Programberedningens verksamhetsrapport 2013

Programberedningens

verksamhetsrapport 2013

NLL-2013-10

Innehåll

Programberedningens verksamhetsrapport 2013 1

Metod 1

Fakta om demens 2 Riktlinjer och styrdokument 3 Landstingets demensvård 5 Beredningens analys och slutsatser 7 Programberedningens förslag 13 Ledamöter i programberedningen 14

Programberedningens verksamhetsrapport 2013

Programberedningen

Programberedningens uppdrag, som omfattar hela länet, är att öka kunskapen om patienters och närståendes behov. Beredningen ska även verka för bättre förståelse och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda.

Uppdrag 2013: Demens

Ett av landstingsplanens mål är ”god hälsa och god vård". Program- beredningens uppdrag är med detta mål i fokus efter dialog med patienter och anhöriga teckna en bild av demensvården i Norrbotten. Vilken vård erbjuds, var i länet finns vården, vad fungerar bra samt vad som behöver utvecklas?

Metod

Programberedningen har arbetat med en blandning av dialogmetoder och verkat i olika sammanhang för att få bred kunskap och skaffa sig en välgrundad uppfattning om demenssjuka och anhörigas syn på

vårdsituationen. Detta har sedan använts tillsammans med kända fakta då beredningen gjort sin analys.

 Programberedningens ledamöter har tagit del av information, faktamaterial och deltagit på informationsträffar för att bygga upp en kunskapsbas.

 Beredningen har tagit del av den journalgranskning som genomförts av landstingets utvecklingsledare för demens.

 Programberedningen har samarbetat med föreningar och organisationer.

 Ledamöterna har ordnat egna dialogmöten samt deltagit på möten som ordnats runt om i länet för att samtala om årets uppdrag.

Avgränsningar

Beredningen har främst fokuserat på frågor som rör landstingets verksamhet men även annat som kan påverka länets demensvård i stort.

Samverkan med verksamhetsansvariga

Beredningen har använt sig av olika referenspersoner inom landstingets verksamheter. Deras erfarenheter, kunskaper och kontaktnät i ämnet har varit till stor hjälp för beredningen i allt ifrån kunskapsuppbyggnad till viss medverkan vid träffar med norrbottningarna.

Samverkan med Demensförbundet

Beredningen har samverkat med Demensförbundet¹. I Norrbotten har förbundet lokalavdelningar i ungefär hälften av kommunerna.

1 http://www.demensforbundet.se

Fakta om demens

Demens (av latin de 'utan' och mens 'sinne') är ett en samling symtom som innefattar en organisk psykisk störning av högre intellektuella funktioner med försämring av minne och logiskt tänkande, samt personlighets-

förändringar och emotionella störningar utan medvetandesänkning. Demens är en kognitiv reduktion som är så allvarlig att det innebär en påtaglig eller invalidiserande oförmåga.

De flesta fall av demens drabbar äldre personer. Bland människor över 80 år räknas demens som en folksjukdom. Var femte person över 80 år har drabbats av någon typ av demenssjukdom. Nästan varannan person vid 90 års ålder drabbas av demens.

Demens betraktades länge som en oundviklig följd av åldrandet. Nu vet man att demens beror på hjärnskador som kan ha orsakats av hundratals olika sjukdomstillstånd.

Det finns tre typer av orsaker till demens

 Primärdegenerativa demenser där en sjukdom med okänt orsakssamband skadar hjärnvävnaden. Exempel är Alzheimers sjukdom och

frontallobsdemens.

 Vaskulära demenser orsakas av många små blodproppar i hjärnan.

 Övriga demenser som är sekundära till en annan kroppslig sjukdom, till exempel B12-brist och Huntingtons sjukdom (danssjukan).

Det ena behöver inte utesluta det andra och man kan drabbas av olika demenssjukdomar samtidigt.

De anhörigas sjukdom

Demens kallas ofta de anhörigas sjukdom eftersom familj och vänner med nära kontakt till den sjuka ofta i hög grad påverkas. Exempelvis kan det hända att den demenssjuke inte kan sköta sina dagliga rutiner eller inte längre hittar hem.

