Rapport:
Ökad lokal och regional acceptans för utvinning av naturresurser
November 2020
Innehåll
Inledning och syfte...1
Naturresursanvändning och lokal nytta...2
Återföringen till lokal och regional nivå har minskat...3
Regional utveckling och utvecklingskraft...3
Läget idag – beskattning, avgifter och återföring till lokal och regional nivå...5
Vattenkraft...6
Vindkraft...6
Gruvnäring...7
Skogsbruk...7
Modeller förökad ekonomisk återbäring till lokal och regional nivå – exempel från andra länder...7
Förändrad bild av ”närande” och ”tärande”...8
Övrigt...9
En del av en omfattande skattereform...9
Vilka naturresurser bör omfattas?...9
Referenser...9
Inledning och syfte
På senare år har omställningen till ett hållbart samhälle med mindre klimatpåverkan inneburit ett ökat intresse för naturresurser. Både metaller och förnybar el är avgörande för att klara EU:s gröna omställning. Automatisering och effektivare processer har medfört att utvinning av naturresurser kräver allt mindre arbetskraft. Den nuvarande beskattningen av företag innebär att skatteintäkter från företagen kommer staten till del, inte de kommuner och regioner som berörs av verksamheten. Det innebär att samtidigt som efterfrågan på naturresurserna ökar så minskar de ekonomiska fördelarna av utvinningen för de delar av landet som berörs.
Om Sverige i ökande utsträckning ska kunna bidra till klimatomställnigen genom mer förnybar energi och ökad utvinning av viktiga metaller krävs sannolikt en förändring. Acceptansen och den upplevda
”nyttan” av verksamheten måste öka i de områden som berörs. Syftet med rapporten är att ge exempel på hur lokal/regional acceptans för utvinning av naturresurser kan öka genom ekonomiskt återflöde till de områden som berörs av utvinning av naturtillgången. Rapporten ger även en beskrivning av hur skatte- och avgiftssystemen förändrats över tid, samt jämförelser med hur situationen ser ut i några andra jämförbara länder.
landsbygdens naturtillgångar en avgörande betydelse för att klara både Sveriges och EU:s gröna omställning. Ett klimat i förändring, tillgång på malm och mineraler, samt möjligheterna att producera ren energi har förändrat och förändrar det politiska och ekonomiska landskapet. Exempelvis kommer efterfrågan på förnybar energi och olika metaller att markant öka. Trots att kommuner och regioner med stora naturtillgångar ger betydande tillskott till svenska ekonomin så är det ofta en svår
ekonomisk situation i dessa geografiska områden. Minskande befolkning och ekonomiskt hårt trängda
kommuner och regioner är den typiska bilden av de delar av landet där naturresursutvinning sker.
Naturtillgångarna finns på landsbygden men skatteintäkterna som dessa genererar hamnar till stor del i storstäder och hos staten. I en internationell jämförelse är återbäringen till lokal/regional nivå från naturresurserna i Sverige mycket liten.1
Naturresursanvändning och lokal nytta
Under de senaste decennierna har det varit svårt att undgå den debatt och de konflikter som har växt fram när nya planer på naturresursutvinning presenteras i Sverige. Ofta har delar av lokalbefolkningen protesterat eftersom de, förutom att en ny verksamhet innebär ingrepp i deras närmiljö, sällan ser ett tydligt lokalt mervärde för nya etableringar, i synnerhet om det tränger undan annan markanvändning och påverkar människors livsmiljöer. Det har bidragit till utdragna och komplicerade
tillståndsprocesser och miljöprövningar.
Förutom att natur- och friluftsliv påverkas även t.ex. rennäring, besöks- och servicenäring vid naturresursutvinning. Påverkan är beroende av vilken verksamhet som bedrivs och vart den är belägen. När det gäller besöks- och servicenäring så finns det även positiva effekter kopplat till naturresursutvinning. I Norrbottens regionala utvecklingsstrategi, RUS, poängteras vikten av att utveckla samverkansprocesser för till exempel hantering av länets jordbruksmark, rennäring, gruv- och mineralnäring, besöksnäring och testnäring.
