansson Per-Arne Öhman

DIVISION SERVICE Siv Blommé Mariett Brännström Siv Degerman Anita Ilskog Barbro Granberg Ingegerd Johansson Jan Lundberg Anitha Magnusson Monica Lindmark Anki Flygare Nilsson Jerry Nilsson Margareta Nilsson Sylvia Nilsson Sirpa Nykänen Håkan Renström Anita Sandström Maria Anitta Siidorov Ulla Stenlin

Kurt Wallin

Ann-Charlotte Villman Ruth Ylipää

DIVISION FOLKTANDVÅRD Eva Andersson Birgitta Bergvall Ann-Christine Boström Ingegerd Eliasson Monica Füreder Ylva Hammare Astrid Hedberg Eva-Kristin Lindfors Torbjörn Lindström Anna Marakatt Elsie Nilsson Roger Sjölund Majvor Sundqvist Britt-Marie Svonni Agneta Vanhaniemi Yvonne Vesterberg Ingegerd Öhberg

DIVISION LÄNSSJUKVÅRD Lena Andersson Solveig Andersson Eva Barrelöv Ingrid Bergström Ella Björnström Nelli Borisova Anna-Lena Boström Lena Degerman Lars Ek Kristina Englund Inger Eriksson Helena Estholm Lilian Falk Thomas Falk Eva Forsberg Sven-Ola Fredriksson

Ulf Fredriksson Eva Frykholm Ewa Hagemalm Maria Holmquist-Ek Ewa Isacsson Lena Jakobsson Olafur Jakobsson Gun Jansson Laila Johansson Barbro Karlsson Kalin Kratchounov Kerstin Kuoljok Lisbeth Kämpe Christine Landström Gerd Larsson Harriet Leppäniemi Anita Liljergren Birgitta Lind Maritha Lund Harriet Lundkvist Tomas Lundmark Elisabet Magnusson Margareta Malmström Anna-Greta Marttala Yvonne Mellqvist Anne Melin Birgitta Myrnäs Kerstin Nilsson Lisbeth Nilsson Elisabeth Nordin Ingrid Näverlind Agneta Olsson Lotta Omma Lena Persson Eva Pihl

Britt-Marie Regemalm Marianne Segerlund Diana Segerstedt Elise Sjöblom-Jayet Birgitta Svensson Inger Svensson

Karin Tervahauta Wallström Åsa Thörnevall Birgitta Wallsten Eva-Marie Wallström Monica Westerberg Kristina Westerlund Anders Viklund Margareta Wikström Siv Ylinenpää Britt-Marie Yng Ewa Åhl Anita Öhman Gunilla Österberg

DIVISION NÄRSJUKVÅRD Mona Abrahamsson Johan Alsén Elisabet Andersson Lisbeth Andersson Ewa Andersson Marie Asplund Kenneth Backgård Margareta Berglund Inger Bilander Brittmari Billgren Gunnar Björklund Eva Björkman Britt-Marie Björnfot Gun-Louise Boström Stellan Båtsman Eivor Bäck Eva Dahlén Ann-Louise Eklund Lena Ekman Dan Enoksson Iréne Eriksson Jan-Enar Eriksson Eleonora Flinkfeldt Dan Fors

Siv Fors Louise Forsebro Birgitta Gotthold Eva-Lill Grahn Birgitta Hansson Britt-Marie Hedlund Eva Heino

Eva Henriksson Inger Henriksson Birgitta Holma-Lindelöf Eva Holmqvist Elisabeth Häggqvist Bo Ingman Siv Jakobsson Ingela Jakobsson-Åhl Ulla-Britt Jatko Elisabeth Johansson Gunnel Johansson Harriet Johansson Katarina Johansson

Siv Johansson Karin Juntti Siv Jönsson Ann-Britt Karlgren Vivianne Karlsson Jinnie Kjellgren Siw Krispinsson Solveig Kronlund Kaius Kyösti Gunilla Larsson Seija Leikkainen Jorma Levander Ingrid Lindberg Anna-Lisa Lundbäck Ulla Lundgren Siw Lundmark Iréne Lönnberg Cathrin Jonsén Gunilla Marklund Kerstin Mattsson Barbro Moliis Britt-Marie Niemi Christina Nilsson Agneta Nordqvist Tom Nyberg Anders Palmred Birgitta Palmred Doris Pettersson Ingbritt Ragnestam Mona Ringbjer Kerstin Rönnblom Ann Rönnqvist-

Lundqvist Monica Sahlin Harrieth Sandström Hjördis Sirkka Rolf Stenvall Pia Stålnacke Maj Sundkvist Anngerd Suup Maj-Britt Svonni Britt-Marie Synnegård Inger Sävlind Vicki Söderberg Britt-Inger Söderström Lillemor Söderström Linnéa Thyni Ulla Thörnlund Virpa Törmä