Vård

Det går inte att bota en demenssjukdom. Hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens åtgärder inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktionshinder som personen drabbas av.

År 2007 beräknades samhällskostnaderna för vård och omsorg till personer med demenssjukdom uppgå till cirka 50 miljarder kronor. 85 procent av kostnaderna föll på kommunerna, tio procent på närstående och fem procent på landstingen.

Befolkningsutveckling

Eftersom befolkningen i framtiden kommer att bestå av allt fler äldre kommer antalet demenssjuka att öka.

Riktlinjer och styrdokument

Nationella riktlinjer

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid

demenssjukdom 2010² innehåller rekommendationer för såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård. Riktlinjerna innehåller bland annat

rekommendationer om diagnostik, personcentrerad omvårdnad, läkemedel, medicinsk uppföljning, dagverksamhet samt boende och stöd till anhöriga.

Gemensamt program för kommuner och landsting Norrbottens kommuner och landstinget har tillsammans upprättat

Gemensamt program för vård och omsorg vid demenssjukdom i Norrbotten³. Programmet grundar sig på socialstyrelsens nationella riktlinjer. Syftet är att förbättra vården och omsorgen av personer med demenssjukdom.

Programmet innehåller bland annat rutiner om hur man ska samarbeta såväl inom landstingets egna verksamheter som mellan landsting och kommuner.

Det gemensamma programmet har upprättats på uppdrag av länsstyrgruppen i Norrbotten och är anpassat utifrån den organisationsförändring som trädde i kraft den 1 februari 2013 då kommunerna övertog ansvaret för

hemsjukvården från landstinget.

Bättre liv för sjuka äldre

Demenssjukvård är ett prioriterat utvecklingsområde i Bättre liv för sjuka äldre⁴, regeringens och Sveriges kommuner och landstings (SKL) riktade satsning för att förbättra vården och omsorgen för äldre. I satsningen ingår sammanhållen vård och omsorg, läkemedel, god palliativ vård,

vårdprevention och en god vård vid demenssjukdom. Norrbottens läns landsting har valt att tillsätta en utvecklingsledare för varje område.

Landstinget och kommunerna samarbetar också för att förbättra demensvården.

Målet är att uppmuntra, stärka och intensifiera samverkan mellan kommuner och landsting så att vården utgår ifrån de mest sjukas behov och att arbetet som bedrivs inom ramen för satsningen ska bli en integrerad del av landstingens och kommunernas ordinarie verksamhet.

För att påskynda förbättringsarbetet har regeringen satt upp mål för

prestationsersättning inom alla områden. När det gäller demens är målen att alla verksamheter ska arbeta efter nationella riktlinjer och använda

kvalitetsregistren SveDem och BPSD (se sidan 9).

2http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukd om

3https://www.nllplus.se/For-vardgivare-inom-halso--och-

sjukvard/Vardrutiner/HOK---Handlaggningsoverenskommelser/Demens---HOK/

4https://www.nllplus.se/Forskning-utveckling-och-

forbattringsarbete/Forbattringsarbete/Battre-liv-for-sjuka-aldre/

Prioriteringsgrupper

De svårast sjuka ska prioriteras. Prioriteringar måste alltid utgå från nedanstående prioriteringsprinciper. Behovstäckningen ska vara högre i prioriteringsgrupp 1 än i prioriteringsgrupp 2 och högre i prioriteringsgrupp 2 än i prioriteringsgrupp 3. Medicinsk bedömning måste ske innan patienten kan placeras i någon prioriteringsgrupp.

Prioriteringsgrupp 1

Vård av livshotande akuta sjukdomar och sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död.

Vård av svåra kroniska sjukdomar.

Palliativ vård och lindrande vård i livets slutskede.

Vård av tillstånd som medfört nedsatt självbestämmande.

Prioriteringsgrupp 2 Förebyggande åtgärder med dokumenterad nytta.

Habilitering/rehabilitering med mera enligt hälso- och sjukvårdslagens definition.

Prioriteringsgrupp 3 Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.

Prioriteringsgrupp 4 Vård av andra skäl än sjukdom och skada.

Prioriteringsgrupp 5 Åtgärder utan dokumenterad nytta.