Den lokala opinionen mot etableringar - t.ex. gruvetableringar och vindkraftsparker – kan verka avskräckande för investerare, även om de relevanta tillstånden kan erhållas. Inom exempelvis
gruvindustrin kan den internationella finanssektorn sätta press på gruvbolag som söker riskkapital att skaffa en s.k. ”social licens” (social license to operate - SLO) från lokalsamhället. Men betydelsen av SLO gäller även andra verksamheter som innebär ingrepp i närmiljön. I en svensk kontext är det senaste exemplet på vikten av SLO förslaget att bygga 30 vindkraftverk på Ripfjället väster om Malung. Det lokala motståndet ledde fram till en rådgivande kommunal folkomröstning (september 2020) som resulterade i att en majoritet av de som deltog i omröstningen röstade nej till förslaget.2 Den sociala licensen är inte ett ”faktiskt” tillstånd i lagens mening, utan kan definieras som
lokalsamhällets acceptans och stöd för projektet.3
För att framgångsrikt lyckas med ett hållbart naturresursnyttjande som bidrar till både ett nationellt och globalt mervärde är acceptansen hos de som berörs av utbyggnaden en central fråga. Under de senaste åren har det lokala motståndet mot exempelvis vindkraft i Sverige ökat. En anledning är att lokalsamhällena får utstå de negativa effekterna av satsningarna, som störande ljud, förändringar i landskapet och påverkan på naturen. Samtidigt är det investerare, ofta med hemvist i större städer eller utomlands, som får ta del av vinsterna. Ett sätt att få en ökad acceptans för nyttjande av Sveriges rika tillgång på naturresurser är att se till att utvinningen tydligare bidrar med något positivt på lokal och regional nivå, dvs. att produktionen skapar lokal nytta där den etableras.4 Studier pekar på att lokal nytta är viktigt för acceptansen av en ny etablering som innebär någon form av intrång.5 Om människor upplever att de får bära nackdelarna lokalt, men att nyttan med
naturresursanvändningen åtnjuts någon annanstans så leder det istället ofta till minskad acceptans.
1 Naturresurser i hela landet. Hela Sverige ska leva 2020.
2 Nej till vindkraft i folkomröstning i Malung. Dagens Nyheter 2020-09-27.
3 Se t.ex. Prno och Slocombe, 2012.
4 Med lokal nytta menar vi här det mervärde som en etablering/befintligt nyttjande ger till den region där det sker. Vi avser främst de tre naturresursbaserade näringarna vattenkraft, gruvnäring och vindkraft.
5 Se t.ex. Bodén, 2014; Söderholm m.fl., 2009.
Centralt för den lokala nyttan är att det också finns någon form av lokal avkastning från en
nyetablering. Internationellt är lokala intäkter från fastighetsskatt viktiga för att uppnå denna nytta.6 Genom att både synliggöra och möjliggöra lokal nytta från naturresursbaserade näringarna finns möjlighet att öka acceptansen för den lokala produktionen, vilket i sin tur skapar förutsättningar för att kunna producera ren el och de naturresurser som krävs för en grön omställning.
Det är rimligt att anta att det svenska systemet, där återbäringen till lokal- och regional nivå avseende skatter och avgifter är begränsat till inkomstskatt från de som är anställda och boende i kommunen, leder till lägre acceptans för verksamheter jämfört med länder där det sker en monetär återföring.
Återföringen till lokal och regional nivå har minskat
Den svenska utvecklingen över tid är att lokal/regional nivå får minskade intäkter från
naturtillgångarna. Exempelvis för vattenkraften så infördes den så kallade garantiskatten på 1920- talet. Det var en slags fastighetsskatt som togs ut med en viss procentsats på olika byggnader. Denna skatt säkrade en stabil inkomst för många kommuner. För de kommuner där det fanns stora
vattenkraftanläggningar blev intäkterna rejäla. På 1940-talet svarade intäkterna från vattenkraften till exempel för 30 procent av skatteintäkterna i Ragunda socken. År 1955 slopades systemet med garantiskatt, men fram till slutet av 1980-talet fanns en form av kommunal fastighetsskatt kvar.7 Detta kan tolkas som att utvecklingen går ”stick i stäv” med regeringens huvudmål i proposition
2017/18:179 ”En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder” där målet är ”en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktig hållbar utveckling i hela landet”.