Eva Törnqvist-Kejonen Kerstin Ullenius Anne-Maj Unga Ingrid Wallin Gun Westerberg Ann-Christin Vesterlund Eva Viklund

Paula Vottonen Göran Ylinenpää Jan Åström REGIONGEMENSAMT

Kristina Eriksson Inger Lindberg Pia Näsvall Karin Ruikka

DIVISION FOLKTANDVÅRD Ulla-Karin Eriksson Charlotte Hansson Marita Sjöberg Elaine Öberg Eliza Ögren

DIVISION SERVICE Ann-Catrine Randeblad Carina Siikavuopio

DIVISION LÄNSTEKNIK Susanne Elfstrand Mats Nilsson Per Norberg

DIVISION LÄNSSJUKVÅRD Annika Eliasson Lena Gunnari Lena Gustafsson Lena Hammar Helena Henriksson Anna Holmberg Laila Johansson Kalin Kratchounov Marja Lampinen Torbjörn Larsson Weronica Lindmark

Harriet Lundqvist Johan Nyman Andrzej Owczarski Anna-Lena Pesula Peter Wagnsjö Kerstin Vesterlund Marie Öberg

DIVISION NÄRSJUKVÅRD Ann-Charlotte

Berglund Ingrid Bergman Kerstin Bergström Lena Bergström Anette Bohlin Viktoria Bordas Kerstin Bäckström Åsa Elowson

Katarina Englund Ulrika Engman Kristina Gälman Anne Forss Mariann Fredriksson Ann-Britt From Elaine Isaksson Agneta Holmqvist Marianne Johansson Birgitta Jonsson Ari Juntto Björn Kallin Carola Karlsson Åsa Karlsson Anna-Stina Kero Anette Larsson Anna Lindström Ulf Lundberg Ulla Lundgren

Seija Lutström Jessica Nilsson Stina Nilsson Ann Nordlund Ingela Norén Helena Kristina

Nordström Anna Nygren Annbjörg Osberg Jan Renberg Maria Rutfors Tomas Sandberg Eivor Sandlund Maria Katarina

Savilahti Siw Söderberg Raija Töyrä Anna Vikström Anna Åström

Pensionärer 25-årsjubilarer

Jubileums- värdinnor med ansvar för hela arrangemanget.

Från vänster Eva-Britt Sund- gren, Åsa Åström, Gunvor Tuoma, Carina Rönnbäck, Veronika Olsson, Katarina Hell- gren och Camilla Lindbäck.

Jeanette ville gärna tala med Gun Westerberg. Vid bordet sitter även Louise Forsebro och Kerstin Rönnblom.

The Chickpeas stod för kvällens musikunderhåll- ning.

Elisabeth Johansson, Erikslunds hälsocentral, och Cathrin Jonsén, njurmottagningen i Sunderbyn, får blommor av Jonas Thörnqvist, biträdande re- giondirektör.

Ulrika Sundqvist, HR-direktör, tackar Gun Jansson och Ewa Isacsson, som arbetat vid laboratoriet i Piteå, och Anita Liljergren, radiologin i Sunderbyn, för deras insatser.

10

Vården ställs inför allt fler etiska utmaningar. Ny teknik, mer avan- cerad vård, begränsade resurser och sociala medier leder till nya frågeställningar.

— Vi känner att vårt arbete behövs mer än någonsin, säger Rose-Marie Isaksson, ordförande i etiska rådet.

ETISKA RÅDET BESTÅR av en ordfö- rande, en sekreterare och tolv leda- möter. De kommer från olika delar av sjukvården och är läkare, sjuksköter- skor, beteendevetare och arbetstera- peuter. Även Luleå tekniska universi- tet, sjukhuskyrkan och patientnämn- den är representerade. Sex gånger per år träffas rådet.

– Det som förenar oss är att vi alla har ett intresse av etiska frågor, säger Katarina Lindgren, överläkare inom anestesi och intensivvård vid Sunder- by sjukhus.

Hon är även donationsansvarig läkare och i det arbetet får hon stän- digt tillfälle att fundera över etiska frågor.

– Tyvärr är det bara 1,5 miljoner människor i Sverige som har anmält sig till donationsregistret. Andra kan ha fyllt i donationskort eller medde- lat sina anhöriga. Men av de som dör har bara 40 procent berättat för sina anhöriga hur de vill göra med organ- donation.

Det innebär att Katarina Lindgren måste ta upp frågan med anhöriga som oftast befinner sig i chock efter den närståendes död.

ROSE-MARIE ISAKSSON menar att de etiska spörsmålen har blivit allt fler inom vården. Ny teknik gör att det till exempel går att övervaka en patient i hemmet dygnet runt. Det kan vara positivt ur vårdsynpunkt men kännas som en kränkning av den personliga integriteten.