Landstingets demensvård

Primärvården ansvarar för den basala demensutredningen och förväntas kunna utreda och behandla de vanligaste demenssjukdomarna.

Patienterna eller dennes närstående kommer till primärvården vid misstanke om kognitiv svikt eller demenssjukdom. Även annan personal inom

primärvården, slutenvården, företagshälsovården eller kommunal vård och omsorg kan efter samtycke med personen aktualisera demensutredning vid tecken på minnesstörning.

Primärvården ansvarar för:

 Att identifiera personer med misstänkt demenssjukdom i ett tidigt skede.

 Basal utredning.

 Diagnostik.

 Behandling.

 Medicinsk uppföljning.

När den basala utredningen inte ger tillräckligt med information för att fastställa rätt diagnos eller utesluta demensdiagnos remitteras patienten vidare till specialistvården för en utvidgad utredning.

Expertgrupp Demens

Länsgruppen⁵ består av ordförande samt sekreterare som finansieras från landstingets utvecklingsenhet. Övriga medlemmar utses av ordförande i samråd med styrgruppen. I länsgruppen ska finnas representanter för alla verksamheter som ingår i vårdprocessen. Därutöver ska i förekommande fall respektive läkemedelsansvariga inom området och så kallade

indikatoransvariga delta. Deltagandet för övriga medlemmar finansieras inom respektive division.

Syftet med expertgruppen är att det ska finnas en mottagare för nationella riktlinjer inom landstingets organisation. Expertgruppen ska även göra kontinuerliga uppföljningar om hur man riktlinjerna används i

verksamheterna.

Expertgruppens uppdrag

 Expertgruppen utgör landstingets mottagare av nya nationella riktlinjer samt kompletteringar och uppdateringar av äldre riktlinjer.

 Expertgruppen genomför en gap-analys som beskriver hur situationen i landstinget ser ut i förhållande till riktlinjerna. Här ska även eventuella könsskillnader redovisas.

 Expertgruppen sammanställer ett dokument, tills vidare kallat

handläggningsöverenskommelse (HÖK), som beskriver vårdprocessen.

Där ska framgå vilka aktörer som ingår, vilka insatser som kan erbjudas och vem som har ansvar för att dessa utförs.

 Expertgruppen föreslår utifrån ovanstående vilka uppföljningsparametrar som är aktuella.

 Expertgruppen analyserar årligen utfallet av föreslagen uppföljning inklusive öppna jämförelser och andra kvalitetsregister.

5 https://www.nllplus.se/For-vardgivare-inom-halso--och- sjukvard/Lansgrupper/Expertgrupp-Demens/

 Expertgruppen redovisar varje vår sin analys och ett förslag till fortsatta förbättringar för styrgruppen för nationella riktlinjer.

 Expertgruppen ska i sin analys av förbättringar också undersöka möjligheten av så kallade strukturerade vårdplaner.

Remodem

Remodem⁶ är ett utvecklingsprojekt för att utveckla stödet i glesbygd till personer med demens och deras närstående. Det är ett delprojekt i införandet av demensvårdsriktlinjerna i Norrbotten. Två orter deltar i projektet:

Arvidsjaur och Pajala.

Tanken är att inom ramen för den organisation och struktur för vård och omsorg som utvecklas i processen att inför demensvårdsriktlinjerna skall en särskild anpassad verktygslåda utvecklas som kan stödja personer med demens och deras närstående i glesbygd. Verktygslådan ska utvecklas utifrån bästa tillgängliga kunskap och utgå ifrån arbetsmetoder och hjälpmedel som är prövade och utvärderade.

Bland verktygen ska finnas tekniska lösningar som underlättar stöd och kommunikation på distans med olika personalgrupper, familj och vänner.

Det ska också finnas hjälpmedel som underlättar det dagliga livet för personen med demens. I Pajala kommer man även att testa beslutsstöd för diagnossättning av demenser.

Projektet startade i oktober 2012 och avslutas i augusti 2014. Ägare av projektet är Norrbottens läns landsting och det genomförs i samverkan med Kommunförbundet Norrbotten och verksamheter i Skottland, Färöarna, Norge och Grönland.