I dagsläget kan kommuner som är rika på naturresurser i princip enbart få återbäring via skatten som betalas av och för arbetstagare som arbetar inom areella näringar, gruv- eller energiindustrin och är folkbokförda i den kommun där naturresurserna finns. Samtidigt pågår det i samhället en utveckling mot mer automatisering, digitalisering och inhyrd arbetskraft vilket innebär mindre lokal arbetskraft och således mindre skatteinkomster på lokal och regional nivå. Exempelvis sysselsatte gruvnäringen i Sverige 16 000 personer år 1960 mot 7 000 personer år 2018 samtidigt som produktionen har ökat kraftigt. Samma utveckling kan ses inom vattenkraften där de flesta vattenkraftverk går att styra på distans från ett begränsat antal driftcentraler. För den kraftigt expanderande vindkraften är behovet av lokal arbetskraft liten när vindkraftparkerna väl är etablerade och i drift. Bolagsskatten betalas där huvudkontoret är beläget vilket sällan är på den ort där naturresursanvändningen sker. Det finns en hel del forskning som visar att en stor del av de nya jobben skapas på de platser där stora företag har sina huvudkontor. Det är främst kring huvudkontor som olika slags konsulttjänster, finansiell
verksamhet och servicenäringar som exempelvis restauranger växer fram.8
Regional utveckling och utvecklingskraft
År 1980 var den regionala klyftan i Sverige (mätt som BNP per capita) historiskt liten. Under senare decennier har dock Sverige följt den allmänna internationella trenden med ökande regionala skillnader. I synnerhet med kraftigt expanderande storstadsregioner. I början av 2000-talet ställdes politiken om från regionalpolitik och näringspolitik till regional utvecklingspolitik med målet ”väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet”. Utgångspunkten var utvecklingsfrämjande åtgärder utifrån lokala och regionala styrkor och
6 Se t.ex. Lantz och Tegen 2008.
7 Naturresurser i hela landet. Hela Sverige ska leva 2020.
8 Sasskia Sassen ”Cities in a world economy”, David Harvey ”Den globala kapitalismens gåta: På väg mot en teori om ojämn ekonomisk utveckling”.
möjligheter. Arbetsformer skulle utvecklas och stärkas genom decentralisering.9 Sedan den första januari 2019 har regionerna i Sverige det lagstadgade regionala utvecklingsansvaret, exempelvis är de regionala utvecklingsstrategierna en av de lag- och förordningsstyrda delarna inom
utvecklingsansvaret. Förutom att ansvara för att stärka regionens tillväxt och utveckling så har regionerna ansvarar för uppgifter som är gemensamma för stora geografiska områden och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Till exempel hälso- och sjukvård, kultur och kollektivtrafik. För att lösa större samhällsutmaningar, som exempelvis nyttjande av naturresurser, lyfts ofta regional fysisk planering som ett av förslagen till lösning eftersom det innebär en formell och demokratistyrd process som ska ha ett helhetsperspektiv på regionens utveckling. Utvecklingen går mot att regionerna får mer och mer ansvar för regional fysisk planering. I dagsläget har Skåne och Stockholm det
lagstadgade ansvaret för regional fysisk planering men regeringen har uttalat en önskan om att fler län ska följa efter.10
Att förverkliga tillväxtmöjligheterna för regioner är sammankopplat med identifieringen av absoluta fördelar. Fördelarna varierar mellan olika regioner, och innefattar i exempelvis norra Sverige främst malm och mineraler, skogsbruk, förnybar energi, samt tjänster kopplade till besöksnäringen. Dessa verksamheter är vanligtvis kopplade till en fast tillgång, såsom naturresurser, kustlinjer eller
nationalparker. Följaktligen blir en relevant fråga hur mervärde kan skapas kring de unika tillgångarna genom stödjande faktorer som möjliggör produktivitetstillväxt, såsom kunskap, innovation,
infrastruktur och kapital. Konceptet ”smart specialisering” är därför en lämplig politisk metod för regioner med unika tillgångar.11 Ett speciellt hänsynstagande till varje regions kontext och målsättning är nyckeln till hållbar utveckling i alla delar av Sverige och EU. Konceptet smart specialisering
fokuserar på denna mångfald och bidrar till att stärka regionerna genom samarbeten som leder till innovation i regionen och samverkan med andra regioner och länder med liknande fokus. Smart specialisering är ett arbetssätt som syftar till att förstärka regioners konkurrenskraft genom att identifiera och prioritera områden utifrån regionala och lokala styrkeområden med potential för tillväxt. Regional utveckling handlar även om att utveckla lokalsamhället och bygga kapacitet för innovation och strukturomvandling med syfte att lyckas diversifiera sina regionala ekonomier och skapa kapacitet för innovation utanför traditionella styrkeområden.