Det går också att göra allt mer avancerade behandlingar. Frågan är hur man ska prioritera när resurserna

är begränsade. Vem ska få nya, dyra läkemedel? Hur länge ska man sätta in livsuppehållande åtgärder i livets slutskede? Patienten kan vilja att behandlingen avslutas medan de anhöriga motsätter sig det. Ibland kanske de anhöriga inte heller är överens sinsemellan.

– Om patienten är kapabel att fatta beslut är det hans eller hennes vilja som gäller, men det kan vara svårt för personer runt omkring att acceptera.

Vi inom vården måste också vara säkra på att vi har gett tillräcklig information och kommunicerat tyd- ligt, så att patienten har fått rätt beslutsunderlag, säger Katarina Lindgren.

För att lyfta de etiska frågorna ägnar hon och hennes team några minuter vid arbetsdagens slut till reflektion.

– Det behöver inte vara mer än 5-10 minuter, men det hjälper oer- hört mycket att få gå igenom de etis- ka spörsmål som vi har behövt ta hand om under dagen. I stället för att alla går och grubblar på var sitt håll så känns det mycket bättre att vi kan tala om det. Annars kan begränsade resurser, till exempel att vi är tvung- na att skicka hem patienter tidigt, göra att man går omkring med en känsla av att vara otillräcklig, säger Katarina Lindgren.

DET FINNS 150 ETIKOMBUD i Region Norrbotten som ska se till att det etis- ka arbetet genomsyrar hela vården.

Varje år utbildas 25 nya ombud.

– Vi är jätteglada att så många anmäler sig till utbildningen varje år.

Det visar vilket stort intresse det finns för det här inom vården, säger Rose-Marie Isaksson.

Ombuden kan vända sig till rådet för att få stöd i sitt arbete. Bland annat brukar två representanter från rådet åka ut och delta i etiska ronder.

– Då träffas arbetslaget och går igenom specifika händelser under en timme. Det kan till exempel handla om en patient som ställer orimliga krav där det gäller att hitta ett gemensamt förhållningssätt. Vi i etis- ka rådet fattar inga beslut utan är endast rådgivande, men vi kan se till att ingen glöms bort i samtalet och påminna om olika aspekter i frågan, säger Britt-Marie Wälivaara, lektor vid Luleå tekniska universitet.

RÅDET TAR OCKSÅ HAND om etikde- len som ingår i ST-läkarutbildningen.

Utöver det anordnar ledamöterna nätverksträffar med ombuden på de fem sjukhusen i länet och seminarier för alla anställda inom vården.

– Alla kommer någon gång i kon- takt med etiska dilemman. Det kan vara allt från att ta hand om ett mot- villigt barn på en hälsocentral till att värna om den personliga integriteten i dessa tider när alla är ute på sociala medier, säger Rose-Marie Isaksson.

Vårdpersonal som bloggar, twitt- rar eller lägger ut sin arbetsdag på Facebook innebär nya utmaningar, något som höstens seminarium hand- lar om.

– Det gäller att tänka på att det dels råder fotoförbud inom sjukvår- den, dels att man alltid är legitime- rad, även på sin fritid. Ett råd som ges privat på Facebook av en sjuksköter- ska ska hon eller han kunna stå för i jobbet. Vi har också ett uppdrag att skydda patienterna. Därför kan vi inte hålla på och skriva en massa om arbetsdagen där de kan känna igen sig, säger Britt-Marie Wälivaara.

A N N-K AT R I N Ö H M A N

Skilj på lag och moral. Det är två olika perspektiv.

Alla kommer någon gång i kontakt med etiska dilemman. Det kan vara allt från att ta hand om ett motvilligt barn på en hälsocentral till att värna om den personliga integriteten.

Svåra vårdfrågor

Etiska rådet utvecklar etikarbetet i Region Norrbotten

Region Norrbottens etiska råd. Från vänster Rose-Marie Isaksson, ordförande, Britt-Marie Välivaara, Suzanne Wendahl, Jessica Muhigana, Birgitta Boqvist, Katarina Lindgren, Kajsa Svallfors, Annsofie Nilsson, Birgitta Andersson och Hans Marklund. Saknas på bilden gör Karin Zingmark, Ann-

Charlotte Kassberg och Eva Strömbäck-Goldkuhl. Foto: ERIK HOLMSTEDT

Katarina Lind- gren, överläkare inom anestesi och intensivvård vid Sunderby sjukhus, ingår i etiska rådet.

Rose-Marie Isaks- son, ordförande, märker att intres- set för etiska frå- gor är stort inom vården.

Britt-Marie Wäli- vaara är lektor vid Luleå tek- niska universitet och representant i etiska rådet, vars uppgift är att främja kun- skapsutveckling på området.

Sociala medier – på gott och ont