6 http://www.nll.se/sv/Utveckling-och-tillvaxt/Verksamhetsutveckling/Nyhetsarkiv- Framtidens-Sjukvard/Remodem---ett-projekt-for-att-utveckla-stodet-till-personer- med-demens-i-glesbygd/

Beredningens analys och slutsatser

Upptäckt och diagnos

Enligt de nationella riktlinjerna är tidig upptäckt av demens viktigt. Genom att tidigt göra en utredning vid misstanke om demens kan hälso- och sjukvården:

 Utesluta andra sjukdomar.

 Konstatera vilken typ av demenssjukdom det handlar om. En korrekt diagnos leder till rätt vård och insats.

 Minimera funktionsnedsättning.

I Beställning Primärvård till samtliga hälsocentraler i Norrbotten framgår att vårdleverantörerna ska verka i enlighet med landstingets styrande dokument.

För demensvården gäller Handläggningsöverenskommelse för demens som bland annat innehåller Gemensamt program för vård och omsorg vid demenssjukdom i Norrbotten.

Beredningen har noterat att hälsocentralerna inte alltid tar patienternas tidiga signaler om demens på allvar. Detta innebär att vården dröjer med att starta en utredning och därmed missar möjligheten att i ett tidigt skede sätta in rätt åtgärd.

Väntetid

Beredningen konstaterar vidare att väntetiden för utredning och diagnos varierar kraftfullt i länet. Kvalitetsregistret SveDem (se sidan 9)

rekommenderar utredning inom 30 dagar. Dialogerna visar att hälso- och sjukvården i Norrbotten sällan klarar detta.

Utredning

Vid kontakt med olika vårdinrättningar har beredningen ofta fått varierande svar på vad som egentligen ingår i en demensutredning. Samtidigt

konstaterar beredningen att en demensutredning kan se ut på olika sätt beroende på patientens tillstånd. Det finns en risk att demensutredningarna inte alltid följer de nationella riktlinjerna.

Journal

Beredningen har även tagit del av en journalgranskning som genomförts av landstingets utvecklingsledare för demens. Granskningen visar brister i vårdprocessen när det bland annat gäller identifiering av kognitiv svikt, utredning, diagnossättning, vårdinsatser och uppföljning samt samverkan.

Minnesmottagning

Beredningen ser den finska modellen med minnesmottagningar som intressant. Där kallas alla vid en viss ålder till hälsokontroll med

minnesfunktioner i fokus. En liknande verksamhet kommer att införas på prov i Övertorneå. Om försöket faller väl ut anser beredningen att detta arbetssätt mycket väl kan införas i hela Norrbotten.

Programberedningens slutsatser

 Landstinget måste säkerställa resurser för att prioritera patienter med demens. Detta gäller för såväl tidig upptäckt som diagnos, vård och uppföljning.

 Det finns ett behov av att hälso- och sjukvården snabbt och korrekt utreder patienter som visar tecken på demens.

Kompetenser

Synen på att arbeta med demenssjuka varierar. Det finns personal som brinner för att patienterna ska få bra vård. Andra anser att arbetet med demenssjuka, och även fler patienter ur prioriteringsgrupp 1, har låg status och är ointressant. I områden där det finns eldsjälar och engagerad personal fungerar vården märkbart bättre.

Beredningen kan också konstatera en brist på personal med djupare kunskap om demens. Landstinget saknar bland annat geriatriker och

demenssjuksköterskor. Bara några hälsocentraler i Norrbotten har utbildade Silvia-sjuksköterskor⁷, alltså sjuksköterskor med ytterligare 30

högskolepoäng i omvårdnadsvetenskap med inriktning mot demensvård.

Stafettläkare kan bidra till sämre kontinuitet. För demenssjuka patienter är det långt ifrån optimalt.

Det finns alltså inte ett jämlikt utbud av vård för demenssjuka i Norrbotten.

Team

De nationella riktlinjerna rekommenderar att vården arbetar

multiprofessionellt runt den demenssjuka. Även anhöriga kan vara i behov av stöd från ett team. I ett team kan till exempel ingå sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, dietist och kurator.