De norrländska regionerna har territoriella förutsättningar som gör regionerna särskilt sårbara med långa avstånd, gles och åldrande befolkning, hårt arktiskt klimat, liten kritisk massa, minskande lokala skatteintäkter, samt små och ofta råvarubaserade konjunkturkänsliga ekonomier. Samtidigt
konstaterar exempelvis OECD att norra Sverige bidrar starkt till Sveriges och Europas tillväxt och har goda möjligheter att frigöra ytterligare potential för hållbar utveckling om det skapas bättre
förutsättningar för innovation, transport- och digital infrastruktur, ökat samarbete över gränserna och mer regionalt anpassade strategier och anpassat stöd för exempelvis kompetensförsörjning. Norra Sverige har, med rätt förutsättningar, möjlighet att spela en nyckelroll i EU:s gröna omställning.12 För att lyckas i arbetet med ”smart specialisering” och andra insatser som syftar till att bygga regional utvecklingskraft så behövs ekonomiska resurser. Områden rika på naturresurser har ofta långa avstånd, låg befolkningstäthet och begränsad arbetskraftstillgång. Det innebär andra förutsättningar jämfört med mer befolkningstäta delar av landet. Med syfte att underlätta för likvärdiga
förutsättningar över hela landet har det från statlig nivå beslutats om olika åtgärder för att bygga ökad kapacitet på lokal och regional nivå. Exempel på detta är t.ex. de medel som regeringen har anslagit
9 Regionalt utvecklingskapital – Kartläggning av regionala utvecklingsresurser. SKR, 2017.
10 En ny regional planering. Regeringskansliet. 2018
11 Nordliga glesbefolkade områden. OECD:s territoriella utvärderingar 2017.
12 Nordliga glesbefolkade områden. OECD:s territoriella utvärderingar 2017.
för att underlätta för 39 kommuner i arbetet med att utveckla företagsklimatet och näringslivet, de så kallade Buchtmedlen.13
Det finns flera åtgärder från statlig nivå som har till syfte att erbjuda mer likvärdiga villkor mellan landsbygder och tätbefolkade områden. Exempel på det är t.ex. kommunala- och regionala utjämningssystemet samt möjligheten till transportbidrag för företag. Norrbotten erhåller även en relativt stor pott regionala utvecklingsmedel, så kallade 1:1-medel. Dessa är dock främst kopplade till medfinansiering av EU-fonder och har därmed ett begränsat användningsområde.
Listan på föreslagna men ej genomförda åtgärder för att erbjuda mer likvärdiga förutsättningar vad gäller samhällsservice, näringsliv, arbetsmarknad och kultur kan göras lång. Exempelvis presenterade den parlamentariska Landsbygdskommittén (år 2017) 75 stycken förslag varav många hade till syfte att bidra till likvärdiga villkor för att leva och bo i hela landet.14 Det är dock få av förslagen som hittills realiserats.
Läget idag – beskattning, avgifter och återföring till lokal och regional nivå
Till skillnad från många andra länder med rik tillgång på naturresurser så sker i Sverige ingen tydlig återbäring till kommuner och regioner kopplat till nyttjande av naturresurser.