Beredningen kan konstatera att alla patienter får träffa läkare, men få träffar ytterligare vårdpersonal som till exempel dietist och arbetsterapeut. På vissa ställen i länet arbetar man i team men med olika sammansättning och ambition.

Samverkan

Vare sig vården arbetar i team eller inte är det viktigt att alla aktörer i vårdkedjan samverkar.

Den journalgranskning som gjorts visar att:

 Landstinget informerar nästan aldrig om möjligheten till kommunalt anhörigstöd, kommunala aktiviteter och kontakt med

biståndshandläggare.

 Samordnad individuell plan (SIP) upprättas sällan i samverkan mellan landstinget och kommunen.

Det är mycket som kan brista i samverkan, till exempel då det gäller överlämning från slutenvård. Det gäller allt ifrån transport till utbyte av vårdinformation. Här finns ett visst stöd i datasystemen VAS och Meddix för informationsbyte. Tekniken är inte fulländad och det finns inte heller

länsövergripande rutiner för hur informationsbytet ska gå till.

Beredningen noterar även att kommunal personal ofta uttrycker att landstinget inte deltar aktivt vid vårdsamverkan kring demenssjuka.

Kompetenscentrum

När hälso- och sjukvården har problem med kompetensförsörjningen är det viktigt att personalen har någonstans att vända sig där aktuell kunskap om demens finns samlad. Ett inrättande av kompetenscentrum för demens skulle bidra till en mer jämlik vård i länet.

7 http://www.silviahemmet.se/silviasjukskoterska/

Programberedningens slutsatser

 Landstinget måste arbeta aktivt med kompetensförsörjning för att säkerställa ett jämlikt vårdutbud i Norrbotten.

Jämlik vård

Som beredningen redan konstaterat förekommer en stor variation bland vårdpersonalen då det gäller såväl kompetensen som inställningen till att arbeta med demenspatienter.

En annan variation som beredningen noterat är att vården arbetar på olika sätt beroende på vilken del av länet man befinner sig i. Hälsocentralerna prioriterar också demenspatienterna olika. Även avståndet till närmaste sjukhus kan påverka hur vården är utformad.

Implementering av nationella riktlinjer tar tid och har inte slagit igenom överallt. Med knappa resurser uppfinner också eldsjälarna egna lösningar för att bedriva vården så bra som möjligt. Allt detta leder till att vårdutbudet för demenssjuka i Norrbotten inte är jämlikt.

Hälsocentral eller hembesök

Demenssjuka patienter mår bäst av att inte byta miljö. Därför är det viktigt att inte flytta en demenssjuk hemifrån mer än nödvändigt. När patienten måste uppsöka hälsocentral för provtagning eller uppföljning uppstår oftast stora problem.

Länet är stort och på många håll räcker inte resurserna för att göra hembesök hos alla. I vissa områden blir ett besök på hälsocentralen en kort resa eller kanske till och med en promenad. På andra ställen innebär det en hel dag hemifrån.

Projekt

På vissa håll i länet genomförs projekt som innefattar demensvården. Ett exempel på detta är Remodem som avslutas i augusti 2014 (se sidan 6).

Det är positivt att landstinget testar olika metoder för att utveckla vården.

Om ett projekt visar positiva resultat är det viktigt att metoden breddinförs så att alla norrbottningar får tillgång till samma vård.

Samtidigt befarar beredningen att allt för många projekt kan trötta ut personalen. Det vinns också en viss risk att resurser går till projekt i stället för till en förstärkning av basverksamheten.

Programberedningens slutsats

 Landstinget måste arbeta aktivt med att prioritera jämlik vård av demenspatienter i hela Norrbotten.

Kvalitetsregister

Enligt patientdatalagen definieras ett kvalitetsregister som en automatiserad och strukturerad samling av personuppgifter som inrättas särskilt för ändamålet att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra vårdens kvalitet. Registren ska möjliggöra jämförelser inom hälso- och sjukvården på nationell och regional nivå.

De nationella kvalitetsregistren utgör en tillgång för svensk hälso- och sjukvård och omsorg och har bidragit till de goda resultat för patienterna som svensk sjukvård kan uppvisa i internationella jämförelser.

Användande av kvalitetsregister bidrar bland annat till:

 Färre vårdskador.

 Uteslutning av metoder och produkter som ger sämre resultat.

 Mindre variationer mellan olika vårdenheter.

 Minskat lidande och bättre livskvalitet för patienter.

SveDem

SveDem⁸ (Svenska demensregistret) är ett av två kvalitetsregister som används för att säkerställa och utveckla demensvården. Det nationella kvalitetsregistret startades 2007 och kan användas av både landsting och kommuner. Syftet är att samla in data om personer med demenssjukdom för att kunna förbättra och utveckla vården av demenssjuka. Inom landstinget används registret främst för utredning och uppföljning.

Under 2013 betalar staten ut prestationsersättning enligt följande:

 25 miljoner kronor fördelas till landsting i relation till antalet personer som nyinsjuknat i demenssjukdom, fått utredning och registrering i SveDem och diagnos i primärvården (oavsett driftsform).

 25 miljoner kronor fördelas till landsting för uppföljning i SveDem i primärvården.

Beredningen har fått information om att SveDem inte används i Norrbotten på grund av tekniska svårigheter att rapportera direkt till registret från landstingets journalsystemet VAS. Det är möjligt att rapportera manuellt men det görs inte i dagsläget. I stället är en teknisk lösning under utveckling.

Några hälsocentraler har anslutit sig till registret. Beredningen har dock inga uppgifter om att registreringar görs.

BPSD

BPSD⁹ (Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens) är ett annat kvalitetsregister som används av kommunerna för att säkerställa och utveckla demensvården.

Programberedningens slutsatser

 Det finns ett behov av att komma igång med registreringen i

kvalitetsregistret SveDem, såväl för vårdens kvalitet som för möjligheten att erhålla prestationsersättning.

Anhöriga/närstående

Demens är en anhörigsjukdom. Om en person drabbas av demens så påverkas anhöriga i stor utsträckning. Att helt eller delvis vårda en demenssjuk person i hemmet kan vara mycket påfrestande. Ofta är även anhöriga i behov av stöd. Då handlar det vanligtvis om en kombination av information och insatser från stödteam samt avlastning.

Enligt Socialtjänstlagen¹⁰ ska kommunen erbjuda stöd till personer som vårdar eller stödjer en närstående som är äldre, långvarigt sjuk eller har en funktionsnedsättning. Även om detta inte är en landstingsfråga så kan beredningen konstatera att information om rätt till stöd inte alltid ges från landstinget. Dessutom kan även landstinget vara ett stort stöd för anhöriga.

8 http://www.ucr.uu.se/svedem/

9 http://www.bpsd.se/

10 SoL 5 kap. 10 §

Demensföreningar

I Norrbotten finns demensföreningar i ungefär hälften av kommunerna.

Föreningarna vänder sig främst till anhöriga. Demensföreningarna är i sin tur anslutna till Demensförbundet som har sitt kansli i Stockholm.

Demensföreningarnas storlek och aktivitetsgrad varierar i länet. Beredningen har noterat att många fortsätter sitt engagemang i föreningarna långt efter att en anhörig har avlidit. Bland medlemmarna hittas också vårdpersonal från kommun och landsting som själva inte har någon demenssjuk i sin närhet.

Beredningen har noterat att vissa anhöriga eller närstående till en demenssjuk även är medlemmar i Nka¹¹ (Nationellt kompetenscentrum anhöriga).

Anhörigvård/närstående

Alla som drabbas av demens har inte någon närstående. Andra drabbade kan ha barn som ännu inte är vuxna. Situationen kring den demenssjuka kan alltså variera kraftigt. Det är därför viktigt att ta hänsyn till patientens situation vid planering och genomförande av vårdinsatser.

När någon vårdar en närstående demenssjuk påverkar det ofta den personliga hälsan i stor utsträckning. Om inte anhörigstödet fungerar kan landstinget få ytterligare en patient att ta hand om.

Beredningen noterar också att många i yrkesverksam ålder som vårdar en demenssjuk närstående befinner sig i en svår situation. Tiden räcker inte till och ofta går detta ut över arbetet. I förlängningen kan detta leda till att den vårdande personen får svårt att arbeta och att arbetsgivare som till exempel landstinget kan få problem med kompetensförsörjning.