Anställda inom näringarna betalar likt alla andra anställda inkomstskatt, under förutsättning att de är skrivna på orten. Exempelvis har branschorganisationen Skogsindustrierna gjort beräkningar som visar att nio procent av skatteintäkterna till kommuner och regionen i Norrbotten kommer från anställda inom skogsnäringen. Det möjliggör i sin tur finansieringen av 3800 tjänster inom offentligt sektor. Uppgifterna baseras på siffror från år 2015. Av kommunalskatten går cirka en tredjedel till regionen och två tredjedelar till kommunen.
Skogsindustrin, inkluderande massa, papper och sågade trävaror, utmärker sig som en näring med hög så kallad multiplikatoreffekt, d.v.s. hur många som sysselsätts i andra branscher och företag som en direkt följd av efterfrågan från skogsnäringen.15 Ägandet av själv skogen är relativt spritt och har en mer småskalig struktur än många andra verksamheter. De tjänster som efterfrågas köps i stor
utsträckning av företag på den lokala marknaden.
Den generella utvecklingen över tid är dock att produktiviteten ökar och att det därmed krävs allt färre anställda även om produktionen ökar. Därutöver tillkommer att kommuner och regioner helt går miste om intäkter via inkomstskatten i de fall personen inte är bosatt i området. En hög andel
pendlare till en kommun, med exempelvis gruvindustri, uppbyggnad av en vindkraftpark eller underhållsarbete på ett vattenkraftverk, är ingen eftersträvansvärd utveckling med nuvarande skattesystem.16 Med en stor andel pendlande arbetskraft går således kommunen miste om
skatteinkomster och det kapital de anställda får i form av löner kommer strömma ut ur kommunen.
Dessa kommuner och regioner kan tvärtom möta problem vid så kallat ”fly-in-fly-out arbete”. De får 13 Regeringsbeslut om åtgärder för stärkt företagsklimat
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/08/ytterligare-20-miljoner-for-att-starka-foretagsklimatet- i-gles--och-landsbygder/
14 SOU 2017:1 För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd 15 Det nya näringslivet – samspelet mellan industrin och tjänstesektorn, Rapport från Unionen och Almega, 2008.
16 Med inpendling avses personer som har förvärvsarbete i kommunen och har sin bostad i en annan kommun.
I exempelvis gruvkommunerna Kiruna och Gällivare var andelen inpendlare av den ordinarie arbetsstyrkan 11,95 respektive 12,57 procent år 2018 enligt SCB. https://www.scb.se/
en större ekonomisk börda att bära då behovet av infrastruktur och välfärd är hög, trots att skatteunderlaget är lågt, samt en demografisk snedhet då det är den arbetsföra befolkningen som pendlar in till kommunen, men samtidigt för med sig inkomsterna till andra orter.
Alla aktiebolag, oavsett verksamhet, betalar bolagsskatt på eventuell vinst med 20,6 procent.
Bolagsskatten går uteslutande till statskassan. Fastighetsskatten, vilken varierar beroende på verksamhet, går även den till statskassan. Fram till 1978 var fastighetsskatten kommunal.
Vattenkraft
Vattenkraftsproducenter betalar statligt fastighetsskatt på 0,5 procent av taxeringsvärdet. Skatten har succesivt sänkts de senaste åren, från 2,8 procent år 2017. För att kompensera för inkomstbortfallet har riksdagen i stället beslutat att höja energiskatterna för hushåll och tjänstesektor.17 Skatten ger ca en miljard årligen till statskassan.18
Vattenkraftsproducenterna betalar även en bygdeavgift, vilket är reglerad i lag.19 Bygdemedel utgörs av avgifter som vattenföretag måste betala till fonder som Länsstyrelsen förvaltar. De ska återföras till bygden och användas ”till investeringar för ändamål som främjar näringsliv eller service i bygden eller annars är till nytta för denna”.20 Det är dock inga pengar som med automatik går till bygden eller kommunen, utan det är medel som det går att ansökan om för t.ex. bygdegårds-, hembygds- och idrottsföreningar som verkar i en kommun med produktion av vattenkraft. Organisationer kan till exempel använda medlen till reparation och upprustning av bygdegårdar, förbättring av
idrottsanläggningar eller upprustning av stigar och leder.
Den summa som vattenkraftverken betalar baseras på den installerade effekten och påverkan på vattenförhållandena.21 Enligt föreningen Sveriges vattenkraftskommuner uppgår summan till ca 120 till 130 miljoner kronor årligen. Således är summan liten i förhållande till de värden som produceras.
Vindkraft
Fastighetsskatten för fastigheter med elproduktion uppgår normalt till 0,5 procent av taxeringsvärdet.
Vindkraftverk beskattas dock med 0,2 procent under förutsättning att den lägre skattesatsen inte medför att den minskade skatten (mellan 0,5 procent och 0,2 procent) uppgår till mer än 200 000 Euro, beräknat över en treårsperiod, för den koncern som vindkraftverket ingår i.22 Skatteintäkten för vindkraftverk var knappt 100 miljoner år 2017. Intäkterna kommer dock att öka med anledning av den pågående utbyggnaden.23
Det finns ingen skyldighet för vindkraftsproducenterna att betala ersättning till de områden som påverkas av en utbyggnad. I och med att kommunen har en oinskränkt möjlighet att bestämma i frågan om etablering av vindkraft, genom det så kallade kommunala vetot, ges ett visst utrymme för förhandling om ekonomisk ersättning mellan kommunen och projektören. Ersättningar förekom dock redan innan bestämmelsen om kommunal tillstyrkan infördes.24 En rekommendation från
organisationen Hela Sverige Ska Leva är att 0,5 procent av bruttointäkten ska betalas av vindkraftsproducenten.25 En översiktlig beräkning visar att ersättningen från varje vindkraftverk
17 Skatteverket.
18 Hela Sverige Ska Leva, Balansrapport #6 2020 19 Lag (1998:812)
20 Förordning (1998:928) om bygde- och- och fiskeavgifter 8 § 1 st 21 Lag (1998:812), Lag (2010:1273
22 Skatteverket. PWC
23 Skatteverkets presstjänst. Hela Sverige Ska Leva, Balansrapport #6 2020
24 Skrivelse Energimyndigheten NV-00099-16 EM 2016-4752, Kommunal tillstyrkan av vindkraft 25 Vindens återbäring. Hela Sverige Ska Leva.
uppgår till ca 10 000 kronor, vilket i sin tur skulle innebära att berörda kommuner/bygder årligen erhåller ca 35 miljoner kronor från vindkraftsproducenterna.26 I förhållande till statens skatteintäkter från vindkraft är det en betydligt större summa jämfört med den ersättning som ges via systemet med bygdemedel från vattenkraften.
För närvarande har Naturvårdsverket och Energimyndigheten ett uppdrag att ta fram en strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad. Även frågan om åtgärder för ökad lokal/regional nytta berörs i arbetet med strategin. Bland annat diskuteras förslag om möjligheten att lagstifta om bygdemedel för vindkraft. Lagstiftade bygdemedel skulle kunna öka enhetligheten och på så sätt minska den upplevda orättvisan mellan olika avtal. Men samtidigt försvinner flexibiliteten i att anpassa sig efter de lokala förutsättningarna.27
En nackdel med nuvarande frivilliga bygdemedel som ibland tas upp i debatten är risken för att de skulle kunna leda till otillbörlig ekonomisk påverkan så att t.ex. beslut på kommunal nivå skulle påverkas av möjligheten till ersättning. Dagens inte alltid transparenta modell för ersättning kan vara problematiskt tillsammans med nuvarande ordning där kommunerna har veto vid beslut om
vindkraftsetableringar.
Gruvnäring
Företag inom gruvnäringen betalar en mineralersättning på 0,2 procent av produktionsvärdet. Tre fjärdedelar av ersättningen, 0,15 procent, betalas till markägaren. De resterande 0,05 procenten betalas till staten. Inte minst i Norrbotten är staten en stor markägare, och i de fall staten äger marken erhåller staten hela mineralersättningen. År 2018 uppgick den samlade mineralersättningen till 13,6 miljarder kronor.28 Det finns inga system för återföring av ekonomiska medel till bygden inom gruvnäringen.