Programberedningens slutsats

 För att kunna ge ett så bra anhörigstöd som möjligt måste landstinget utveckla sin del av ansvaret och även samverka med kommunerna.

Läkemedel

Det finns det två typer av läkemedel som är godkända för behandling av kognitiva symtom vid Alzheimers sjukdom: kolinesterashämmare och memantin.

Alzheimers sjukdom går ännu inte att bota. Läkemedlen kan däremot bidra till att personer med Alzheimer sjukdom under en period upprätthåller sin kognition (intellektuella förmåga) och funktionsförmåga. Behandling med kolinesterashämmare och memantin kan även ge en viss förbättring av kognitiv funktion vid vaskulär demens.

Antalet patienter i Norrbotten som använde läkemedel för behandling av demens under 2012 var 6,2 personer per tusen invånare¹². Den siffran är samma som för 2006. Nationellt ökade läkemedelsanvändningen från 3,7 till 4,7 personer per tusen invånare från 2006 till 2012.

11 http://www.anhoriga.se/

12Socialstyrelsens statistik omfattar läkemedel som expedierats mot recept via apotek samt dosförpackade läkemedel (men inte rekvirerade läkemedel till slutenvård/öppenvård eller egenvårdsförsäljning) baserat på var patienten är folkbokförd.

Användning av läkemedel

All hantering av läkemedel till demenssjuka sker inte på samma sätt i länet.

Beredningen kan bland annat konstatera att läkarnas syn på medicinering varierar. Vissa läkare tycker att man ska medicinera. Andra vill medicinera så lite som möjligt.

För stort fokus på att hålla läkemedelskostnaderna nere kan leda till att patienter inte får de läkemedel man behöver. Vid bristfällig diagnos kan också fel läkemedel ges. Det finns även risk att läkemedel skrivs ut "på rutin" och att läkemedel används som en snabb lösning.

Alternativ

Ett alternativ eller komplement till läkemedel för demenssjuka är olika individanpassade omvårdnadsåtgärder och anpassat bemötande. Beredningen kan konstatera att kommunernas boenden oftast arbetar systematiskt för god omvårdnad istället för medicinering. Det sker sällan något samråd eller någon samordning med landstinget som är den instans som skriver ut läkemedel.

Uppföljning

Enligt de nationella riktlinjerna ska medicinsk uppföljning göras varje år.

Åtta procent av de journalgranskade patienterna i Norrbotten hade fått detta.

Programberedningens slutsatser

 Det finns ett behov av att landstinget höjer nivån för medicinsk uppföljning av demenspatienter.

Etik

Prioriteringsgrupp 1

Demenssjuka patienter ingår i prioriteringsgrupp 1. Det är alltså landstingets skyldighet att prioritera demenssjuka. Journalgranskning har visat att landstinget utför långt ifrån alla moment som de nationella riktlinjerna föreskriver. Detta är en försummelse som inte är försvarbar.

Vem bestämmer

När en demenssjuk patient börjar tappa sina kognitiva förmågor uppstår många etiska frågeställningar. Vem bestämmer: Patienten, anhöriga, vården eller god man? Även om det mesta styrs av lagen finns en uppenbar risk att små och stora beslut kring patienten fattas på fel nivå.

Samma problem kan uppstå inom vården. Till exempel kan beslut om vårdens utformning tas utifrån tillgång på plats före att tillgodose patientens bästa.

Levnadsberättelse

För att kunna ge en så bra vård som möjligt är det viktigt att patienten har en levnadsberättelse nedtecknad. Den kan innehålla allt ifrån enkla

anteckningar till en längre text som till exempel beskriver vad patienten tycker om, har arbetat med, hur familjen har sett ut ända sedan barndomen eller vilka miljöer man föredrar.

Det är värdefullt att börja skriva levnadsberättelsen så tidigt som möjligt. En så stor del av berättelsen som möjligt ska också komma från patienten och inte från någon annan. Här kan det uppstå problem när patientens minne sviker. Vem ska skriva levnadsberättelsen? Dessutom kan patienten och närstående ha helt olika syn på vissa saker.