Skogsbruk
Skogsägare betalar inkomstskatt i den kommun där personen är skriven, oavsett vart skogsfastigheten är belägen. Enligt Skogsstyrelsens statistik från år 2017 ägdes 47 procent av den produktiva
skogsmarken av enskilda ägare. Av de fastigheter som ägdes av fysiska personer var 67 procent skrivna i samma kommun som skogsfastigheten.29 En betydande del av Sveaskogs vinst delades ut till ägaren, den svenska staten. Sveaskogs utdelning till ägaren för de två senaste verksamhetsåren 2018 och 2019 var 1,1 miljarder kronor per år. 30
Modeller förökad ekonomisk återbäring till lokal och regional nivå – exempel från andra länder
Ett sätt att öka acceptansen och legitimiteten för de naturresursbaserade näringarna är att generera mer regional och lokal nytta. En uppenbar form av lokal och regional nytta är ekonomisk ersättning från produktionen. I Sverige sker det idag inom vattenkraftsproduktionen i form av så kallade
bygdemedel och är i sammanhanget små summor i jämförelse med vad produktionen genererar. Den frivilliga ersättning som ofta betalas av vindkraftsproducenterna är något mer generös än den
lagreglerade inom vattenkraften.
I andra länder finns modeller på återbäring av naturresursutvinning till den lokal och regionala nivån.
Nedan följer några exempel:
26 Hela Sverige Ska Leva, Balansrapport #6, 2020
27 Energimyndigheten, PM ”Åtgärder för lokal nytta vid vindkraftsetableringar”, juni 2020 28 SGU
29 Strukturstatistik, Rapport 2018/12, Statistik om skogsägande 2017. Skogsstyrelsen 30 Sveaskog, årsredovisning. 2018, 2019.
Regional eller lokal skatt på naturresursanvändningen
Lokal fastighetsskatt
Erbjudande om lokalt ägande
I Norge tillämpas en modell där en naturresursskatt tas ut på vattenkraftsproduktionen som återförs till de regioner och kommuner som är berörda. I Kanada går en betydande del av den skatt
gruvbolagen betalar till regionerna.31
I Danmark har lokalbefolkningen rätt att köpa minst 20 procent av vindkraftsverk och större anläggningar för och solenergi. En liknande modell erbjuds i Tyskland. Genom att vara delägare i vindkraftverken kan delar av den ekonomiska vinsten av vindkraftsproduktionen gå tillbaka till de som berörs av etableringen. I Norge har vattenkraftskommunerna rätt att köpa upp till tio procent av kraftverkens produktion till självkostnadspris.32
I till exempel Finland och Norge är fastighetskatten kommunal. I Tyskland går 70 procent av skatten på vindkraft till kommunen och 30 procent till staten.
Avgifter och beskattning av gruvverksamhet i Sverige är låg jämfört med andra länder. En studie av Tillväxtanalys visar att gruvnäringen i Sverige och Finland är lågt beskattade.33 I Finland pågår dock en debatt om att införa en gruvskatt. Om den nuvarande mineralskatten i Sverige på 0,2 procent skulle höjas till 5 procent skulle det innebära att skatten hamnade på nivå med den som gäller i provinsen Ontario i Kanada. I till exempel Brasilien är den samlade skattenivån för gruvbolag ca 20 procent högre än i Sverige. Beräknat på nuvarande produktion skulle en höjd mineralskatt i Sverige till 5 procent innebära ökade skatteintäkter från 2 miljoner till 1,5 miljarder kronor, enligt Tillväxtanalys.
Med 50 procents återflöde skulle alltså ca 750 miljoner kronor gå till de svenska regionerna med gruvnäring.
Förändrad bild av ”närande” och ”tärande”
Genom att i större utsträckning låta de ekonomiska värdena från naturresurserna stanna i regionen skulle bilden av vilka områden i Sverige som är ”närande” och ”tärande” ritas om. Områden som idag upplevs som stödområden skulle i stället ofta kunna beskrivas som välmående områden som inte behöver pengar utifrån för att täcka sina utgifter. En förändrat system skulle alltså bidra till en mer rättvisande bild över vart de ekonomiska värdena i landet genereras.
Vid diskussioner om att öka återföringen av vinster till de regioner där naturresursen utvinns hänvisas ofta till kommunala- och regionala kostnadsutjämningssystemet. Det framhålls ibland att ett annat system skulle vara svårt att införa då det skulle kräva förändringar av kostnadsutjämningssystemet.
Kostnadsutjämningssystemet är dock inte statiskt utan är under ständigt diskussion och förändringar i det görs kontinuerligt. Vid det senaste tillfället, i december 2019, gjordes förändringar för att ta ökad hänsyn till strukturella förutsättningar avseende välfärdsuppdraget.
31 Under perioden 2002 till 2010 gick mellan 39-60 procent av skatten till provinserna i Kanada. Tillväxtanalys, Rapport 2016:6.
32 Naturresurser i hela landet. Balansrapport #6, 2020, Hela Sverige ska leva 33 Tillväxtanalys, Rapport 2016:6
Övrigt
En del av en omfattande skattereform
Förslag om förändringar av beskattningen av naturresurser och hur de ekonomiska värdena i större utsträckning kan stanna i den region de utvinns bör vara en del i en kommande skattereform. En omfattande skattereform är en av punkterna i Januariavtalet. Bland annat anges att en reform ska bidra till att klimat- och miljömål nås och Sveriges konkurrenskraft stärk.34
Vilka naturresurser bör omfattas?
Det är naturligt att i första hand söka hitta modeller för ökad regional återföring inom näringen som hanterar icke förnybara råvaror så som gruvnäring. Även verksamheter som ger permanenta eller tidsbegränsad påverkan på naturen och begränsar möjligheter till markanvändning, som t.ex. vatten- och vindkraft bör inkluderas.
Referenser
Cities in a World Economy. S. Sassen. SAGE Publications Ltd 2018.
Den globala kapitalismens rum: på väg mot en teori om ojämn geografisk utveckling. D. Harvey.
Tankekraft, Hägersten 2009.
Det nya näringslivet – samspelet mellan industrin och tjänstesektorn, rapport från Unionen och Almega, 2008
Kommunal tillstyrkan av vindkraft. Energimyndigheten, skrivelse NV-00099-16 EM 2016-4752.
Energimyndigheten, PM ”Åtgärder för lokal nytta vid vindkraftsetableringar”, juni 2020
Exploring the origins of social license to operate in the mining sector: Perspectivies from governance and sustainability theories. J. Prno and D. S. Slocombe. Resources Policy, vol. 37, issue 3, 2012.
Lokal nytta av vindkraft. B. Bodén. ETOUR Report 2014:6. Mittuniversitetet Östersund 2014.
Naturresurser i hela landet. Balansrapport #6, 2020, Hela Sverige ska leva, www.helasverige.se Regionala utvecklingsnämndens beslut 2020-03-24.
Regionalt utvecklingskapital – Kartläggning av regionala utvecklingsresurser. SKR, 2017.
https://skr.se/download/18.3469c12015f7704719b7977c/1509972862082/SKL_A4_Regionalt- utvecklingskapital_web.pdf
Sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, januari 2019
SOU 2017:1 För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd.
Strukturstatistik, Rapport 2018/12, Statistik om skogsägande 2017. Skogsstyrelsen.
Sveaskog, Årsredovisning 2018. 2019.
SveMin 2020-10-06. https://www.svemin.se/svensk-gruvnaring/fakta-om-svensk-gruvnaring/
34 Sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna
Så når Sverige klimatmålen. Syntesrapport för IVA-projektet Vägval för klimatet 2020, Kungliga Ingenjörsvetenskaps Akademin, https://www.iva.se/ The Case of Västerbotten and Norrbotten in Sweden. OECD Mining Regions and Cities Project, Forthcoming 2021.
https://www.oecd.org/regional/mining-regions-cities.htm
Tillståndsprocesser och planering för ny elproduktion. Sverige i ett internationellt perspektiv. P.
Söderholm, G. Michanek, M. Pettersson, K. Söderholm. Elforsk rapport 09:12. 2009.
Tillväxtanalys, Rapport 2016:6.
Variables Affecting Economic Development of Wind Energy. E. Lantz och S. Tegen. Conference Paper presented at Windpower 2008, Houston, Texas 2008.
Vindens återbäring. Hela Sverige Ska Leva.