E-hälsa

Eftersom det är viktigt att inte flytta demenssjuka patienter mer än

nödvändigt och avstånden i länet är långa kan e-hälsa vara en bra lösning för hälso- och sjukvården. Råd och stöd med distansöverbryggande teknik kan vara en tillgång för demensvården. Det kan skapa trygghet för patient och anhöriga.

Beredningen har under året diskuterat etiska dilemman när det gäller införande av e-hälsa. Är det till exempel integritetskränkande att övervaka demenssjuka via webbkamera och rörelsedetektor? Är det mer förvirrande än stöttande för en demenssjuk patient att ha vårdkontakt via videolänk?

Programberedningens förslag

Programberedningen föreslår att landstingsfullmäktige beslutar uppdra åt landstingsstyrelsen:

 Att föreslå åtgärder som tillgodoser de behov beredningen uppmärksammat.

Ledamöter i programberedningen

Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter:

Lars U Granberg, ordförande (S) Solweig Hedman (MP)

Maria Burström (S) Sören Sidér (NS)

Lennart Synnergren (S) Anna Scott (NS)

Marianne Viita (S) Rolf Wessel (M)

Bengt Ek (S) Kerstin Hübinette (FP)

Bo Engström (V)

Programberedningen har hållit 5 sammanträden under arbetsåret.

Beredningen har samlats för 8 gemensamma dialogdagar i länet. Utöver detta har ledamöterna även gjort egna aktiviteter, främst i eller i närheten av sin hemkommun. Beredningens ledamöter har sammanlagt ägnat 103,26 dagar åt beredningsarbetet.

Målgrupp

Ledamöterna har strävat efter att träffa såväl män som kvinnor samt unga och gamla i hela Norrbotten under dialogen. Även personer med olika bakgrund, erfarenheter och livssituation har varit beredningens målgrupp.

Genom att samarbeta med föreningar och vårdpersonal har beredningen fått stor hjälp att komma i kontakt med personer i Norrbotten som haft

anknytning till årets uppdrag.

På grund av uppdragets karaktär har beredningen träffat mest äldre personer.

Beredningen noterar även att det är fler kvinnor än män som engagerar sig i demensföreningar.

Utvärdering av årets arbete

Beredningen har fått sin kunskapsuppbyggnad både vid starten och till viss del kontinuerligt under arbetsåret. Dessutom har samtliga ledamöter fått ett eget exemplar av Demensboken. Kontakten med verksamheten har varit en viktig del av beredningens kunskapsinhämtning.

Samverkan med vårdpersonal och föreningar har varit helt avgörande för att komma i kontakt med rätt personer att föra dialog med.

Beredningen har arbetat aktivt för att uppnå en god länsspridning på aktiviteterna och ägna mer än hälften av arbetstiden till dialog. Då det varit möjligt har beredningen kombinerat sammanträde och dialog på samma dag.

Arbetssättet har fungerat bra och erfarenheterna kommer att tas med till nästa års verksamhetsplanering.

Ekonomisk redovisning

Redovisningen omfattar perioden november 2012-september 2013.

Programberedningen Årsbudget Utfall Resultat Arvoden och övriga

personalomkostnader 701 800 281 500 420 300

Omkostnader för möte, information, återkoppling, mm

150 000 93 800 56 200

Summa 851 800 375 300 476 500

Återkoppling

Beredningen kommer att utgå ifrån förteckningen över vilka man träffat då återkopplingen planeras. Möjliga återkopplingsmetoder är till exempel brev, telefonsamtal, digital kommunikation och besök.

Anteckningar

Hälso- och sjukvårdsberedningarnas tidigare uppdrag

2001 Primärvård 2002 Psykisk ohälsa 2003 Äldres behov

2004 Framtidens hälso- och sjukvård 2005 Framtidens hälso- och sjukvård 2006 Återkoppling till medborgarna 2007 Rehabilitering

2008 Barn och ungdomars hälsa, 0-6 år

2009 Barn och ungdomars hälsa, grundskole- och gymnasieåldern 2010 Egenvård

2011 Kvinnors och mäns behov av hälso- och sjukvård i Norrbotten

2012 Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård

www.nll.se